The Incredibles

- Är den på? - Ja.

Jag kan ta mig igenom väggar, men inte få på den här...

Mr. Incredible, har ni en hemlig identitet?

Det har alla superhjältar.

Jag vet ingen som inte har det.

Vem vill vara "super" hela tiden?

Ja, jag har en hemlig identitet!

Tror du jag går klädd så här i snabbköpet?

Vem vill gå och handla som Elastaflickan?

Superdamerna vill alltid avslöja sin hemliga identitet.

De tror att sånt stärker förhållandet.

"Du tjejen, jag vill inte höra om din mjuka sida", säger jag.

"Om du säger att du är en supermega ultrasnabb brud-

då har jag inget problem med det."

Oavsett hur många gånger man räddar världen, så hamnar den i trubbel igen.

Ibland vill jag att den ska hålla sig räddad! Åtminstone en stund...

Jag är som städerskan: "Jag har just städat."

"Smutsa inte ner på en gång!"

- Jag känner igen mig! - Stig inte upp än. Vi är inte klara.

Ibland skulle jag vilja ha ett vanligt liv.

Koppla av ibland och bilda familj.

Stadga mig? Lägg av. Jag är ju på topp! Jag är med de stora pojkarna.

Ska vi låta männen rädda världen? Knappast...

Knappast...

En livsfarlig biljakt mellan polisen och beväpnade män-

- ärpå gång mot norr på San Pablo Avenue.

Jag hinner!

Mr. Incredible!

- Vad står på? - Min katt Pipis kommer inte ner.

- Håll er undan. Det kan bli trubbel. - Nej, han är ganska tam.

Kom ner, Squeaker.

- Släpp nu... - Kom, då!

Tack, mr Incredible! Ni lyckades igen!

- Ni är toppen. - Jag vill bara hjälpa till.

Stulen turistbuss...

Stulen turistbuss... Jag hinner.

Adjö, konstaplar, frun och Pipis.

Coolt! Dags att lyfta.

- Vem ska du föreställa? - Jag är Incrediboy!

Nej, du är grabben från fanklubben!

Brophy... Brody, Buddy!

Jag heter Incrediboy!

Jag har varit bussig. Jag har ställt upp på foton, skrivit autografer...

Du behöver inte lära upp mig.

Jag kan din brottsbekämpningsstil - allt!

Jag är din största fan!

Vänta!

Jo, du... En kvinnas handväska kan avslöja mycket om henne-

- men det var nog inte vad du var ute efter...

- Elastaflickan! - Mr. Incredible!

Allt är under kontroll.

Ja, efter att jag oskadliggjort honom...

- Ja, jag distraherade honom. - ...så jag kunde göra mitt jobb.

- Mitt jobb, väl? - Ett tack räcker...

Jag behöver ingen hjälp.

- Heter det inte "damerna först"? - Har vi inte jämställdhet?

Damen nitade mig först...

- Vi kunde dela på äran... - Jag jobbar ensam.

Du borde vara mer...

- ...flexibel. - Har du nåt för dig lite senare?

Jag är bortlovad...

Stanna här. Sopgubbarna kommer om en timme...

- Incredible! - Fryzo!

- Borde du inte klä om? - Jag hinner.

Han tänker hoppa!

- Jag tror du har brutit nåt. - Efter lite terapi förlåter du mig nog.

Stopp ett tag...

Bomb Voyage...

Mr. Incredible...!

Och Incrediboy!

"Incrediboy"?

Undrar du varför jag är så snabb? Jag har raketkängor!

Stick hem. Nu!

Unge herr Tönt...!

Vi måste snacka. Du säger alltid: "Var sann mot dig själv."

Men vilken del?

Äntligen vet jag vem jag är. Jag är din skyddsling. Incrediboy!

Nu har du officiellt gått för långt.

För att jag saknar övernaturliga krafter.

Inte alla superhjältar har det. Man kan vara super ändå.

Jag uppfann de här. Jag kan flyga. Kan du det?

Flyg hem. Jag jobbar solo.

Och din dräkt är rent ut sagt löjlig!

Låt mig visa... Jag hämtar polisen!

- Låt bli! - Kommer strax.

Det finns en bomb!

Släpp! Du sabbar min flygning! Jag klarar det här.

