Alexander: The Making of a God

AMUNTEMPLET - SIWAOASEN I EGYPTEN

Ett krig stundar.

En kamp så våldsam och så apokalyptisk att världen klyvs itu.

Anfall!

Söndersliten av den brutala rivaliteten mellan två män:

Alexander den store och storkonungen Dareios.

Två bittra fiender.

Väsensskilda, men två sidor av samma mynt.

En ung makedonsk prins som kämpar för sitt land och för ära,

och en persisk kung som är fast besluten att försvara världens största imperium.

De drabbar samman i en viljornas kamp...

...som omdanar världen genom eld...

...och blod.

Men vem kommer att segra?

Vem får herraväldet?

Endast gudarna kan avgöra det.

EN GUD BLIR TILL

Alexander sätter fantasin i rörelse.

Han är en av historiens lysande stjärnor.

Alexander var den största militärbegåvningen genom tiderna.

Men han var samtidigt poet och filosof.

Han var vetenskapsman, uppfinnare och han byggde ett imperium.

Inte undra på att vi fortfarande är besatta av honom 2 000 år senare.

ALEXANDRIA - DAGENS EGYPTEN

Alexander grundade Alexandria.

Det blev en av världens största städer.

Och nu gräver dr Pepi Papakosta ut lämningarna från Alexanders stora stad.

Herregud.

Det här är en balk, väldigt viktig.

En ny överraskning. Vi får överraskningar varje dag.

Det är en fin present till oss.

Genom att gräva i den här mäktiga staden känner jag mig närmare min hjälte.

För i Alexandria är Alexander vid liv. Han finns överallt.

Dr Pepi har ägnat nästan två årtionden åt att söka efter forntidens Alexandria.

Hon har grävt igenom de olika lagren i ett försök att hitta det.

Vi började gräva här för länge sen i ett litet dike.

Nu har vi grävt upp tusentals kvadratmeter.

Allt gjort för hand.

Jag är arkeolog och jobbar med ms Papakosta.

Jag är stolt över att tillhöra teamet.

Jag har jobbat med utgrävningen sen 2007.

Man kan säga att det är mitt liv.

Varje arbetsdag ger oss fler föremål, fler bevis om Alexander.

Vi har gjort många imponerande fynd.

Många viktiga upptäckter.

Men det vackraste och intressantaste som vi har grävt fram

är en unik marmorstaty som föreställer Alexander.

Det var som ett mirakel.

Folk letar fortfarande efter alla spår de kan hitta efter den äkta Alexander.

De letar efter hans statyer, hans inskriptioner, hans mynt.

Du hittade den.

Man måste komma ihåg att Alexander mot slutet, ikonen,

skiljer sig från hur han var i början.

Vi träffar på honom för första gången - omkring 336 f. - Kr.

Ett år innan dess gick han frivilligt i exil till en plats som heter Illyrien.

ILLYRIEN 334 F.KR

Han är en 20-årig prins som har flytt från sin fars kungarike.

Det är väl på lek, Alex?

Där tror jag att han försöker klura ut sin roll i den här världen.

Alex!

Backa!

Sluta, Alex!

Stopp, sa jag!

Förlåt.

Förlåt.

Ingen fara.

Det var inte mig du slogs mot. Det var din far, eller hur?

Inte sant?

Det var väl på lek?

Kan vi leka bara?

Alexander var uppvuxen med två nära vänner.

Den ena, Hefaistion, var inte bara en kär kamrat.

Han var kanske hans största kärlek.

Samkönade relationer tillhörde normen i hela den grekiska världen.

Grekerna hade inget ord för homosexualitet eller för att vara gay.

Det fanns inte i deras vokabulär.

Det tillhörde bara det sexuella.

Alex, ska du verkligen åka hem efter så här lång tid?

Jag måste konfrontera min far nån gång. Dessutom har jag väl dig vid min sida?

In i det sista.

Vi bör väl träffa kungen påklädda?

Kom.

Ptolemaios var en nära förtrogen till Alexander,

och vid den här tidpunkten har Alexander en vängrupp

som hade varit vid hovet.

Och vännerna tycks ha varit Hefaistion och Ptolemaios,

som håller honom sällskap och bibehåller den relationen under hans fälttåg.

Alexanders exil slutar år 336 före vår tideräkning,

när han kallas tillbaka av sin far till Makedoniens huvudstad Aigai,

för att närvara vid ett kungligt bröllop.

MAKEDONIEN - AIGAI

Bröllopet står mellan kung Filips dotter, Alexanders syster,

och en av krigsherrarna i området.

Det var en typisk policy för Filip att gifta bort individer

till mäktiga män från gränsområden.

I princip för att stärka alliansen som han försökte bygga inför ett krig mot Persien.

AIGAI-PALATSET - MAKEDONIEN

Mor.

Så formell, agapi mou.

