Envious (Envidiosa)

UNDER REPARATION ENDAST EN PERSON ÅT GÅNGEN

-Hej. -Hej. Läget?

-Är den sönder igen? -Ja.

-Ta den du. Jag tar trapporna eftersom... -Nej, nej.

Jag tar trapporna.

Nej, ta hissen...

-Ta hissen själv. -Se på dig. Sju våningar. Du kolar av.

Jag tar alltid trapporna. Jag använder knappt hissen.

-Okej, men jag tar trapporna. -Nej. Ta hissen.

-Ta den. Ta hissen. -Okej då...

-Ta den nu. -Okej.

-Jag tar trapporna. -Okej.

-Lycka till. -Du med. Få se vem som är först.

Du kom först.

Som vanligt.

ENVIDIOSA

Berätta vad som hände.

Du sa att jag ska släppa saker, så det gör jag.

Jag fattar inte vad du skriver.

Jag sa ju inget, men ändå

skriver du massor.

Alltså, allt detta hummande...

Jag vet inte. Jag känner att du kunde ge mig fler tips.

Jag förstår inte mycket av hummandet.

Ibland föreslår jag att man använder soffan.

-Du kan ligga ner. -Här?

Vad då? Ger det mig bra energi?

Coola vibbar?

Nej, jag har det bra här. Det är bekvämt.

Vad skriver du? Jag sa bara att soffan är skön och bekväm.

Okej, jag vaknade idag,

jag kollade inga sociala medier.

Jag åt frukost, duschade, ansiktsrutiner, kläder, hår, till jobbet.

Min inre frid höll inte länge.

Magui Roldán började prata om hur hennes mans bajs är hjärtformat.

Och hennes två barn är superbegåvade.

Tänk att han är så liten, men ändå räddade sin systers liv.

Han är ett otroligt barn.

-Hej. -Hur mår ni?

-Hej. -Hur är det?

Hon tror hon är bättre för att hon är gift och mamma.

Hon har inte vunnit. Då borde hon ha gift upp sig.

Alla kan gifta sig med en orm med en mormors röv.

Det är hennes liv.

-Magui Roldán. -Magui Roldán.

Det är hennes liv, hennes dag.

Hur gick din dag?

Jag sa ju redan...

Det där är ju en väsentlig del av min dag.

-Väsentlig? -Visst, som en del...

...av min dag.

-Så underbart. -Jag har haft sån tur.

En underbar far.

Om hon tror att hon har vunnit... Matchen fortsätter ju ännu.

Det kan bli övertid.

Man kan ju inte fira och ropa: "Jag vann", innan det är säkert.

Det kan bli övertid. Straffar, till och med. Då kan vi snacka.

Ett skott, sen ett till... Så där.

Hon vinner inte.

Ska jag fortsätta med min dag?

Nåt bra för alla.

Just det. Visst.

Nej. När passar det?

Okej, jag ringer sen.

-Vicky. -Ja?

-Kan vi prata? -Ja, hej.

Är inredningen klar i nya lägenheten?

Ja. Allt är klart. Allt är inrett. Den blev jättefin.

-Kan den visas? -Ja, självklart.

Kan vi se den nu?

-Nu? -Ja, nu.

Visst. Jag har nyckeln. Jag kör dig.

-Okej. -Eller så kör du mig.

Eller så åker var och en för sig...

-Vi kan ju träffas där, om du vill. -Okej.

Ja.

Bra jobbat. Snygga kombinationer, texturer...

-Så ljust. Grattis, bra jobbat. -Det blev fint. Tack.

Gillar du tavlorna? Jag valde varje liten detalj.

Känner du doften?

Jag använde en specifik doft. För mig ska varje hörn, vrå och miljö

ha sin egen doft.

Därför valde jag en väldigt specifik doft.

Det är bara nåt som fängslar mig...

-Det är så du. -Ja...

Ja, det är typiskt mig. Sån är jag.

Okej, prata med Magui, så hon kan börja visa den.

Utan förändringar?

-Vill du ändra nåt? -Jag gillar det som det är.

-Men du får ju säga om du vill... -Jag älskar det.

Jag älskar det.

"Dig" vore också bra.

Hajar du?

-Ja, så där bara. -Ja.

"Älskar det, älskar dig"... Vill du äta lunch?

Kanske vi kan fira med en god lunch här nära.

Så brukar man ju säga... Inte?

Nej?

Förlåt om du blev förnärmad. Det var inte meningen.

-Det var bara en idé. -Ja.

Är du fortfarande singel?

Han var inte bara en kvinnokarl, som flirtar för att känna sig mäktig.

