The Serpent Queen

Tidigare på The Serpent Queen...

Från och med nu får alla som hotar min uppasserska med mig att göra.

Hur känns det att lära dem en läxa?

- Det känns bra. - Naturligtvis.

Förstår du inte?

Vi åker ut båda två om du inte ger Henrik en son.

- Jag har prövat allt. - Tar du emot min hjälp?

Därför föreslår jag att paret älskar à levrette.

Det borde göra susen.

- God natt. - Låt oss hoppas att det gjorde susen.

Du är skicklig på att rida har jag märkt. Du är skicklig på det mesta, eller hur?

Nån vill min maka illa.

Henrik, tror du verkligen att din bror skulle göra nåt sånt?

Jag måste bli gravid. Jag betalar det som krävs.

Är du säker på det?

- Jag behöver en minut. - Hitta den som dödade min son!

- Var det du eller din skräddare? - Snälla!

- Jag gjorde allt jag kunde. - Gjorde du?

- Med Ruggieri har allt ett pris. - Er nya kronprinsessa, som är havande.

Om en vecka kommer min andra son att krönas till Frankrikes kung.

Ser han ut som en kung, tycker du?

Jag ska göra allt i min makt för att se till att så inte blir fallet.

Jag är kungens änka, så tronen är rätteligen min.

Var var jag nånstans?

Du ska få igen när Maria blir drottning igen.

Maria Hennes make, kungen, är död.

Om några dagar bestiger hans yngre bror tronen.

Alla vet att den där häxan ligger bakom det som hände kungen.

Tänk att hon kunde göra så mot sitt eget kött och blod.

Ni två förtjänar varann.

Ska jag berätta för drottningen att det är din åsikt?

Jag? Jag har ingen åsikt.

- Du måste ha missförstått. - Det måste jag ha gjort.

Du missade en fläck.

Nå?

Jag trodde väl det.

Visa tuttarna!

Synd att det regnar. Jag hoppades kunna ta en promenad efter frukost.

Det ser ut som om det kan klarna upp.

Låt oss hoppas det. Jag är trött på att vara inomhus.

Har Maria anspråk på tronen?

- Min son, Karl IX, kommer att bli kung. - Men han är ju så ung.

- Jag kommer att beskydda honom. - Och inte Maria?

Vem har du talat med?

- En av flickorna sa nåt. - Den som du lemlästade?

Bry dig inte om det.

Maria sörjer min sons död.

- Hon klandrar till och med mig. - Hur dog din son, kungen?

Vi kommer till det så småningom.

Smärtan när man förlorar ett barn avtar aldrig.

Femton år hade gått.

Jag hade tillbringat min ungdom bakom palatsets väggar.

Femton år och nio barn.

Maria hade varit hos oss nästan hela sin barndom-

- på grund av att hon var trolovad med vår äldste son-

som var betagen i henne.

Vi hade funnit oss tillrätta i ett ovanligt familjeliv.

Min make delade både min och sin älskarinnas säng.

Längre nästa gång. Andas normalt.

Och krysta igen.

- Krysta! - Ja.

Hämta en kniv!

Gör som jag säger, kvinna!

- Vad är det, doktorn? - Nej!

- Vad är det? - Barnet ligger uppochned.

Om vi inte bryter av en lem, kommer modern att dö.

- Nej! - Gör det, då! Gör det!

Gör det du måste, doktorn!

- Henrik... Nej! - Snälla. Nej.

Håll fast henne! Katarina. Snälla.

Var tapper! Snälla.

- Håll henne stilla! - Nej!

Snart kände jag en tung dimma rulla in över mig.

Det fanns dagar då jag började tvivla på min existens.

För att inte tala om min mentala hälsa.

Det hade skett andra förändringar i hovet.

Ruggieri hade försvunnit ur mitt liv. Han lämnade sin spegel som minne.

Vid den tiden... var jag tacksam över hans frånvaro.

Tack.

Montmorency hade inte setts till på många år.

Enligt vissa stred han mot betalning i Flandern.

Karl av Bourbon hade dragit sig tillbaka till sitt herresäte på landet

- för att sköta sin frus kära trädgårdar. - Grispippare.

- Den första hertigen av Guise... - Var hälsad Maria, full av nåd...

...hade också lämnat sin plats i riksrådet-

och hängav sig åt sin katolska tro,

och dog medan han bad.

Skit!

Hertigens söner, som tog hans plats i hovet, var handlingskraftigare.

Vad är det?

Om det är den där jävla kardinalen, så skjuter jag pungen av honom.

Gör inget dumt.

- Pierre. - Gå och lägg dig igen!

Vi borde aldrig ha flyttat ut på landet.

- God morgon. - Vad ska det här betyda?

Jag har sagt att jag vägrar sälja mitt hus till dig.

Ja, det gjorde du, tyvärr.

Så nu konfiskerar vi slottet Chenonceau för obetalda skatter.

- Jag har betalat skatten. - Nej, det har du inte.

Inte de nya. På befallning av katolska kyrkan.

- Det är du. - Ja, det är det ju.

Om jag var du, Pierre, skulle jag skatta mig lyckligt lottad,

- för det ryktas att du har setts umgås med protestanter.

