Dickinson

ELLER

SKOGSLIV VID WALDEN. AV HENRY D. THOREAU

I Biets namn -

Och Fjärilens -

Och Brisens -

Amen!

Där är du.

Var snäll och gå.

Men jag kom ju just.

Jag försöker vara ensam.

Vill du ha ett bloss?

Okej.

Vad läser du?

Walden.

Av Thoreau. Har du läst den?

Jag orkade inte igenom den.

Helt fantastisk, tycker jag.

Ett liv i absolut avskildhet, ensam med naturen.

Så vill jag leva.

Varför?

Därför. Vildmarken är...

...ärlig.

Pålitlig.

Men andra människor sårar en bara.

Vem har sårat dig?

Sue.

Jaha.

Är du sur än för att hon flyttar till Boston?

Jag vill inte prata om det.

Hon skrev till Austin, men har inte svarat på mitt brev.

Ni kommer att bli vänner igen.

George, om du ursäktar, så behöver jag få vara i fred just nu.

Jag vill vara med mitt träd.

Det är visst fler än jag som stör din avskildhet.

...och linjen går precis här...

Vad gör de här?

De är nog lantmätare.

För järnvägen.

Bygget börjar ju imorgon.

Jag vet, men de kan inte bygga järnväg i vår skog.

Det är privat mark.

Din pappa kanske gav dem tillstånd.

ENSAM KAN JAG INTE VARA

Pappa. Du får inte göra det här.

Ursäkta? Göra vad?

Du får inte låta dem hugga ner vår skog.

Ska du bara stövla in på mitt kontor utan att knacka?

Förlåt, men det är ett nödläge.

De har ju redan börjat där ute.

Visst har de det.

Imorgon börjar byggandet av Amherst-Belchertowns Järnväg.

Visst är det spännande? Mina döttrar är så begeistrade.

Nu kan de köpa klänningar hos New Yorks finaste damskräddare.

De har rena järnvägsfebern.

- Det har jag också. - Det har hela staden.

Hela stan borde söka läkare,

om de tror att någon ska få köra ett tåg genom vår skog.

Järnvägen kommer förvisso att dras genom vår skog.

- Det är den mest effektiva leden. - "Effektiva"?

Är det effektivt att fylla vår fridfulla, tysta skog

med oväsen och rök och andra människor?

Emily, tyvärr kan du inte ställa dig i vägen för framåtskridandet.

Handlingarna är undertecknade.

Står det där att de får hugga ner mitt träd?

"Ditt träd."

Den stora eken. Den som farfars far planterade.

Om det är nödvändigt, så, ja.

Snälla pappa. Jag ber dig.

Jag älskar det där trädet.

Jag behöver det där trädet.

Det är dit jag går för att tänka och lyssna.

Om du låter dem döda det trädet, dödar du mig.

Tilltalar dina döttrar dig så?

För det mesta, ja.

Men jag uppfostrade henne inte till att bete sig som en galning.

Emily, jag skäms över dig.

"Skäms över mig"?

Varför? För att jag bryr mig mer om vår ek än om klänningar från New York?

Jag har också beställt en kostym.

Förrädare.

Ithamar, jag ber om ursäkt.

Behövs inte.

Min dotter har tydligen valt att genera mig,

men kanske gör min son ett bättre intryck.

Austin, jag har en idé.

Som du vet

kommer öppningsceremonin för järnvägsbygget

att hållas imorgon eftermiddag.

En stor tillställning. Hela staden kommer.

Och det vore passande

att en medlem av vår familj gör en insats.

Vad har du tänkt dig?

Jag tänkte att du kunde skriva en dikt.

Är det verkligen jag som borde göra det?

Självklart, pojken min.

Vem annars?

William Austin Dickinson, du är min ende son.

Och du råkar vara en man med stor intelligens och talang.

Du kommer säkert att göra bra ifrån dig.

Jag kan väl alltid göra ett försök.

Så ska det låta.

Det kommer att lända familjen heder.

Instämmer.

Och så snart järnvägen är i drift...

