Desolation

Hallå?

Hallå?

Är det någon här? Hjälp!

Hjälp!

Hallå?

- Hur är det i vattnet? - Iskallt, men det är det värt.

- Jen... - Du är snygg.

- Han verkar ta det bra. - Han håller skenet uppe.

Och du?

Jag är nog lite avtrubbad.

Men du hade rätt, det var dags.

Det är dags att du får lite färg.

Det är lite kallt!

Sam, du borde hoppa i!

- Vad händer? - Ta din ryggsäck, vi ska gå upp på berget.

Nu kör vi, grabben.

Wow.

Ja.

Du, Sam!

Kom, jag vill visa dig något.

Vad är det, då?

En geocache. Folk lämnar saker i den som andra ska hitta.

- Visst är det häftigt? - Visst.

Din pappa tyckte det. Han lämnade den här i den åt mig.

- Vad töntigt. - Din pappa var en tönt.

Det funkade, i alla fall. Jag tog med mig den här åt honom.

Jag ska lämna den här åt honom. Det var hans favorit.

Tänk att någon tar sig hit upp, trötta och törstiga. Så väntar den här på dem.

- Det vore bästa ölen någonsin. - Det vore den värsta ölen.

- Den blir ju varm. - Du, den är ju symbolisk.

Sen när vet du så mycket om öl?

- Vill du behålla den? - Kan jag bara ta den?

Någon ville att du skulle ha den.

Din pappa hade varit så stolt över att vi tog oss upp helskinnade.

Är du beredd, gubben?

Ja, jag är beredd.

- Vad är det? - På telefonen får man ledtrådar.

- Det låter som fusk. - Får jag använda Jens telefon?

Menar du nödtelefonen som är för nödsituationer?

- Det är ett sudoku-nödfall. - Jag har hört att de är allvarliga.

- Bara en kvart! - Nu räcker det, Sam.

- Papper är bara skit! - Ursäkta?

Kan vi prata?

Jag vet att du börjar bli äldre. När vissa pojkar kommer upp i en viss ålder -

så slutar de att gilla choklad.

Jag har riktigt fina schweiziska grejor som behöver ätas upp.

- Klarar du det, tror du? - Jag är rätt man för jobbet.

- Vad säger man? - Tack, Jen.

Jag har något gott åt dig med.

Det är inte mycket.

Då ska vi se var de är.

- Har du burit dem ända hit? - Minns du vinet från din 30-årsdag?

- Jag hade hjälpt till att bära. - Ja, men jag ville överraska dig.

Vad säger man, mamma?

- Tack, Jen! - Varsågod. Vi öppnar båda två.

- Dela med dig. - Jag ska. Så mycket älskar jag dig.

- Är det allt? - Nästan allt. Det är så sorgligt.

Jag skulle ha tagit med mig tre.

Överraskningen är slut.

Så gott.

Vadå? Varför tittar du på mig sådär?

Tack.

Vi hade inte tagit oss hit upp utan dig. Inte en chans.

Kom igen, du hade gjort samma sak för mig.

- Om jag hade haft en make. - Och han blev sjuk och dog.

- Fan också. - Vadå?

Jag glömde att ringa upp advokaten innan vi åkte.

Jag har så mycket att göra.

Huset är ett bombnedslag, jag har inte tvättat sen...

Jag önskar att jag kunde ta ledigt en vecka till, men det går inte.

Du är inte ensam. Jag kan hjälpa till.

- Sam kan hjälpa till. - Barn kan inte betala räkningar.

Och Michael är borta.

Sam kommer att växa upp utan pappa.

Det tomrummet kan jag inte fylla.

- Du, det är okej. - Det är inte okej. Det är inte okej.

Du måste inte göra allt. Du måste inte veta allt.

Jag är så rädd.

Jag är inte redo.

Jag är inte redo.

Jag är inte redo! Jag är inte det!

Jag är verkligen inte redo än!

Så det du menar -

att det är dags att röka jointen?

- Allvarligt? - Som cancer.

Det kanske var lite för tidigt, men jag är gravallvarlig.

- Det är inte roligt. - Nej.

Men vi måste röka den nu.

Sam sover. Kom igen, det blir som förr.

Okej, jag hämtar en tjocktröja.

Tyst nu.

Nej, du har fel. Courtney Mitchell hade en Jetta.

- Stacey Mitchell hade en vit cab. - Ja.

Det stod "topless" på hennes registreringsskylt.

Den slampan. Hon var ju det.

