Fleeting Lies (Mentiras pasajeras)

Fleeting Lies

First

Hej, Lucía.

Telmo, älskling.

Raring, här får du inte vara,

de här maskinerna är väldigt farliga.

Titta, det är du. Världens bästa chef.

Oj, så fint. Tack.

Vad gör den där?

Den blir jättekall, så kall att det bränns.

Varför vill folk använda den?

För att de tror att det gör dem snyggare,

och om de är snyggare så blir de lyckligare.

Kom, så går vi härifrån.

-Olivo, frukost! -Kommer!

Jag ska sätta upp den på mitt kontor. Skynda dig, hämta pappa.

Pappa, frukost?

Den är klar.

Steg nummer fyra: återhämta din innersta natur.

Håll dina önskningar levande.

Skäm alltid bort ditt inre barn.

Steg nummer fem: från vägen till framgång.

Ta risker!

Ofta finns nätverket där, även om du inte ser det.

Steg nummer sex:

Säg nej till att vänta.

Det finns ingen tid att vänta.

Vänta inte på turen. Skapa den själv.

Steg nummer sju...

Ursäkta mig, vad är du, biträdande direktör, president?

President för din fanklubb i alla fall.

Det gör dig 30 år äldre. Oj, vänta...

Vad gör ni?

-Älskling...sellerin. -Ja, tack.

-Tack. -Jag...

Jag lyckades skriva klart det första kapitlet.

Vilken bra början på dagen. Jag visste att du skulle göra det.

Jag ser fram emot att läsa det.

Du har på dig dina nya skor.

-Ja, det är en speciell dag. -Du är jättesnygg.

-Tack, älskling. -Verkligen jättevacker.

Titta vad som kom precis.

En bröllopspresent från faster Belén.

Hörni, vi öppnar inga presenter om inte alla är här sa vi ju.

Vi är ju här allihop?

Ja, men de sa just att jag kan hämta den nya bilen.

-Redan? -Ja.

-Ska du inte vänta på bonusen? -Vänta?

Älskling, turen väntar inte.

-Man skapar den själv. -Ja.

Men borde du inte vänta tills du får lön innan jag lämnar tv-showen?

Eller se vad förlagen säger om mitt första kapitel innan...

Nej, tro mig, vi pratade om det här.

Jag tar hand om allt och du fortsätter skriva,

så att du kan säga åt tv-folket att trycka upp det i röven.

Du sa: "Trycka upp det i röven"!

Vem sa det? Jag? Sa du det?

-Du... -Va?

Älskling.

Hur kan jag ha haft sån tur?

Du har förtjänat det.

Vi har båda förtjänat detta. Jag älskar dig.

Killar, ikväll firar vi.

Jag älskar er!

Lycka till!

Snygging!

Olivo.

Olivo!

Den dag du tittar upp från telefonen

och ser världen, flippar du ur.

Pappa, jag såg precis en video av en ung artist från Nya Zeeland

och jag chattade med några filmskapare från Kina.

Det här är inte min värld, det är hela världen.

"Det här är inte min värld, det är hela världen".

Kom igen, iväg till skolan, vi är sena. Nu går vi!

Allt klart. Fakturan och dokumenten.

-Bra. Tack så mycket. -Så lite så.

-Får jag? -Visst, den är din.

Så underbart.

God morgon, Lucía. Vart vill du åka idag?

Den pratar.

När frågade nån dig det sist?

Natalia... Du har klippt lugg!

-Som din. Mitt ansikte ser smalare ut. -Du är jättefin.

De har suttit i mötesrummet sen kl. 09.00.

-Jag har champagnen redo. -Tack så mycket, Natalia.

Vi är så små, eller hur?

Hon är här.

Jag förväntade mig inte detta mottagande.

Inte vi heller. Här, läs det här.

-Vänta... Vad är det här? -Tja...

Det är en uppsägning.

Ja, jag ser det, men vad...

-Trodde du inte att jag skulle inse? -Inse vadå?

Den nya CharmConcept-kryoterapikammaren

med design och teknik misstänkt lik vår.

De lanserade den i morse.

Hur gjorde de det? Vem...? Det här kan inte vara...

Vänta, tror ni att jag gjorde det här?

Faktum är att vi stämmer dig för industrispionage

och kräver ersättning för marknadsförlusten.

Ricardo, det är absurt, du vet att jag aldrig skulle göra det.

