The first 200 lines.
Var försiktiga, era idioter! Det är fioler, inte bowlingklot!
Varför så många?
Mamma! Vilken låda ligger våra leksaker i?
Jag hör ingenting! - Ja, jag väntar fortfarande.
Du behöver inte ljuga för mig. Jag vet att han är där.
Titta under Lana Holden, mrs Lana Holden.
Okej... Hälsa löjtnant Demetras att hans fru har ringt igen.
Och säg...
Du måste sluta med det där både för din och pojkarnas skull.
De behöver sin mamma nu. Du är en vacker och duktig kvinna.
Mamma, om det är sant, varför lämnade Charles mig då?
För att Charles är en stor knöl.
Klä på dig nu.
Vad ska jag göra?
Ja du... Först äter du frukost och dricker en kopp svart kaffe.
Sen hittar du ett jobb.
Ett jobb vilket som helst.
Dina söta pojkar äter mycket och det har jag inte råd med.
Han tröttnar på henne, mamma. Du ska se.
Fram till dess hittar du ett jobb.
Slå bara in, du är inte Picasso.
Picasso hade satt rosetten på baksidan av kartongen.
-Brian Turner. -Roberta Guaspari.
Jösses! Jag trodde att du hade flyttat härifrån.
Jag är här för att mamma fyller år.
Det är till mamma. Mycket fint inslagen...
Varsågod.
Jag hörde att du skrev en bok. Jag har inte läst den.
Inte mamma heller. Men den pryder soffbordet.
Tack. Välkommen åter.
Vad gör du här? Jag trodde att du spelade på Carnegie Hall.
Det är en lång historia.
Min lärare sa att det var för sent.
Jag var inte konsertutbildad, så jag utbildade mig till lärare.
-Du är säkert en bra lärare. -Det tycker jag, men...
Varje gång jag hade kommit igång med nåt blev Charles förflyttad.
När jag fick barn slutade jag. Och när jag ville undervisa igen-
-ville ingen ge mig jobb, för en flotthustru...
Man kan inte lita på att hon stannar.
Jag drog igång ett eget projekt och Charles gav mig pengar till det.
Vi var i Grekland och jag köpte 50 fioler i en affär.
Sen började jag undervisa på en liten privatskola...
Sen stack din man med din bästa väninna.
Nej, hon var bara en väninna.
Ska du slå in presenter tills din man kommer tillbaka?
Du låter som mamma.
Gud förbjude! Jag har träffat din mamma.
Men du ser inte ut som hon.
Vet du... Jag har funderat lite.
Jag skrev en gång om en fin kvinna som är rektor på en grundskola.
En allmän friskola.
-Jag tycker att du ska träffa henne. -Det gör jag gärna.
-Men då måste du flytta. -Var ligger skolan?
För helvete!
Vad gör du? Ska du ha ihjäl mig?
Välkommen till East Harlem.
HÖRNET AV 106th STREET OCH MADISON AVENUE
Förutom en halv termin på en privatskola i Grekland-
-och ett år som körledare på Hawaii för tio år sen...
Så är det i flottan. De flyttar runt på en.
-Ni har inte mycket erfarenhet. -Ingen traditionell erfarenhet, men...
Jag har gett privatlektioner. Men det står inte där...
Jag har undervisat mina söner.
Jag hade gärna hjälpt er. Brian talade sig varm för er-
-och jag skulle kunna tänka mig att starta en fiolklass-
-men utan kvalifikationer eller erfarenhet från storstadsskolor...
Jag beklagar.
-Tack för att ni tog emot mig. -Ingen orsak.
Jag ändrade 8.45-9.45 till 8.45-9.30 och det gör...
Kom in!
Förlåt att jag stör. Men ni måste träffa mina pojkar.
Det här är Nick och Lexi.
-Roberta Guaspari-Demetras. -Vår musiklärare Dennis Rausch.
Uttryckte jag mig inte klart nog i går?
Jo då. Jag ville bara visa er en sak.
Ett ögonblick. - Är ni klara?
Är det amatörtävling? Jag glömde mina steppskor.
Fem, sex, klara, och...
Jättefint!
Får hon jobbet nu?
-Hur länge har ni två spelat? -Sen jag var tre.
Sen jag var tre och ett halvt.
-Er mamma är nog en bra lärare. -Hon är okej.
-Ni kan vänta där ute. -Okej...
Kan ni lära våra elever att spela så bra blir jag lycklig.
Alla barn kan lära sig spela fiol.
-Om de har disciplin. -Det kan jag lära dem.
Föräldrarna sliter för att få till mat och hyra.
-De hinner inte hjälpa till -Det behöver de inte.
Barnen kommer att bli engagerade, öva själva och hjälpa varandra.
-Jag känner de här barnen, miss. -Mrs.
Deras koncentrationsförmåga räcker bara till do-re-mi.
En bra dag får jag upp dem på "fa".
Ni underskattar barnen. De kan lära dig det som alla andra barn.
-Det skulle jag vilja se. -Det får ni...eller kunde ni ha fått...
Vi gör så här... Jag skriver upp er som vikarie.
-Tills vidare. -Tack!