- Det finns ingen lag mot det. - Inte än.

- Du, då? Är du också med på det här? - Tydligen.

Jag trodde att du var en hedervärd man.

Heder är så svårt att definiera, eller hur?

Nu får det vara nog med småprat. Hur ska du ha det?

A, överlämnar du huset, eller B, ska vi ta det?

Valet är ditt.

Kom! Töm det!

- Jag sa ju det. - Fan också!

- Vad är det där? - Ett vad om att jag inte behövde döda dig.

Att han inte behövde döda dig. Förstår du vad som hände?

Min bror satsade på din feghet och jag på ditt mod.

- Du borde vara jävligt smickrad. - Kungen ska få höra om det här.

Kungen är upptagen.

Kungen var emellertid som jag, oförmögen att följa sina dagliga rutiner.

Fan också!

Du...

- Det spelar ingen roll. - Det spelar visst roll.

Folk säger bra att det inte spelar nån roll för att det spelar roll.

Faktum är att jag är ganska säker på att inget spelar lika stor roll.

Vill du leka gamla faraoner?

- Det är meningslöst. - Jag älskar dig som alltid.

Du borde kanske inte ödsla din tid

- på en gammal man som jag mer. - Det kanske är nåt som bekymrar dig.

Jag undrar vad.

Kanske faktumet att min kuk ligger här som en död jävla snigel.

För att nåt bekymrar dig.

När du är bekymmerslös är du energisk som en pojke.

Jag är ingen pojke.

Jag är en gammal man och en gammal kung.

Och som de flesta gamla kungar, så ångrar jag saker.

Hur tror du att Henrik blir som kung när jag är borta?

Jag är rädd för att hans tillgivenhet till Diane de Poitiers gör honom svag.

Och du undrar varför jag är bekymrad.

Jag klandrar hans mor. När den heliga romerska kejsaren låste in honom-

grät hon dag och natt för sina söner.

Inget jag sa eller gjorde kunde få henne att sluta.

Till slut stod jag inte ens ut att se henne.

Jag såg henne förtvina och dö av hjärtesorg.

Det går inte en dag utan att jag ångrar hur jag behandlade henne.

Är det det som bekymrar dig?

Oro för dig son. Ånger för din döda maka?

Ja.

- Och jag, då? - Du?

- Jag har alltid behandlat dig väl. - Ja, det har du... på ditt sätt.

För jag målar mitt ansikte för att dölja min ålder,

- avstår från barn för att hålla kroppen ung och hämmar andningen med korsetter-

för jag vet att det är så du vill ha mig.

Men vad händer när du bestämmer att jag inte längre är värd att sättas på?

- Lägg av! Jag ska alltid ta hand om dig. - Inte när du är död och begraven.

Det är en viss åldersskillnad mellan dig och mig, om du inte hade märkt det.

Jag tillhör inte familjen.

- Jag vet vad jag är. En förbrukningsvara. - Sluta!

Låtsas inte att du inte vet hur det här funkar.

Du har arrangerat det så här.

Jag har fått nog av det här. Du kommer hit av fri vilja.

Fri vilja?

Vem har nån fri vilja här förutom eventuellt du?

- Vad är det med dig? - Inget.

Jag vet vad jag gav mig in på. Jag har aldrig ljugit för mig själv om det,

- så jag skulle uppskatta om du gjorde detsamma...

...istället för att stå där och säga att du gråter över din stackars döda maka-

- som du inte brydde dig ett jävla dugg om när hon levde.

Ärlighet har alltid varit din enda goda sida.

Sluta inte med det nu.

Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd-

- och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta,

utan har sin lust i Herren.

Han är såsom ett träd...

- Det där är han. - Är du säker?

Bourbonsönerna hade också övertagit son fars plats i riksrådet.

- Kom! - Deras plan för att avancera-

- verkade vara att störa alla planer som huset Guise gjorde.

Pierre Marques, eller hur?

- Ja. - Vi är stora beundrare.

Vi hörde att du hade problem med en viss medlem av prästerskapet.

Varför bryr sig Bourbons arvfurstar om min belägenhet?

Vi tillhör samma religion. Vi bryr oss självklart.

Vi bryr oss om alla våra likasinnade...

...får.

Vi hyser även stor respekt för medlemmarna av borgarståndet.

Naturligtvis. För vi har pengar.

Nej, för ni är framtiden.

- Vi kanske kan hjälpa dig. - Hur då?

Vi har hört att du är en driftig man med olika planer och projekt utomlands,

och vi känner folk i hovet.

Vi kan säkert vara av nytta för varann-

om vi bara tog oss tid att bryta isen.

Kom och träffa oss när du känner dig mer upplagd för det.

Underbar gudstjänst. Mycket stämningsfull.

Nu räcker det. Det är dags att du lämnar det här rummet.

Folk pratar. De säger att du är döende.

Du borde nog påminna din make att du fortfarande finns till-

- om du inte vill förlora honom till Diane helt och hållet.

För att inte tala om barnen du har som fortfarande är vid liv.

De kanske vill veta att de har en mor.

Annars vet jag inte varför du skaffade dem.