Aziz Ansari: Live at Madison Square Garden

UTSÅLT

EN KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

9 OKTOBER 2014

Tack ska ni ha, New York. Herrejävlar.

Det här är Madison Square Garden. Herregud.

Vrid upp belysningen lite.

Låt oss se allihop en stund. Vrid upp belysningen.

Tack. Tack, alla ni 12 000

huvudsakligen vita människor som kommit ikväll. Jag...

Visst, det finns minoriteter också. Jag skojade bara.

Jag tillhör en minoritetsgrupp, och jag är...

Jag tillhör första generationen i min familj som är född i USA.

Några fler här som tillhör första generationen? Klappa.

Visst var det otroligt det som våra föräldrar gjorde?

De kom till det här landet.

De kände inte nån

och kunde inte språket, men de löste det.

Oerhört modigt gjort.

Vi tackar dem inte nog för det.

Det borde vi göra, för det var otroligt

av era familjemedlemmar

att bara säga:

"Vet du vad? Åt helvete med Kina! Vi sticker. Kom igen.

Vi sticker härifrån. Jag är less på den här byn. Vi drar.

Vi åker till Amerika. Jag har sett foton på nätet, det verkar grymt.

Vi flyttar. Vi flyttar."

Visst hade de idioter till vänner

som sa: "Ni kan inte flytta till Amerika.

Ni känner ingen där. Ni kan inte språket.

Vad ska ni jobba med?"

"Vet inte. Det löser vi.

I värsta fall lagar vi mat som vi säljer till de vita, okej?"

"Du har ju magisterexamen i kemi. Du kan inte laga mat."

"De vet inte hur kinesisk mat smakar!

Jag lägger kyckling i en låda med orange sås och serverar dem."

"Vad ska du kalla rätten? Orange kyckling?"

"Ja! Det kanske jag gör.

Eller kanske Nummer 36. Vi får se!"

Rätt otroligt, va?

Alla de där berättelserna är otroliga.

Helt otroligt. Jag hör invandrare berätta:

"Jag kom till Brooklyn med 20 dollar på fickan."

Enastående.

Är vår generation lika fantastisk? Knappast.

Vi är inte lika bra som våra föräldrar.

Vi skulle inte fixa det där.

Tänk er om jag skickades till Brooklyn med 20 dollar på fickan.

Redan första dan skulle jag säga: "Åh nej, pengarna är slut!

Jag köpte för mycket färskpressad juice!

Jag får flytta tillbaka."

"Hej, pappa. Jag återvänder till Indien.

Det funkade inte här.

Jag investerade dumdristigt i juice."

De har berättat lite grann om sina svårigheter.

De flyttade till South Carolina. De valde att... Ja!

De försökte hitta ett ställe som kombinerade rasism...

och usla kommunala skolor...

och de sa: "South Carolina!

Det är mitt i det här helt onödiga Venndiagrammet.

Vi gör det!"

De har berättat lite grann.

Mamma har berättat

att första dagen i Amerika var hennes livs läskigaste.

Jag sa: "Oj, hur menar du då?"

Hon sa: "Jag kände ingen här.

Jag var långt från släkt och vänner.

Jag kände knappt din far."

Äktenskapet var arrangerat.

Hon hade känt honom en vecka.

Det är sant.

Hon kom hit och satt här i en liten tom lägenhet.

Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon kände sig rädd.

Jag sa: "Vad gjorde du första dagen?"

"Vad skulle jag göra?

Jag var ensam, din far arbetade hela dagarna.

Jag bara satt på soffan och grät."

Jag sa: "Vad sorgligt. Hur kom du ur det där?"

Hon sa: "Det var ett sånt där tillfälle

då man måste vara tapper och lösa det.

Känner du aldrig så, Aziz, att du är väldigt rädd,

men vet att du måste vara tapper och lösa det?"

Jag sa...

"Nej!

Mitt liv är superlätt, för ni löste svårigheterna.

Så... jag har det jävligt lätt."

Jag har inget svårt att berätta för mina barn.

Vad blir min historia?

"Min son, en gång när jag flög mellan New York och LA...

dog min ipad."

Han lär säga: "Skit på dig, pappa. Vi teleporterar till Mars!"

Pappa har berättat om sina svårigheter.

Pappa är läkare.

Han sa att det var väldigt svårt när han kom hit,

för sjukhuschefen var rasist, så han fick inga patienter.

Alla patienter skickades till en annan läkare, tre timmar bort.

Jag sa: "Taskigt. Hur löste du det?"

Han sa: "Sjukhuschefen blev sjuk, i magsmärtor."

Pappa är magläkare.

