Apollo 13: Survival

FILMEN HAR GJORTS MED TILLGÅNG TILL APOLLO 13-UPPDRAGETS INSPELNINGAR

SAMT ARKIVINTERVJUER MED BESÄTTNINGEN, DERAS FAMILJER OCH MARKKONTROLLEN.

FILMEN ANVÄNDER REKONSTRUKTION FÖR DELAR DÄR DET FINNS ONT OM BILDER,

INKLUSIVE BILDER FRÅN ANDRA NASA-UPPDRAG

13 APRIL 1970

320 000 KILOMETER FRÅN JORDEN

DEN SISTA TV-SÄNDNINGEN FRÅN APOLLO 13:S BESÄTTNING

Vi är redo för er på tv när ni är det.

Jag tittar ut genom höger fönster nu

och inte alltför långt bort kan man se vårt mål.

Den börjar faktiskt se lite större ut nu.

Okej, vi ser ert mål klart och tydligt.

Vi kan ge er en snabb titt på vad vi har att underhålla oss med.

Den här bandspelaren har varit bra att ha för att få tiden att gå

under vår resa mot månen och har spelat filmmusiken från 2001.

Det här är Apollo 13:s besättning

som önskar er alla trevlig kväll och god natt.

HUVUDLARM

Houston, vi har ett problem.

Ett allvarligt elfel har drabbat Apollo 13.

Lovell sa: "Houston, vi har ett problem."

- Vi har en situation. - ...hörde en hög smäll.

STRANDADE I RYMDEN

FYRA MÅNADER TIDIGARE

Just nu vid Cape Kennedy

gör amerikanerna sig redo att åka till månen igen.

Apollo 13 är den femte månfärden och ska bli den tredje månlandningen.

Tre unga amerikaner. Befälhavaren är en välbekant man, Jim Lovell,

en man med fyra barn och som gör sin fjärde rymdfärd.

Lovells lättsamma sätt har alltid uppskattats av kollegorna

som snabbt tröttnar på diviga piloter.

Fred Haise från Mississippi ville bli sportjournalist i skolan.

Som pilot för månlandaren reser han till månen med kommendör Lovell.

Ken Mattingly, som fick toppbetyg som testpilot,

har varit otroligt hängiven åt arbetet, även för att vara astronaut.

Att flyga har varit allt han velat göra sen han var tre år.

Många har frågat varför vi ska flyga till månen.

Vad är ditt svar på den frågan?

Huvudmålet med Apollo 13 är ett löpande sådant.

Vi hoppas få reda på mycket om månens ursprung

och utifrån det, jordens ursprung.

Apollo 13 ska landa på en helt annan plats än Apollo 11 och 12.

De ska landa bland månens berg, vilket gör färden än mer riskfylld.

Vissa av oss tycker att rymdresor är att söka efter ett nytt paradis.

Människan har förstört sitt hem

och bör kanske nu ge sig ut i jakt på ett nytt.

Det är nåt med raketers kraft som fascinerar folk.

Och det fascinerade mig, långt innan NASA eller nåt sånt fanns.

Välkomna till månen, Houston.

Jag var med på första färden till månen, på Apollo 8, julen 1968.

God jul där uppe, Jim.

APOLLO 8 HEMMAVIDEOR

Vi var nyfikna och uppspelta som skolbarn vid en godisbutiks skyltfönster

när vi såg kratrarna passera från 10 mil ovanför ytan.

Men vi kunde inte landa.

Jag vill meddela att jultomten finns.

Det är bäst att ni vet det.

Jim Lovell har för avsikt att hitta en bergstopp som ännu inte har ett namn

och då tänker han döpa den till Mount Marilyn.

- Hur kändes det när de var i omloppsbana? - Jag var ängslig.

Det måste jag erkänna. Nåt annat vore inte normalt.

- Och när den var över? - Jag var lättad.

Jultomten finns. Min man sa det och det lät härligt.

Och jag är så stolt.

Sen var jag reserv för Neil Armstrong på Apollo 11.

Ett litet steg för en människa...

...ett gigantiskt språng för mänskligheten.

ARMSTRONG PÅ MÅNEN

Jag ville verkligen göra samma sak.

Jag är redo.

Jim, just nu undrar jag

vad din fru och dina barn tycker om allt det här.

Min fru vet att jag inte tänker göra fler flygningar.

Hon har varit som en slags rymd-änka de senaste sex-sju åren.

Men jag ser verkligen fram emot att åka.

Man kommer bort från allting.

- Man lämnar alla sina, ni vet... - Barn.

Man lämnar alla barnen.

Men man får en chans att åka upp och se saker ur ett mer sant perspektiv.

För mig är en rymdfärd ungefär likadan.

Jag ville inte att han skulle flyga igen men nämnde så klart aldrig det för honom.

Man måste trotsa oddsen.

Han var först att återvända till månen en andra gång

och det hela gjorde mig ganska ängslig.

KAPTEN JAMES A. LOVELL JR. MED FAMILJ

Ingenting förberedde mig för att vara en astronauts fru.

Det var som att leva i en guldfiskskål.

Parader med konfetti genom en massa städer.

Och så Vita huset.

Tillåt mig presentera familjen Lovell. Mr James Lovell Junior.

Det firades rätt ordentligt efter Apollo 8.

Men det var en riskabel färd.

Jag visste inte att det bara var 50% chans att de skulle komma tillbaka.

Femtio procent chans.

Man kan inte intala sig själv att de inte kommer tillbaka.