Det var vad jag trodde, tills jag fick se de här.

Det här är foton

från när jag träffade Adolfo från CharmConcept.

Santiago, du kan väl bekräfta att jag tackade nej till ett jobberbjudande?

Ja, de träffades och jag kände till det,

men jag kan inte bekräfta vad som sades på mötet.

-Ursäkta? -Jag vet inte.

Ricardo, du kan inte tro på det här.

Lucía, den här situationen är mest upprörande för mig.

Jag har sett dig växa i det här företaget.

Men hur kan jag ha läckt nånting?

Ricardo, snälla. Prototypen är inte klar

eftersom den har en defekt och kan vara farlig.

Du har tio minuter på dig att ta dina saker och lämna byggnaden.

Detta gör dig till nästa biträdande direktör, eller hur?

Jag vet inte, det är för tidigt att tänka på det.

-Hur kunde du? -Hur kunde jag vadå?

Tvinga oss inte att kalla på vakterna.

Hur kunde du?

-Grattis! -Nej, inte nu.

Det var du.

Du hade tillgång till min dator och samma dokumentation.

Nu förstår jag varför du insisterade att jag skulle gå på intervjun.

Det var du som tog korten, va?

Det är en mycket allvarlig anklagelse.

Lucía, det räcker. Santiago försvarade dig.

Han kunde inte tro att du förrått oss, inte jag heller,

så gör inte bort dig mer.

Ricardo, det här jävla krypet sålde prototypen till konkurrenterna

så att han kunde ta mitt jobb!

Vad gör du, Alfonso? Släpp mig!

Släpp mig, snälla!

-Lugna dig, Lucía. -Jag är väldigt lugn.

Jag kan inte tro det, du är en...

Släpp mig, släpp taget!

Det här är inte över.

Jag ger mig inte förrän sanningen kommer fram.

-Inte för en sekund. -Bra.

Vart vill du åka idag, Lucía?

TOMT BLAD

Nej, de trodde att Jules Verne var en latinoinfluencer.

Han var störst på sin tid. Han förutspådde resor till månen.

Det har gått 60 år sen den resan.

Jag vägrar tro att "det var bättre förr".

Men lite allmänbildning...

Låt unga människor hitta egna referenser bortom våra fördomar,

så kommer de att hitta Verne på naturlig väg, eller klassikerna.

Förlåt, men det är en utopi som inte ens Platon eller Thomas More...

Var är min kamera?

Kära generation Z, de är inte heller influencers.

Jag har två söner.

Jag låter dem titta på tv och spela tv-spel så länge de vill.

-Utan gränser. -Årets far, va?

Men på ett villkor:

att de ägnar lika lång tid åt att läsa.

Det fungerar mer eller mindre...

Basilio Barabino, en optimist till och med i sitt sista program.

Ja, min nästa roman ska publiceras, och jag beklagar,

-men jag måste lämna er. -Det är vi som beklagar.

Och ännu mer när vi recenserar din bok.

Och jag när ni gör det. Tänk om du gillar den!

Det har varit ett nöje, Basilio.

-Tack, allihop. -Tack.

Årets pappa,

för att jag stått ut med en frustrerad, pedantisk fjant som du.

Och dessa analfabeter som försöker föreläsa...

Tv förstör hjärnan!

Ska vi gå till tävlingen?

Misslyckande och dumhet...

Och nu är det dags för... Bokstavsroulette!

Var den på?

Lucía.

Basilio, älskling, äntligen.

Jag måste prata med dig.

Älskling, det är gjort.

Jag sa åt dem att trycka upp den.

Bokstavligen?

Ja... Jag var inte diskret.

Det finns ingen återvändo.

Grattis!

Fantastiskt älskling, jag är så glad.

Vi firar ikväll, eller hur?

Älskling, jag måste lägga på, nån ringer mig.

Jag älskar dig.

Vart ska vi nu, Lucía?

Hallå. Är Maite här?

Ja, men hon ska operera.

Lucía,

Lucía...

-Maite. -Lucía?

Du får inte vara här!

Maite, jag fick sparken.

-Va? -Jag fick sparken från mitt jobb.

Är det här ett skämt?

Nej, de säger att jag sålde prototypen av kryogenisatorn till konkurrenterna.

Varför skulle du göra det?

Gjorde du det?

Självklart inte. Det var Santiago, min kollega. Jag är säker på det!