...kommer du inte ens att minnas det där gamla trädet.

Jaha...

Hon beter sig verkligen ohyfsat.

Hur gick det? Har du pratat med din far?

Jag har ingen far. Eller bror. Jag har ingen.

Du har ju mig.

Jag vill inte ha någon alls. Jag vill bara vara för mig själv.

Så synd.

Jag tänkte att vi kunde umgås.

Jag kan inte. Jag har ett ärende.

Vart då?

Till Walden.

Ända borta i Concord? Varför?

För att hitta Thoreau.

Han kan nog hjälpa mig.

Hjälpa, hur då? Är inte han bara en grinig gammal eremit?

Han är en miljövårdare, George.

Han älskar naturen mer än någon annan i världen.

Eller åtminstone i Massachusetts.

Om jag berättar vad de tänker göra med mitt träd,

kommer han säkert att agera.

Han kanske skriver ett protestbrev.

Och folk lyssnar på honom, även om de inte lyssnar på mig.

Nåväl. Jag följer med dig.

Nej. Jag vill resa ensam.

Snälla du. Du får inte resa ensam. Det är farligt.

En dam behöver en följeslagare. Och...

...jag har lust med en dagsutflykt.

Så gick det med att leva i ensamhet.

PUMPOR

DIVERSEHANDEL

Hej.

Den där klänningen är så snygg.

Hej.

Men snälla George.

Äntligen. Varför dröjde du så länge?

Jag har köpt tilltugg.

Jag är inte hungrig.

Vi har en lång resa framför oss.

Vi behöver färdkost.

- Nåväl, vad har du köpt? - Jordnötter.

Popcorn. Pepparkakor.

- Munkar. - Det räcker.

Jag har redan magont.

Och så lite kola.

Vi har redan missat tåget till Northampton.

- Nu måste vi vänta på nästa. -

Det blir mycket mer bekvämt när tågen går direkt till Amherst.

"Bekvämt." "Effektivt."

Allt måste inte gå fortare och fortare.

Ibland är det bra att sakta ner.

- Varför avskyr du teknik? -

Thoreau säger: "Vi kör inte tåget, tåget kör med oss."

Jag kommer nog inte att gilla honom.

Så varför följa med till Walden?

Därför. Jag tycker om att vara med dig.

Är det där...

Lavinia!

Jag trodde att du var den konstiga av er.

Ännu ett brev till Sue?

Hon kan inte fortsätta ignorera mig.

Er vänskap är visst viktig för dig.

Det är möjligt att hon har skrivit men att brevet kommit bort.

Eller så stal Austin det.

Det är fullt tänkbart.

Eller så blev hon upprörd över mitt senaste brev.

Varför då? Vad skrev du?

Bara att hon har kedjat fast mig i ett dårhus av kärlek.

Om du skrev så till mig skulle jag bli väldigt glad.

Tack.

Kommer Sue och Austin ändå att gifta sig, tror du?

- Jag får visst aldrig skriva i fred. - Jag vill bara samtala.

Vi sitter på ett tåg, bredvid varandra.

Det känns som ett tillfälle för interaktion.

Vi kunde skoja lite,

bekänna vår odödliga kärlek till varandra,

prata om hur många barn vi ska ha.

- Tre pojkar, två flickor? -

Fantisera om att åldras tillsammans på den veranda jag ska bygga åt oss.

Du vet, bara för att lära känna varandra bättre.

Hoppas att de låter bli.

Vad?

Austin och Sue. Hoppas att de inte gifter sig.

För att, för Sue...

...vore det nog som ett fängelse.

Varför är du så mot äktenskap? En del älskar att vara gifta, vet du.

Just det. En del som kallas män.

Nej, inte bara män.

Om jag var en man, skulle jag vilja ha en fru.

En som lagar mat och städar åt mig och uppfostrar mina 500 barn.

Medan jag får göra precis vad mig lyster.

Så cynisk du är.

Äktenskapet kan vara behagligt.

Gemytligt.

Jag menar, att vilja vara ensam hela livet?

Det är galet.