Mamma, menar jag.

Illyrien har inte varit nådig mot din hy, men du är lika stilig som alltid.

Välkommen hem, min älskade.

Hem? Det är knappast en triumferande återkomst.

Det är bara en försiktighetsåtgärd tills vi återfår vår status vid hovet.

Far klargjorde min status sist vi talades vid.

Allt ställs till rätta tids nog, ska du få se.

Förresten älskar väl alla bröllop?

Skynda, följ med mig.

Alexanders mor, Olympias, är en av historiens drivande krafter.

Hon var en utländsk prinsessa, en av Filip II:s sju hustrur.

Men hon hade högst status av alla kvinnor vid hovet,

för tidigt i äktenskapet födde hon den presumtive tronarvingen Alexander.

Och plötsligt, många år senare, blir hon i princip ratad,

när Filip får en klassisk medelålderskris.

Han hittar en ung brud och gifter sig med henne, en makedonsk prinsessa.

Och det är högst möjligt att flickan ger honom manliga arvingar till tronen.

Då blir Olympias överflödig och Alexander trängs undan.

Så det är redan spänning i luften.

Och allt ställs på sin spets, som det alltid gör, på bröllopet.

Vilken fascinerande underhållning det är på bröllopet.

Vad syftar du på?

Oss.

Den försmådda drottningen och hennes stackars landsförvisade son.

Varför skickade du efter mig?

Det gjorde jag inte.

Det var han.

Kungen.

Min far?

Mamma, vad är det som pågår?

Alexander hade flytt från hovet ett år dessförinnan

för att hans far, Filip, hade försökt döda honom.

Det var under en stor bankett i Makedonien,

och ju längre kvällen led desto mer berusade blev alla.

Och i berusat tillstånd förolämpade general Attalos Alexander genom att säga:

"Du är bastard, du är inte den rättmätige arvingen."

Och Alexander blev rasande.

Och i stället för att försvara Alexander sa Filip

"Du har förolämpat min bästa vän" och försökte döda Alexander.

Alexander lämnade hovet, troligen inte för att han fruktade för sitt liv,

utan för att hans far inte hade försvarat honom.

Alexander, du undviker väl inte din far?

Din kung.

Det beror på.

Tänker du omfamna mig eller döda mig?

Ett år i det vilda och fortfarande stött.

- Jag blev förödmjukad. - Attalos var bara drucken.

- Men du tog hans parti. - Det var bara på skoj.

Dessutom är blod tjockare än vatten.

Men inte vin, i ditt fall?

Vad står på? Behöver Alexander mig?

Hefaistion, du beter dig mer som en mamma än jag.

Attalos må vara en av mina främsta generaler,

men du är min son och det betyder något.

Vår man verkar spänd.

Ingen fara, Ptol. Han behöver bara komma ihåg vem han är.

Eller dricka tills han glömmer. Det fungerar alltid för mig.

Om jag ska ta mig an vår gamla fiende vill jag ha dig vid min sida.

Det vore en ära att strida vid din sida som förr.

När åker vi till Persien?

Krigsprat kan vänta.

En annan viktig del av bröllopet är försoningen mellan Filip och Alexander.

Den grekiska världen var säkert medveten om brytningen dem emellan,

så Filip använde bröllopet för att visa

att relationen till hans son och potentiella tronarvinge var stark,

och de andra grekiska staterna skulle inte kunna utnyttja det.

Tystnad.

Tack, men min roll i dag är dekorativ, för att välsigna denna lyckliga förening.

Må ni båda finna lyckan som jag har med min vackra hustru Eurydike.

Bravo!

Men det är också en tid för att stärka banden som binder oss samman.

Är vi en enda lycklig familj igen?

Jag ska kriga med honom mot Persien.

Vid hans sida.

Jaså, det var en överraskning.

Låt oss hedra brudparet och be för en son!

Vakter!

Lås dörrarna. Ingen släpps ut!

Filip mördades av Pausanias, en medlem av hans trogna livvaktsstyrka.

Men vi vet inte vem som betalade Pausanias för att ta sig an den brutala uppgiften.

Ingen får gå!

Släpp ut oss!

Det är en order!

Det är ett Agatha Christie-mysterium.

Man har en rad misstänkta: Olympias, Alexander,

dussintals makedonska generaler som kunde ha agerat när som helst.

Nu är det dags.

Hef, hämta min fars svärd och krona.

Men jag ser Olympias hand,

eller åtminstone dess skugga, bakom Filips mord.

Tystnad.

Tystnad, sa jag!

Vi har blivit angripna.

Vår kung...

...min far är död.

Och Persien bär skulden.

Men de ska få betala med blod och fruktan för sin ondska.

- Ja! - Ja!

- Och vår nya kung kommer att befria oss. - Ja!

Befria oss från persernas tyranni.

Leve Alexander, kung av Makedonien!