For All Mankind

APOLLO 15 - ÅTGÅNGEN TID

4 DAGAR, 3 TIMMAR, 46 MINUTER

Warren, här är utskriften av alla koordinaterna.

Tack.

Okej, Endeavour, kontakt. Molly, vi sänder direkt via alla tv-bolag.

Är jag på TV? Verkligen?

Om du förvarnat mig hade jag hunnit göra mig fin i håret.

Du är jättefin som du är, raring. Jösses. Min flicka.

Varför är det så mycket ståhej om henne?

För att... hon är en nymodighet. Den första kvinnliga astronauten.

Ja, men pappa är hennes chef.

Okej... Ät dina flingor nu.

Molly, miljoner människor över världen vill höra dina tankar

nu när du är i omloppsbana runt månen.

Man känner sig bra liten.

Man ser hela världen genom den här rutan.

Svårt att tro att alla jag har känt,

varje land, varje civilisation,

ryms i det där lilla blåvita klotet.

Molly, vi har fått tusentals brev från kvinnor du inspirerat.

Här är ett från åttaåriga Abigail Crouse i Solvang, Kalifornien.

Jag vill läsa upp det för dig.

"Kära Molly. Jag har älskat rymden så länge jag kan minnas.

Min bror har modeller av alla Apollofarkoster,

och han brukade bli sur om jag lekte med dem.

Men när du blev utvald till Apollo 15,

fick jag en egen modellfarkost av min pappa.

Jag kallar kommandomodulen Cobb

och månlandaren Molly efter dig.

En del barn i skolan säger att det inte finns nåt vatten på månen

och att ditt uppdrag är meningslöst.

Men jag tror på dig, och jag vet att du kommer att hitta det.

Din vän Abigail."

Vill du säga nåt till Abby? Hon tittar säkert.

Abigail, jag ska försöka att inte svika dig.

Och bryt. Sändningen är slut. Bra gjort.

En stjärna är född.

Du glömmer väl inte oss obetydliga som hjälpte dig på vägen?

Så fort jag bara kan.

Endeavour. Innan Molly skaffar sig en agent

har vi goda nyheter åt er.

Rocky Ray och geologerna

har gått igenom spektroskopbilderna från era kretslopp

och tror sig ha funnit is.

Tonvis. Bokstavligen tonvis.

Tala om var den finns, så tar vi med en isglass hem.

Svar nej, Endeavour.

Geologteamet kommer att använda dessa data till att välja plats för kommande uppdrag,

för isen finns långt ifrån er landningsplats i Mare Frigoris.

Var finns den?

Vid månens sydpol. Shackleton-kratern.

Ändra planen. Landa oss vid Shackleton.

Det är en stor ändring, Ed.

Verkligen. 400 kilometer.

Nej.

Rymdkontrollen avslår det förslaget.

Risken är för stor, och ni har inte utrustning till det.

Ni landar i Frigoris som planerat.

Apollo 16 får utforska Shackleton.

Innan vi lyfte sa labbet att iskoncentrationen vid Frigoris

var cirka 250 andelar per miljon.

Hur höga är värdena vid Shackleton?

Efter er undersökning, kanske 500 gånger högre.

Jag yrkar starkt på att ni tänker om.

Vi kom inte hela vägen hit bara för att gräva några gropar.

Houston, vi avbryter kommunikationen ett tag.

Uppfattat, Endeavour.

Få höra, Mol.

Sa vi inte: "Följ planen oavsett vad som händer"?

Uppdraget är att hitta is.

Vi flög ju över Shackleton

just för att få de data de är så stolta över.

-Håller du med honom? -Byta landningsplats mitt under uppdraget?

Det är farligt och dumt. Jag älskar det.

Klart att du gör. Det är inte du som ska landa.

-Ska vi byta jobb? -Hör ni.

CIA är oroliga för att ryssarna ska placera militäranläggningar på månen.

Varför skulle nån placera missiler på månen?

Jag vet bara att presidenten vill ha den där basen.

Vi behöver ett brohuvud mot ryssarna.

Shackleton verkar vara rätt plats,

så om vi kan få dit Apollo 15 först bör vi göra det.

Besättningen fäller avgörandet.

Prata med dem.

Vi har övat för Frigoris.

Ingen vet hur marken ser ut vid Shackleton.

Det är meningslöst om vi försöker landa improviserat och misslyckas.

Lustigt, för "improviserat"

karaktäriserar hur du tränade.

Det var då, det.

Ibland måste man ta en risk.

Vad menar du med det?

Att utan risk får vi inget vatten från månen.

Om det bara gällde mig skulle jag ta chansen.

Men om vi kraschar, kommer de inte att säga: "Baldwin gjorde bort sig",

utan: "Kvinnor klarar inte av rymdfärder."