Jag har jämt fått frågan hur det är att vara en astronauts dotter.

Det förvånar mig att nån tror att det skulle vara annorlunda

än att bara vara sin pappas dotter.

Våra föräldrar uppfostrade oss så vi visste att han kanske ska åka till månen

men annars var han som andra pappor som klädde på sig för att åka till jobbet.

Jim, efter fyra flygningar,

kan en man som gjort allt du gjort finna normalitet?

Jag hoppas det. Jag ska försöka efter den här.

VI ÄLSKAR DIG PAPPA

Vi var väldigt glada att Jim skulle få gå på månen.

Men varför 13?

Nån ringde och sa att Marilyn var lite orolig

för att vi skulle skjuta upp Apollo 13 kl. 13.13 lokal tid.

Det är rätt typiskt att i denna nya värld med rymdfärder

trotsa vidskepelse och inte oroa sig för siffran 13.

Särskilt i ett land som ofta undviker siffran

för våningar i hus och sittplatser på flygplan.

Jim Lovell är allt annat än vidskeplig.

Fred Haise önskar att de kunde skjutas upp fredagen den 13:e.

Ken, är du vidskeplig angående Apollo 13?

Nej, jag är väldigt nöjd med det.

Ett stort frågetecken hänger över Apollo 13 ikväll.

Läkare bekräftade att astronaut Mattingly har smittats av röda hund.

Man har två alternativ:

Skjuta upp färden till en kostnad av hundratusentals dollar

eller ersätta Mattingly med John Swigert som kommandomodulens pilot.

Lovell och Mattingly har jobbat nära varandra här i ett år.

Kommer han inte känna:

"Äh, vi väntar en månad och låter Mattingly åka med"?

Det är befälhavarens enormt svåra uppgift.

Att väga de personliga känslorna

mot kostnaden för att senarelägga uppdraget en månad till.

Vi hade redan skjutit upp det från mars till april.

Min filosofi är att aldrig missa chansen.

Vi fick ersätta Ken.

DAGEN FÖR UPPSKJUTNINGEN

Idag skjuts tre till amerikaner ut i rymden

på det nog farligaste Apollo-uppdraget hittills

och det är redan unikt

då en av astronauterna inte visste att han skulle åka förrän igår.

Jack Swigert delade ut tidningar för att ha råd med flyglektioner.

Beslutet kom så plötsligt att han inte ens hann ringa familjen i Denver.

När landets förhoppningar hänger på uppdraget vill man inte svika nån.

Det här är Apollo Saturn Launch Control. T minus 3 timmar, 7 minuter, 26 sekunder.

RYMDKONTROLLEN, HOUSTON

För bara minuter sen anlände Ken Mattingly till rymdkontrollen.

Ken hjälper till vid konsolen.

Tråkigt att se dig här, Ken.

Adrenalinet i kontrollrummet steg. Man kände det.

Den viktigaste rollen har flygledaren.

Flygledaren tilldelas ett team på mellan 15 och 21 personer.

Folk som räknar ut hur vi tar oss dit vi vill

och hur vi tar oss tillbaka till jorden säkert.

Vi har sett triumferna.

Vi har sett besättningsmän dö.

Det är här man ser till att rymdfärderna blir verklighet.

Det är trestegsraketer.

Stora motorer som får upp en från jordens yta.

Andra steget tar en upp i omloppsbana runt jorden.

Tredje steget tar en till månen.

Man får fjärilar i magen.

"Det är på riktigt. Det här händer faktiskt."

Det här är Apollo Launch Control. Vi är på t minus 25 minuter.

Jag tänkte inte gå på uppskjutningen och kom på alla möjliga ursäkter.

I sista stund bestämde jag mig för att jag behövde se honom igen

och åkte dit med barnen för att ta farväl.

Jag växte upp med vänner vars fäder varit med om olyckor eller dött

så jag var alltid rädd för att se dem skjutas upp.

Jag hade alltid en klump i magen.

Startsekvensen har inletts.

Femtiosex sekunder kvar och Apollo 13 har ännu klartecken.

Man kan inte göra så mycket.

Vid ett problem skulle vi dra i spaken som tänder räddningsraketen.

Man hörde ventilerna öppnas och hur bränslet mullrade i rören.

Tretton, tolv, elva, tio, nio, åtta...

Tändningssekvensen har inletts.

Sex, fem, fyra, tre, två, ett, noll.

Klockan har börjat.

Vi har start och uppskjutning kl. 14.13.

Vi var så nära man kunde komma.

Marken skakade.

Det här är rymdkontrollen i Houston. Första steget ser bra ut.

Rullning slutförd, ändrar vinkel.

Höjd, 2 kilometer.

Hastighet, 460 meter per sekund.

Checklista gjord. Kabintrycket stabiliseras.

Efter 70 sekunder ser vi en höjd på 7,6 km.

Höjd är nu 27 km, närmar oss nästa steg.

Nästa steg godkänt.

Uppfattat.

Inombordsmotorn.

Inombordsmotorn.

Inombordsmotorn i andra steget har stannat tidigt.

Bekräftat. Motor fem ur funktion.

V hörde att mittmotorn av de fem stannat.

De fortsätter nu med bara fyra av fem motorer.

Houston, vad hände med motor fem?

Vi vet inte varför den stannade tidigt.

AVBRYT

Ni ser inget problem med det, va?

Nej...

Nej.

Alla andra motorer fungerar.

De andra motorerna fungerar. Det ser bra ut.

De tillåts fortsätta med fyra motorer. Det tar lite längre tid att komma fram.