Han kallade på far. Han sa: "Skicka hit indiern.

Jag vill inte åka tre timmar."

Mamma sa: "Gå inte dit.

Han är rasist. Du får inga patienter. Varför gå dit?"

Pappa sa: "Jo, jag går dit.

Vi måste sätta oss över det här."

Så pappa började behandla mannen.

Sen tog han död på honom med gift.

Och då blev pappa sjukhuschef.

Så måste man göra som invandrare! Ta hand om skiten!

Döda några rasistsvin om så krävs.

Hur många... Klappa om ni inte äter kött.

Nån här som inte äter kött? Klappa i så fall.

Klappa om ni inte äter kött på grund av en otäck dokumentär

eller bok om köttindustrin.

Klappa om det är så.

Några stycken.

Klappa om ni bara råkat se det där,

en video från en uppfödningsfabrik, eller läst nåt otäckt om matindustrin.

Klappa om ni har sett det.

Det är många.

Klappa om ni har sett det

och tänkt: "Herregud, vad vidrigt.

Vad grymt och omänskligt.

Regeringen måste verkligen reglera köttindustrin.

Det är oförlåtligt.

Regeringen måste verkligen reglera köttindustrin.

Men under tiden... måste jag fortsätta äta kött.

För jag vill inte vara hungrig."

Visst är det frustrerande?

Ingen vill ju stödja sånt där. Men vet ni vad problemet är?

Sallader måste höja ribban.

Sallader ger inte allt de har.

Grönsaker ger inte allt de har.

Om mat vore en basketmatch skulle kött utklassa alla.

Kött bara: "Revbensspjäll!

Stekt kyckling!

Biff!"

Medan grönsakerna bara:

"Vill nån ha lite blomkål?

Vad sägs om sockerärtor?

Gillar nån brysselkål?"

"Ja, jag tar brysselkålen och lindar in dem i bacon!"

Så mäktigt är kött, eller hur?

Man känner lukten av bacon och säger:

"Steker du bacon? Är det bacon du steker?

Du har inte en bit över som jag kan få äta? Har..."

Ingen har nånsin sagt:

"Är det morötter du ångar? Är det... Är det morötter...

Jag kände lukten av ångan från rummet intill.

Är det broccoli och blomkål? Lagar du en mix?

Lagar du en satans mix av ångkokta grönsaker?

Säg inte att det där är brunt ris!

Brunt ris!

Du måste ge mig en tallrik nu!"

Även om man inte äter kött, utan bara grönsaker,

vet ni vad det valet innebär? Det finns sjuka grejer i den branschen med,

som barnarbete och annat.

Hur kan det alltid finnas alla grönsaker?

Alla grönsaker finns alltid att köpa.

De säger ju aldrig i affären:

"Vi har ingen sparris. De växer inte nu."

Nej. Allt finns, alltid,

för om det inte växer här växer det i Sydamerika.

Där gapar en man med svärd åt små barn:

Dígame, dígame! Plocka sparrisen! Plocka! Plocka!

Folk i Amerika behöver äta den

och se om det får deras kiss att lukta konstigt!"

Googla aldrig för att se hur sånt ni konsumerar blir till.

Googla det aldrig, för det är alltid en besvikelse.

Jag brukade köpa apelsinjuicen Simply OJ,

för jag är korkad och ser ord som "simple" och "natural"

och tänker: "Uppenbarligen

står det nån farmor och pressar apelsiner i en hink,

som hon sen häller i en liten flaska."

Så gick det till i ungefär tre månader,

innan Coca-Cola köpte företaget.

De skar halsen av gumman.

Och nu står ett gäng asiatiska ungar och runkar på ett bananskal,

och det är Simply OJ.

Nåt åt det hållet. Jag minns inte...

detaljerna, men...

nåt åt det hållet.

Allt! Ägg! Vet ni hur man får ägg?

Så här får man fram ägg.

Man tar fram två olika genetiskt modifierade kycklingar.

Den ena är äggläggare.

Den lägger bara ägg.

Och den andra typen är en gödkyckling.

Den kycklingen pumpar de full av hormoner

så att den får stora bröst och ben, och den används för att ätas.

Jag läste det och tänkte: "Vad händer med han-äggläggarna?"

De tjänar inget syfte.

De kan inte lägga ägg.

De kan inte ätas. Vad händer?

De blir mördade! På galna sätt.

De tar alla han-äggläggare

och slänger dem i en stor flismaskin.

Eller så läggs de i en stor platsbehållare,

locket sätts på, och så kvävs de till döds.

Det är hemskt. Ingen av oss gillar sånt.

Vi skulle alla kryssa "nej" i den rutan.