Supernatural

RESAN SÅ HÄR LÅNGT

Ljus.

Toni Bevell, De lärde, London Chapterhouse.

Jag ska ta hand om dig.

-Lägg ner vapnet. -Sluta.

Vi vet båda att du inte tänker skjuta.

Du gav mig det jag behövde mest.

Jag vill göra detsamma för dig.

Mamma?

NU

Jag...

Är du...

Verkligen verklig?

Var är jag? Vem fan är du?

Jag är Dean Winchester. Jag är din son.

Nej, min Dean är fyra år.

Jag var det när du dog.

Sammy?

Sammy.

Mamma?

Hör på. Du heter Mary Sandra Campbell.

Du föddes den 5 december 1954 till Samuel och Deanna Campbell.

Din far reste runt mycket i jobbet,

och du följde med honom, och ni hamnade i Lawrence, Kansas.

Hur vet du allt det?

Pappa har berättat.

Den 23 mars 1972, gick du ut från en biograf.

Slakthus 5. Du älskade den, och du gick in i en stor marinsoldat.

Han ramlade rakt i backen.

Du skämdes och han skrattade.

Du gottgjorde honom med en kopp kaffe.

Så ni gick till Mulroney's och pratade.

Han var gullig och han kunde låttexterna till alla Zeppelin-låtar.

När han bad om ditt nummer fick han det

trots att din pappa skulle bli arg.

Den kvällen träffade du...

John Winchester.

Den 19 augusti 1975, gifte ni er i Reno,

din idé.

Några år senare föddes jag, sen Sammy...

Och sen brändes jag till döds.

Hur länge har jag varit borta?

Trettiotre år.

Dean.

Hej, mamma.

Jösses...

Var är jag?

På jorden?

Nej...

Hur långt är jag från Lebanon, Kansas?

Tre timmar, kanske.

Vänta. Vem... Vad är du?

Hur dog han?

Han offrade sig för mig.

Det låter som John.

Var han en demonjägare?

Och han uppfostrade dig och Sam till...

Ja, det gjorde han.

Och du sa att vi har träffats förut, när du reste i tiden?

Två gånger.

Ditt minne raderades. Så...

Och jag såg dig när jag var ett spöke.

Vilket jag inte heller minns.

Och Guds syster återupplivade mig?

I stort sett.

Det är mycket att ta in.

Jag vet att det är tufft.

Jag ska förklara allt.

Men nu tar vi oss härifrån. Nu åker vi hem.

Kom, mamma.

Doktor Gregory Marion?

Jag behöver din hjälp.

-Klockan är 06.00. -Det är akut.

Vänta.

Du har en klinik i huset.

Är den fullt utrustad?

Damen, allvarligt.

Om inte din hund blivit påkörd av en bil eller nåt,

-så kan det vänta. -Det kan det inte.

Han har blivit skjuten i benet. En 38-kalibrig kula.

Kulan behöver tas ut, såret sys igen,

och vi behöver bedövning att ta med oss.

Absolut inte.

Jag är veterinär.

Djur, människor, båda består av kött.

Jag förstår att det är en ovanlig begäran,

och jag vill göra allt för att lugna dig.

Det blir inget med det.

Lyssna på mig.

Det här är dumt, eller hur?

Jag tror att när Lucifer, mörkrets prins, kungen av helvetet,

ber en att göra nåt. Då gör man det.

-Strunt samma. -"Strunt samma"?

Är du en 14-årig tjej nu?

Inte just nu.

Jag tog en i besittning en gång, men det var ingen höjdare.

Massor av känslor, drifter och hulkande

över att Julie är tillsammans med Craig Castle trots att han är ett kap,

fast hon är ful som satan.

-Hormoner. -Strunt samma.

Nu städar vi upp och sen åker vi och träffar Mannen.

Jag vet, raring, men mamma kommer hem snart.

Jag saknar dig med. Jag älskar dig jättemycket.

Uppför dig.

Du.

Sam...

Vi sätter igång.

Toni Bevell. London Chapterhouse.

Det stämmer.

Så vad är du? Engelska de lärde?

Brittiska.

Var är vi?

Spelar det nån roll?

Jag undrar hur långt det är till stan när jag har dödat dig.

Och henne.

Men du först.

Men innan du dödar oss har vi några frågor.

Om dig, din bror, demonjägare i Amerika,

och hur ni räddade solen.

Okej, ni sköt mig, kidnappade mig,

men visst, jag hjälper gärna till.

Jag ville inte skada dig, jag hade inget val.

Det var inte meningen att det skulle bli så här,

men du är du. Det var tvunget att bli så här.

Känner ni mig?

Ja. Vi har iakttagit dig och din bror i flera år.

Sen ni nästan utplånade världen den första gången.

Vi vet allt om Lucifer, de fallande änglarna...

Var var ni då?

Skälig fråga.

Vissa av oss ville lägga oss i, men de äldre tillät inte det.

De tyckte att vi överskred våra gränser.

Efter allt med Mörkret

var även de tvungna att inse att saker måste förändras.

Du kanske inte tror på det här,

men vi är här för att hjälpa till.

Ja, jo, jag märker det.

Jag ursäktar inte fastlåsningen.

Du är en fara både för andra och dig själv.

Men om du besvarar mina frågor är du fri att gå.

Jag lovar.

-Pass. -Sam...

Du kan ställa vilka frågor du vill,

men svaret kommer bli detsamma: "Fan ta dig."

Vill du bli arg och elak?

Jag har torterats av självaste Djävulen.

Så, du? Du är bara en accent i byxdräkt.

Vad kan du göra mot mig?

En kall dusch? Är det ditt drag?

Fan ta dig.

Bor ni här?

Ja, när vi inte reser runt. Det är en bunker tillhörande De lärde.

-"De lärde"? -Ja.

De är en myt. En gammal jägarhistoria.

Inte direkt. De nya kläderna ser bra ut.

Tack. Det är bättre än att gå omkring i nattlinne.

Resterna...

Det är blod.

Ja.

Sammy?

Cass?

Ta den här.

Stanna här.

Dean?

Sammy?

Upp med händerna, ner på knä.

Vem är du? Och var är Sam?

Händerna. Nu.

Det är lugnt. Han är en vän.

-Hej, Cass. -Dean.

Hej, okej.

Dean, du lever?

Ja.

Bomben och Mörkret, då? Vad hände?

Jag ska berätta allt. Var är Sam?

Han är inte här.

Är du demonjägare?

Nej, jag är en ängel.

-Va? -En ängel.

Med stort Ä. Du vet, vingar. Harpa...

Jag har ingen harpa.

Det här är Castiel.

Cass, det här är Mary

Winchester.

Er mor.

Ja. Men var är Sam?

Han svarar inte, golvet är blodigt,

-vad pågår? -Vet inte.

När vi kom stod en kvinna och väntade.

Hon slog bort mig. Jag vet inte vem det var.

Jag vet inte vad som hänt Sam.

Jag fattar inte. Vad hände?

Bunkern är tom så de har stuckit.

Du sa "kvinna", inte ängel, eller demon, en människa.

Hon var en människa.

När hände det?

Klockan 02.12.

Är det en dator?

Ja. Jag litar inte på dem.

Jag har hittat nåt.