White Famous

- I tidigare avsnitt... - Han la ner projektet.

- Peter? - Han tror att Robbie är stjärnan.

Han vill ha honom och Gwen i nån komediserie.

- Vad fan gör du här? - Jag måste ha nånstans att jobba.

Jag är inte kär i dig. Jag vill bara be om ursäkt.

- Det här måste vara Trevor. - Ni kanske ska gå ut och äta ihop.

Jag låter honom inte ersätta dig, hur ball han än är.

Jag tror att den här rollen är bättre för dig. Läs manuset.

- Jag tycker att det är... - ...en lysande idé.

Överraskning, lille man!

- Tack, pappa. - Varför ser du ut så där?

- Som om du fått en Cosby-tröja. - Det är bara... Jag har redan en.

- Gav din mamma äntligen med sig? - Inte min mamma.

Vem då?

- Nej! - Jo...

Köper han presenter till dig nu också? Han mutar dig.

- Och det fungerar. - Vad ska jag göra? Tacka nej?

- Var är din mamma? - Hon övar inför giget.

- Jag byter tillbaka den här. - Nej, nej, nej.

- Jag kan sälja den till en vän. - Kommer inte på fråga.

Jag ger den till Balls. Han tittade hungrigt på den.

Jag är glad för Robbies presenter, men jag ser honom inte som min pappa.

- Han anstränger sig för mycket. - Det vet jag.

Lägg av, bägge två. Han är inte här och kan försvara sig.

Stackars honom!

- Vad försiggår här? - Vad menar du?

Brittjäveln ska inte försöka muta min unge.

Jag är ledsen att säga det, men de kommer faktiskt bra överens.

- Hur många gånger har ni umgåtts? - Ett par.

Ett par?! Går ni inte lite fort fram?

- Det var du som uppmuntrade det. - Jag var förvirrad.

Jag föreslog att ni skulle äta ihop, inte att han skulle flytta in.

- Du beter dig som om du äger mig. - Jag väntade mig bara inte det här.

- Vad hände med att gå varsamt fram? - Han har bara givit honom en present.

- Det är ingen stor grej. - Jo, för mig.

Jag är less på din svartsjuka. Du kanske tror det är gulligt-

- eller så övar du inför en roll, men du går mig på nerverna.

- Kommer du på spelningen i kväll? - Har jag missat nåt förut?

- Många gånger. - Kanske när jag har jobbat.

För det är det jag gör - jobbar.

Är du färdig, eller vill du fortsätta vältra dig i din självömkan?

Det är bra, men du vet hur mycket jag älskar att höra dig sjunga.

- Det gör mig stenhård. - Hade inte du en tid att passa?

- Va? Menar du det? - Ja.

Lycka till.

Jag är din bäste vän. Om du inte ger henne en ring så är du korkad!

Paus.

För annars kanske jag gör det själv.

Får jag vara med?

Snyggt! Min magkänsla stämde.

Vilken ensemble! Ung, fräsch... så fräsch... och rolig.

Framför allt: mångfaldig, inte sant?

Eller ännu bättre: medveten utan att sträva efter medveten... het.

Det är som tröstmat för själen.

Nej, själamat för själen. Hängde ni med där?

Ut med er, allihop. Förutom Floyd.

Jag ska snacka lite med min bror från en nubisk mor.

Det fungerar inte, men det är lugnt. Lyssna, Floyd...

- Jag skulle vilja tacka dig. - För?

Vad du än gjorde med Amy, hur du än gjorde det-

- så har du återupplivat vårt äktenskap. Tack.

Då var det dags igen!

Det är som om din penis är nåt slags erotisk tidsmaskin-

- som har tagit Amy tillbaka till den hon var när vi träffades.

Hon var en vildkatt på den tiden.

En sexig liten... knulldocka. Så snuskig!

Så tack ska du ha. Det är en fröjd att ha henne tillbaka i min säng.

Kul att jag kunde hjälpa till. Jag är inte alls stött. Är vi färdiga?

- Pratar du med Malcolm? - Jo...

Ska jag vara helt ärlig?

- Var helt ärlig. - Du måste läsa för producenten.

- Men du är ju chefen. Du... - Det vet jag.

Men om jag har åsikter om allt får vi ingen trevlig arbetsmiljö.

- Säger han nej så pressar jag honom. - Har jag fått jobbet eller inte?

Min erfarenhet är att viktiga möten alltid är avgjorda på förhand...

- ...så jag vet inte. - Du gör mig förvirrad.

- Jag går innan jag slår dig. - Vänta!

Kärlek, bror.

Kärlek! Vi ses.

En sak till: Du ska inte säga "paus", bara göra en paus.