Ja, det var hon.

Du låg ju med deras bror. Vad hette han?

Från kemin i tvåan.

- Dave? - Dave. David Mitchell.

Jag minns den killen. Du brukade skriva hans namn i handflatan.

Det skulle ge mig första tjing.

Där duckade du för en kula. En väldigt liten kula.

Varsågod.

- Du kommer att gilla att vara singel igen. - Det är för tidigt.

Det är bättre nu, det finns appar nu.

Gud, du måste veta var gränsen går.

Jaså? Förlåt.

Gud, det är så fantastiskt här ute.

- Det är så rofyllt. - Ja.

Jag önskar att jag hade lite jävla ostbågar.

Jag är allvarlig.

Vänta lite. Det finns en chokladkaka kvar.

Jag vill ha den. Jag tänker ta den. Jag tar den.

Vänta, jag följer med. Sam blir så arg på mig.

Livet är inte rättvist. Kom.

- Varför är godiset så långt bort? - På grund av björnarna.

- Du sa att det inte fanns några här uppe. - Jag är 80 procent säker på det.

80?

Där är den.

Jävlar.

Herr kaka.

Var är du?

- Jen, jag ser inte herr kaka. - Får jag titta?

- Fan också. - Herregud.

Vad fan är det där?

- Jag går och tittar till Sammy. - Ja, gör det.

Hallå?

- Jävlar! - Förlåt!

- Jag tog med mig pepparsprej mot björnar. - Jag vet vad det är.

- Var det dumt? - Nej, men det är starkt, så var försiktig.

- Gud, vad den stinker. - Den har nog stått där ett tag.

- Ska vi öppna den? - Visst, gör det.

- Jag vill inte röra den. - Inte jag heller.

Vi sticker bara. Gräset gör oss paranoida.

- Vi sticker. - Okej.

Sam?

- Sam? - Här ute.

God morgon.

- Sover Jen fortfarande? - Nej.

- Vart tog du och Jen vägen igår kväll? - Vad menar du?

Jag hörde att ni gick iväg och kom tillbaka.

Vi tog en promenad och pratade.

Om pappa?

Om gamla tider och fina minnen.

- Röker du? - Va?

Nej, självklart inte. Hurså?

Gjorde pappa det?

Om pappa rökte? Varför frågar du det?

Röker du?

Nej, mamma.

God morgon.

Ryggsäcken är borta.

- Det var mitt lugna, sköna bajsande. - Kan du vara lite allvarlig?

- Tror du att det var någon här igår kväll? - Det är möjligt. Vi äger inte skogen.

Någon kanske kom hit för att slå läger och lämnade grejorna för att skita.

- Sedan såg de oss och gick vidare. - Tror du att de såg oss?

Jag menade inte så. Ja, de kanske såg oss, men de lät oss vara.

Du jagar upp dig.

Vi går och packar och kommer iväg.

- Vad? - Det är inte roligt.

Du är så söt när du är rädd.

Vänta på mig.

- Sam, kan du släcka elden? - Okej.

- Sam, vad gör du? Sluta! - Jag släcker elden.

- Det är vårt dricksvatten. - Hur tänkte du, gubben?

Ingen sa vilket vatten jag skulle använda. Varför skriker du?

Det här är allvarligt.

- Jag sa förlåt! - Det är ingen fara. Vi får väl...

Vi fyller på vid sjön genom vattenfiltret ikväll.

Gubben!

Fan också.

- Se upp. - Kan vi stanna till en stund?

- Vad är det? - Jag är lite yr. Det är nog solen.

Alkohol och höga höjder är en dålig kombination.

Sätt dig.

Kolla, det är den där killen jag såg.

Va?

- När då? - Igår.

- Varför sa du ingenting? - Jag vet inte.

- Är något fel? - Vi hittade en...

- Hittade vadå? - Ingenting, gubben. Bry dig inte om det.

Han ser ut som en trollkarl.

Var har han tältet?

- Sätt dig hos mig, gubben. Ät något. - Jag är inte hungrig.

- Kom och sätt dig hos mig ändå. - Varför det?

Strunt samma.

- Han har inte vidare bråttom, va? - Ni är konstiga.

- Vi sticker och lämnar killen bakom oss. - Okej. Kom nu, Sam.

- Blåsa? - Sten.

Jävlar.

- Är det samma... - Ja, det är samma kille.

- Vilken skum snubbe. - Sätt på dig kängan igen.

Hallå!

Hur är läget? Vilken vacker dag, va?