Sunny

Jag älskar dig så mycket.

- Sluta! - Jag älskar dig!

- Jag älskar dig! - Nej!

Vi måste stoppa honom!

17! Sov!

Andas han?

Hör du mig?

Oroa dig inte.

Ingen behöver veta.

BASERAT PÅ ROMANEN AV COLIN O'SULLIVAN

Flight 405 till Hokkaido avgår om 30 minuter.

Mrs Sakamoto? Vi har dåliga nyheter.

Suzie.

Svara på hennes fråga.

Använd din grej.

Du får ursäkta henne.

Jag frågade om din make och son.

Vad hade de på sig på flyget?

Hade de något handbagage?

- Min son Zen hade en ryggsäck. - Vilken färg?

Blå. Ljusblå.

Och din man?

Jag vet inte.

Kanske mjukisbyxor?

Vad är poängen? Ni har ju DNA.

Räcker inte det för att se vilket förkolnat lik som är vilket?

Suzie! Du hörde vad de sa. De letar fortfarande efter överlevande.

Vi försöker se det från alla vinklar.

I söndags hade min son en vit långärmad polotröja på sig.

Och vinröda byxor med vida ben.

Stämmer det, mrs Sakamoto?

Ja, faktiskt.

Hur visste du det?

Masa ringde mig efter att du skjutsat dem.

- En så snäll pojk. - Jag hade kommit på det småningom.

- Och på fötterna? - På fötterna?

För identifiering. Skor är rätt hållbara.

Det är det jag alltid sagt. Med goda skor blir färden stor.

Ni får tyvärr lita på min svärdotters minne.

Jag kunde inte se Masas fötter i bild.

Du kommer nog på det småningom.

Reste din familj med en homebot?

De har ingen.

Jag hatar dem. En robot dödade min mamma.

- Är det sant? - Mer eller mindre.

Hon är bara dramatisk. Det var en självkörande bil.

Det bedömdes som förarfel.

Du vet väl att den översätter, Noriko?

Men jobbar inte din make på Imatech?

Han sysslar med kylskåp.

Jag köpte precis den nya Mr Frigid.

Jobbade han på den?

Inte vet jag. Vet du vad din make gör om dagarna?

Min make gör möbler.

I fängelset.

Då kan jag säkert gissa vad han har för kläder, ifall du undrar?

Jag ska ta en till kaka.

Du får ursäkta henne. Jag tror att hon självmedicinerar.

Har du ätit klart?

Ät min kuk.

- Det börjar snart. - Vilket då?

- Hotellet anordnar en rui-katsu... - Du vet att jag inte vet vad det är.

En gråtceremoni. Det ska tydligen hjälpa. Kom igen, jag vill ha bra sittplatser.

Det sägs att en endaste tår kan uppväga ett år av stress.

Ni är på god väg här.

Vad är det som händer?

Den Stilige mannen får oss att gråta och torkar sen bort våra tårar.

Va?

Så jag vill be er

att ringa era anhöriga från flight 405.

Men deras grejer är döda. Det går direkt till röstbrevlådan.

Det är hela poängen.

Att höra deras röster.

Att förbinda er med er smärta.

Vem vill börja?

Det här är som tortyrporr.

Ring Izumi.

Izumi här. Lämna ett meddelande.

Ring Maki.

Hej, det är Ryota. Lämna ett meddelande.

Jag grät faktiskt på vägen, så det är lugnt.

Det är sorgligt att gråta ensam.

Här inne behöver du inte känna dig utanför eller rädd.

Vill du inte höra...

...din...

Hennes make och son.

Kära nån då.

När träffade du dem senast? Hörde deras röster?

Så välbekanta, så tröstande.

Jag vill inte göra det här.

Gula.

Ring Masa.

Ringer Masa.

Ringer Masa.

Ringer Masa.

Varför fortsatte ingen annans att ringa?

Innebär det goda nyheter?

Det gör det inte.

Det vet du inte. Du förstår dig inte på teknologi.

- Hon sa att det kan finnas överlevande. - Hon var bara artig.

Vad sysslar han med?

Yakuzan!

Tragedier lockar alltid fram dem ur sina hålor,

men de vill alltid ha något i gengäld. Bäst att inte fråga.

Det är lite tragiskt.

Förr i tiden gav de åtminstone bort riskakor.

Allt går bara utför.

Ät inte den där skiten.

Räddningsinsatsen för flight 405 fortgår.

Vidare kommer en minnesstund hållas för ledamot Ito,

- efter hans dödliga fall i hemmet. - Vilken tragedi!

Söker du nån?

Du behöver inte vara rädd.

Jag jobbar med din man.

Yuki Tanaka.

Vi beklagar din sorglighet.

Jag bringar gåvor.

Det är bara nåt litet.

- Det är väldigt vänligt. - Varsågod.

Det allra senaste.

Hajimemashite, Suzie! Jag heter Sunny.

Vad kul att äntligen träffas!

- Kom här! - Okej...

Jag är kramgo av mig, men vi tar det som det kommer.

- Eller så skiter du i det. - Kan inte! Jag skiter inte!

Typiskt Masa.

- Vad är typiskt Masa? - Det där skämtet.

Han jobbade hårt för att göra den här modellen munter.

Nu fattar jag inte.

Masa är i kylskåpsbranschen.

Eller hur?

Du är precis lika skrattprovocerande.

Frys- och kylavdelningen flyttade till Myanmar för 12 år sedan.

Jag måste...

Vi programmerade Sunny bara för dig.

Baserat på vad Masa berättat om dig.

Att du hatar bananer.

Här slipper inte en banan in!

Att du gillar att springa.

Att det har varit svårt för dig att hitta vänner här i Japan.

För att jag har dyslexi, nämnde han det? Att jag har svårt för språk?

Nej.

Jag beklagar ditt handikapp.

Du är väldigt modig.

Vår forskning visar att robotar kan vara till stor tröst

för folk i behov av sällskap.

- Jag klarar mig. - Se Sunny som ett husdjur.

Jag vill inte ha ett husdjur eller en robot.

- Jag hatar robotar! - Varför då?

De är läbbiga.

Robotar är blott uttryck av sina skapare.

Sunny skapades av din make. Du tycker väl inte att han är läbbig?

Inte förrän nu.

Jag hoppas att det inte är sant. Masa är en god människa.

Han hade funnit tröst vid tanken på att du har Sunny.

Snälla.

- Masa hade funnit tröst... - Jamen okej!

Jag behåller den väl. Säg bara hur man stänger av den.

Säg bara:

"Sunny, sov."

- Det funkade inte. Den är trasig. - Sunny tillhör dig.

Ingen annan kan kontrollera henne. Lycka till.

Du finns i mina tankar.

Ska vi lära känna...

Sunny, sov!