Och inget mer svärande. Det här sänds på nationell tv.

Far åt helvete nu.

Hallå!

- Du skrämde skiten ur mig, Floyd. - Vad fan var det jag just såg?

- Det var en fånig övning. - Har du lärt dig det av Teddy?

- Var det metodskådespel? - Just precis.

Clownen dejtar min sons mamma och har med min son att göra.

Så om ni två knullar vill jag veta det.

- Det är komplicerat. - Nej, antingen gör ni det eller inte.

Gränserna suddas ut när man jobbar ihop.

Javisst, en dag jobbar du åt Peter, nästa dag runkar du av honom!

- Det är sant. - Sa du inte att du hade pojkvän?

Var det honom du snackade om? Den jäveln!

- Gör inget förhastat nu. - Jag vet precis vad jag ska göra.

Oroa dig inte.

- Du måste berätta för henne. - Det är en dålig idé.

- Du tänker bara på affärerna. - Nej, Testies.

Jag tänker på hur det kommer att påverka hans relation med Sadie.

Han kommer alltid att vara den som fuckade upp det för henne och Robbie.

- Hon kommer att hata dig för det. - Det ligger nåt i det.

En del av mig är glad eftersom jag visste att han var sån.

Men jag vill inte att hon ska lida. Samtidigt så vill jag det.

- Det är människans dualitet. - Det borde vara jag som berättar det.

Då bryter hon ihop, varpå jag kan trösta henne.

Det kan vara min enda chans att komma in.

Jag kan vara inne i henne innan hon inser att det är en usel idé.

Jag kan ersätta dig och Robbie-

- och så har hon och jag vårt snuskiga ögonblick-

- insvept i sorg och ilska. Jag gillar det här.

- Jag berättar det för henne. - Det gör du inte alls, din jävel.

- Förlåt, jag lät mig ryckas med. - Lägg av med det, jävla kameljockey.

Du har en orm i din trädgård. Hugg av hans huvud innan det är för sent.

Du måste tänka på grabben. Låt inte jäveln bedra hans mamma.

Men det får inte bli i kväll. Det kan göra henne förvirrad.

- Skit. Det är sant. - Jag är så taggad för spelningen.

Undrar vad hon har på sig.

Ber du henne skicka en bild? Jag vill matcha hennes kläder.

Jag tror det är hennes ben som får igång mig. Vad är det för dig?

Jag fattar inte att vi aldrig har pratat om det. Vad?

Är det så fel att jag är ärlig om vad jag känner för henne?

Det vore fel att hålla inne med det. Det är så man får cancer.

Om det inte är självaste agent 007!

- Tack för att du kom. - Vi ska väl inte brottas?

- Jag lovar inget. - Gott så. Uppfattat.

- Jag visste att du var ett fanskap. - Var glad att jag är en snäll jätte.

- Annars hade jag hängt upp dig. - Eller kört över dig.

Slappna av lite. Låt mig prata med den här dåren.

- Jag lyssnar. - Det blev komplicerat.

Gwen är en intensiv skådespelerska. Mycket fysisk.

Jag tror att jag var överväldigad av allt som har hänt.

Sadie, Teddy, pilotavsnittet, det nya pilotavsnittet, Trevor...

- Jag blev förvirrad. - Och doppade kuken i en annan kvinna?

Tekniskt sett, ja. Tyvärr.

Jag är den siste som ska döma nån när det gäller det här.

Jag vet att brudar är förrädiska, men nu handlar det om min son.

- Du får inte bedra hans mamma. - Jag håller med. Han är en fin grabb.

Därför ska en av oss berätta. Det låter bättre om du gör det.

- Okej, men inte i kväll. - Självklart inte.

Vet du vad som är ännu sjukare? Det här!

- Du köpte en Xbox till Trevor. - Ja, han älskade den.

- Det är sånt som farsor gör. - Förstått. Jag är ledsen.

Det var en present från kanalen. Jag spelar inte tv-spel själv.

Menar du att du skänker vidare gratis presenter till min grabb?

Kan du inte komma med nåt bättre? Stick härifrån nu.

Din flottiga, ljushyade, misstrogna, siameskattliknande jävel.

Stick härifrån.

- Så du tänker inte säga nåt? - Nej, det handlar inte om mig.

Det är hennes kväll. Jag vill inte förstöra nåt.

- Tack för att ni kom. - Jag ville inte missa det.

Finns det toa här? Jag har ett rekommenderat brev att leverera.

Ja, ditåt. Lycka till med det.

Såg du Robbie där ute? Han ska kompa mig på keyboard.

- Är han musiker också? - Ja.