Vem sa att han var det?

Det var du som sa att han var det.

Jag sa aldrig så.

Jag minns att i din berättelse de senaste tre eller fyra sessionerna,

har du nämnt att han kanske vill visa sin auktoritet som chef.

Kanske jag sa det, och du hummade.

Jag tog hummandet som att vi var överens om att han var en kvinnokarl.

Det kan ha varit så.

Men det bevisar att han inte bjöd ut mig för att jag var med Dani.

Du har separerat, va?

Jag är jätteseparerad. Väldigt separerad.

Jag är singel.

Jag är mer singel än nån annan.

Du sa "singel".

Singel, ja. Separerad eller singel. Nåt sånt.

Så han förblir tyst. Lugn, som en sann gentleman.

Sen säger han: "Vi går och äter."

Då inser jag att han respekterar traditionen av uppvaktning.

Jag säger "separerad", och pang på. Han tar ett steg.

Vad gjorde han?

Han tog ett steg.

Hur gick dejten?

Jag fick ställa in.

Du lovade för länge sen följa med mig på läkarbesöket.

Optikern, inte läkaren.

Fermín kan följa med dig. Han är din man.

Otroligt. Dumpar du mig för en kille du knappt känner?

Jag kan inte gå ensam.

Fattar du inte att jag lämnar stället halvblind?

Det är inte... Vänta.

Lämna henne ifred. Jag följer med.

-Vicky? -Hon har alltid varit sån.

Hon lever bara för män.

Victoria? Vad gör hon? Jag fattar inte. Vicky?

Jag måste gå på toaletten.

-Är du okej? -Jag bara...

Jag kan inte åka.

-Jag mår inte så bra. -Jag väntar här.

Vad kände du i den stunden?

Jag ville slå nån.

Jag visste att Dani återhämtar sig. Men så där?

"Total glädje", skriver han, och en jäkla ring. En vigselring.

Nu gillar han emojis.

Och sen?

Du är en enorm skitstövel.

Det är inte som du tror. Låt mig förklara.

Tio jävla år stod jag ut med allt vid din sida!

Din juristexamen, praktik, forskarstudier.

Allt sånt strunt.

Jag förberedde dina kläder, vitt ris med smör.

Minns du din diarré innan varje examen?

Jag minns, men det har inget med det här att göra.

Jo då, för jag trodde på oss!

Du bad mig göra det!

Jag åkte på semester med killarna, jag träffade Bruna, och blev kär...

Jag valde inte det här. Jag ville inte såra dig. Det bara hände.

Du hade ens kunnat ringa mig. Jag borde inte ha sett det på nätet.

Men jag var singel. Du lämnade mig.

Så du gifter dig med en slyna tio dagar efter mig?

Dissa inte Bruna så där.

Våga inte säga hennes namn! Hon tog dig för pengarna.

Prata inte så om min fru.

"Min fru", sa han. "Min fru."

Ja, men det är viktigt att komma ihåg en sak som han sa.

Du lämnade honom.

Det gjorde jag inte.

Det här med att inte kunna träffas personligen är bara löjligt.

Det är en himla röra. Vad håller vi på med egentligen?

Jag kan tyvärr inte. Jag är med barnen och Peter är på affärsresa.

Hej, jag är i Manhattan.

Hej!

Vi får smida planer till när Debbies kommer tillbaka.

Då är det min födelsedag.

Perfekt. Vi kan ha en dubbelfest.

Vi röker en joint, dansar, dricker, blir fulla.

Räkna med mig.

Melina, då? Ska hon verkligen gifta sig?

Ja, det kan du verkligen ge dig på att hon gör.

Felipe, sluta bråka med din syster!

Han uppvaktade henne i tre månader, och friade.

Jag hjälper med planeringen.

-Bara tre månader? -Det kommer att bli en otrolig fest.

Älskling, vad vill du ha till lunch?

Jag måste gå. Jag ska äta lunch. Förlåt mig. Jag älskar er. Hälsa Melina.

-Grattis, och allt sånt. -Hej då, raring.

Förlåt att jag går.

Jag vill ha nåt salt, men inte så kryddigt.

Vad äter vi på tisdagar? Panerad kyckling?

Jag äter skit.

Jag ville bara få en reaktion.

Jag sa det i ilska. Med hat, med...

Fortsätt.

-Jag sa det för att... -Säg det.

Varför säger du så?

Melinas pojkvän friade genast till henne.

-Vad har det att göra med... -Jag är den enda utan nyheter.

-Vilka nyheter? -Vad som helst.

Giftermål, barn, fixa huset. Vad som helst.