Och vad säger de om vi kommer hem tomhänta?

Det pressen har sagt hela tiden,

att uppdraget bara är ett PR-jippo.

Just det.

Endeavour, Houston här.

Vi har räknat på en landning vid Shackleton.

Det finns en alternativ färdplan som tar er dit,

men vi vet inte hur det ser ut på landningsplatsen.

Det är mycket riskabelt, så... ni beslutar.

Vill ni fortfarande?

Det är upp till dig, Cobb. Det går bara om du säger ja.

Ja, för fan. Vi kör.

Så ska det låta. Bra, tjejen.

Houston, Endeavour här. Vi säger ja till Shackleton.

Minns du vad du sa före uppskjutningen?

Nu får du verkligen göra nånting.

NER I AVGRUNDEN

Månlandaren Seahawk har lämnat omloppsbanan på månens baksida

och förbereder en landning i Shackleton-kratern.

Ett steg närmare för astronaut Cobb

att bli den första amerikanska kvinnan på månen.

Ursäkta, damerna.

Detta historiska uppdrag hoppas också kunna besvara frågan om

det finns is på månens yta.

Enligt forskarna återfinns is troligast djupt inuti kratrar

som sällan belyses av solens strålar.

Förekomsten av is och vatten skulle möjliggöra en permanent USA-månbas...

Karen, hej. Förlåt att jag är sen...

Du hann hit före landningen.

Ja. Hör på,

jag vet att ni inte har nåt emot sprit, så jag tog med lite mezcal.

Jag har aldrig smakat det.

Det är jättegott.

Det brändes i Oaxaca.

Det är sånt konsuln dricker i Under vulkanen.

Är det en film?

Nej. Det är en lysande roman om en alkoholist.

Men han har många goda egenskaper också.

Han är en tragisk hjälte på sitt eget vridna vis, så...

-...du borde läsa den... -Ja.

Kom in, vetja. De ska strax landa.

Seahawk, fem sekunder till landningsmanöver.

Uppfattat. Nittionio. Fortsätt.

Se till att inte sabba det här, Cobb.

Insatserna har aldrig varit högre.

Seahawk är nu bara åtta minuter

från en farlig landning i okänd terräng.

Kritiker kallas NASA:s ändrade planer i sista minuten

"det mest dumdristiga som NASA nånsin har försökt sig på..."

Kom, vännen.

"...och en oförsvarlig risk att ta

för den första amerikanska kvinnan som färdas till månen."

Låt oss hoppas att de har fel.

Minskar bränsletillförseln.

Inga problem hittills. Ser bra ut.

På 1 200 meters höjd. Bromsningen avslutad.

Lagom hastighet framåt, går sakta ner.

Oxidation cirka en procent under.

Okej.

Houston, Seahawk här. Vi planar ut ett tag.

Uppfattat, Seahawk.

Navigationssystemen visar grönt.

Närmare än så här kom jag inte på Apollo 10.

Häng med mig, grabben, så får du komma ända fram den här gången.

Där har vi den Cobb jag ville se.

RCS okej. Inga problem.

Positionskontroll. Vi är 15 sjömil före målet.

DPS-trycket fortfarande bra.

Vi flyger över Shackleton.

Det är beckmörkt där nere.

Vi är fortfarande ovanför kratern, cirka fyra sjömil från kanten,

så höjdangivelserna är höga.

Bränsle 17 procent.

Det kan bli ett problem, rymdkontrollen.

Kom igen, Ed.

PNGCS och AGS stämmer.

Bränsle och syresättning inom en procent. Ser bra ut.

Okej, chefen. Dags att hitta en landningsplats.

Houston, jag har valt ut en jämn, fin plats

cirka 400 meter från Shackleton som landningsplats.

Det kommer att krävas millimeterprecision.

Det är ju mitt jobb.

Sexhundra meter, 42.

Okej.

Det här är en bra plats.

Tvåhundrafyrtio meter, 45.

Seahawk, Houston här. Klart att landa.

Okej. Då kör vi.

Fyrtiofyra, 120 meter. Sex meter per sekund.

Okej. Jag är in P66.

Femton meter, minus tre.

Framdrivningen ser bra ut. Sju procent bränsle.

Okej, vi rör upp en massa stoft.

Tre meters höjd. Minus ett. Sex procent bränsle.

Två och en halv meters höjd. Minus ett.

-Kontakt. -Stänger motorerna.

Houston, Shackleton-basen. Seahawk har landat.

Oj.

Vi är verkligen här.

Jag har aldrig längtat så efter en cigarett.

Du har åkt långt, vännen.

Då går vi varvet runt. Stanna eller inte, för T-1.

Vad tycker du om din pappa?

-Han är bäst. -Visst är han?