Men jag vet inte om styrelsen låter mig inrätta en fast tjänst.
Jag har redan schemalagt terminen och det finns inte utrymme för det.
-Var får vi tag på pengar till fioler? -Behöver ni fioler?
Jag har fioler. Jag har 50 fioler.
Tack. - Roligt att träffas, mr...?
-Rausch. -Rausch, tack.
-Lucy, varsågod. -När får jag en?
Jag vill ha en! Ge hit den nu!
Öppna inte lådorna!
Det är inget vapen! Okej...
Hör på mig nu?
Nej, öppna dem inte!
Sluta nu! Hörde ni inte vad jag sa?
Sluta med det där. Lägg tillbaka dem.
Vem knäpper? Vem knäpper på min fiol?
Kan du vara snäll och lägga ner den i lådan igen?
I dag delar jag in er i fem olika grupper.
Följ med här.
Du blir den första eleven som inte får fiollektioner av mig.
Du går till rektorn med en gång.
Gå nu! Ut!
Vem vill bli nästa? Vem vill bli utkastad härifrån?
Räcker du upp handen för att bli utkastade? Varför det?
Jag vill inte lära mig om några dumma fioler. Fioler är för mesar!
-Vem har sagt det? -Ingen. Jag vet det.
-Vad heter du? -DeSean.
Du gav mig inget tillräckligt bra skäl, så du stannar här.
Nån annan?
Vad bra. Nu är ni tysta när jag delar ut fiolerna.
-Jag spelar rätt bra. -Ja, du ser hur lätt det är.
I vår kan vi ha kanske ha konsert för era familjer och hela skolan.
Hade inte det varit roligt? Vad heter du?
-Naeem. -Sätt dig, Naeem.
Du ska ha en kvarts-fiol.
Om ni lyssnar på vad jag säger-
-kommer ni att spela vackert på konserten och blir jättestolta.
Annars spelar ni så dåligt att era föräldrar blir sjuka.
De kanske spyr.
Jag menar allvar.
-Är du anständig? -Ja.
-Vad är det här? -Vi ska skåla för Roberta.
För att du klarade första veckan.
Jag är stolt över dig.
Tack för all din hjälp.
Jag lovar att i helgen börja leta efter nånstans att bo.
Det är absolut ingen brådska.
Du har gjort nog. Du borde skriva i stället för att ta hand om oss.
Jag har läst din bok. Jag tycker att den är fantastisk.
Den är jättebra. Starka saker.
Menar du det?
-Ja. -Tack.
Och din nästa bok handlar om säsongsarbetare?
Hur vet du...vad du skriva om?
Jag följer mina instinkter. Jag är lyhörd för...
...vad jag attraheras av.
Vad gör du?
Det har jag velat göra sen mr Baines orkesterlektioner.
-Du såg mig aldrig! -Du ignorerade mig fullständigt.
-Du gjorde mig helt vansinnig. -Du hade fem olika flickvänner.
Jag hade aldrig den ville ha.
Den Roberta du känner finns inte mer.
Jag tror dig inte.
Jag kan inte. Jag borde inte... Jag har ju pojkarna.
-De sover. -Jag är fortfarande gift.
Och vad gör din man just nu?
-Herregud, pojkarna... -Det är lugnt.
De sover fortfarande.
Vart ska du?
-Till Texas. -Va...?!
-Vad finns det i Texas? -Lantarbetare. Mitt stipendium...
De ringde nyss och sa att jag hade fått det.
-Sen ska jag till Kalifornien. -Hur länge blir du borta?
Två, tre månader.
Jag trodde att du skulle finnas här. Och det i natt...
Roberta, det var underbart i natt.
Men trodde du att vi skulle gifta oss i dag?
Nej, det trodde jag inte.
Men vi är nya här och jag vet inte ens var jag kan handla mat.
Du reder dig. Du har jobb och bostad.
Dina barn har en skola och det finns en affär nere på hörnet.
-Vad gör jag nu? -Stryker harts på stråken.
Just det. Och vad gör jag när jag drar åt den här skruven?
-Du spänner strängarna. -Var tysta! Ja?
Du spänner strängarna.
Vad heter den här?
Ni skulle ha sett Earl sätta trepoängarna!
-DeSean, vad heter den här? -Inte vet jag.
-Jag var inte här. -Jo, men du lyssnade inte.
Ska folk tro att du är dum?
-Du kan säga det, Naeem. -Den heter "frosch", eller groda.
Vad är det här? Lucy, gillar du när folk knäpper fingrar när du pratar?
Ja.
D, d, d, d, e, e, e, e-
d, d, d, d, c, c, c, c-
d, d, d, d, e, e, e, e...
-D, d, d, d... -Ursäkta.
-Förlåt... -Inget prat!
Jag skulle hämta barn efter miss Coopers lektion, men hittade inga.
-De har gymnastik på tisdagar. -Ni skrev fiollektion på schemat.
-Ni måste ha läst fel på schemat. -Jag tror inte det.
Jag kan inte läsa ert problem nu. Jag försöker undervisa.
Jag också!
Kan vi fortsätta nu?
No comments yet. Be the first to leave one.