- Landa! Jag vill bara hjälpa dig. - Släpp min mantel!

Kör hem honom och säg till hans mamma vad han gjort.

Jag kan hjälpa dig...

- Han som hoppade? - Han har hämtats.

Bomb Voyage låg bakom explosionen.

- Vi kan ta honom med avspärrningar. - Så han kom undan?

- Tack vare lillen. - Incrediboy!

Du har ingen anknytning till mig! Jösses, jag är sen...

- Jag måste iväg. - Men Bomb Voyage?

Vore det en annan kväll, så...

Ingen fara, vi tar honom så småningom!

- Är jag tidig? - Tvärtom...

- Hur ser jag ut? Bra? - Masken sitter kvar!

Ridå...

Robert Parr, tager du denna kvinna till din äkta maka?

Du är sen. När du frågade om jag hade nåt för mig-

- insåg jag inte att du glömt. Jag trodde du skojade.

- Det gjorde jag. - Du kom nästan för sent.

Du måste vara mer... flexibel.

Jag älskar dig, men om det här ska funka måste du satsa mer.

Det vet du väl?

- ...tills döden skiljer er åt? - Ja.

Jag förklarar er för äkta makar.

Tills döden skiljer oss åt. Oavsett vad som händer!

Vi är ju superhjältar. Vad skulle kunna hända oss?

En superhjälte stäms för att han räddat livet på nån som inte ville räddas.

Oliver Sansweet, som hindrades i sitt självmordsförsök av mr Incredible-

har stämt den berömde superhjälten.

Mr. Sansweet varken bad om eller ville bli räddad.

Och skadan han ådrog sig orsakar smärtor varenda dag!

- Jag räddade ditt liv! - Du förstörde min död!

Inga fler kommentarer.

Fem dagar senare stämdes han även av tågolyckans offer.

Stämningarna kostade staten miljoner-

- och startade en störtflod av stämningar mot superhjältar.

Deras hemliga identitet måste bli deras enda identitet.

De måste bli som vi eller försvinna!

Starka opinionsstormar och stigande kostnader för allt fler stämningar-

- fick regeringen att dra igång ett omskolningsprogram för superhjältar.

Hjältarna slapp ansvar för vad de gjort-

- mot att de aldrig mer åtog sig hjältejobb. Var finns de nu?

De lever mitt i bland oss, som vanliga medborgare och hjältar.

I tysthet och anonymitet fortsätter de att skapa en bättre värld.

Avslag? Får jag avslag på mitt anspråk?

Jag förstår inte.

Jag har ju helförsäkring!

Tyvärr, mrs Hogenson, våra utbetalningsregler finns i paragraf 17.

Men jag har inte råd med det här.

Ursäkta. Skadereglering, Bob Parr.

Jag ringer för att fira nåt stort: Nu är vi formellt inflyttade!

Fint, men varför räknas inte de senaste tre åren...?

Jag har äntligen packat upp sista lådan!

- Vi har så mycket skräp! - Jag är upptagen...

Rädda världen med dina försäkringar! Jag måste hämta ungarna. Ses i kväll!

Hej då, älskling. Var var vi?

Jag har bara min pension. Kan ni inte hjälpa mig-

vet jag inte vad jag ska göra.

Hör på. Jag vill hjälpa er, men kan inte.

Jag vill hänvisa er till Norma Wilcox...

...Norma Wilcox, W-I-L-C-O-X, på tredje våningen, men jag kan inte-

- och jag råder er inte att fylla i formulär WS-2475-

på juridiska avdelningen.

Jag räknar inte med att detta går snabbt.

Jag vill hjälpa, men kan inte.

- Tack... - Jag beklagar.

Jag förstår att ni är förtvivlad. Låtsas vara förtvivlad.

Paaarr! Har du godkänt utbetalning till Walkers?!

De har haft inbrott, mr Huph.

Försäkringen täcker ju...

Jag vill inte höra om deras täckning! Säg vad du gör för att ge oss vinst-

- trots att du betalar ut till varenda Harry Helknäckt och Sally Synd-Om!

Morgonrasten är slut.

Tack för att ni kom, mrs Parr.

Vad gäller det? Har Dash gjort nåt?

Han stör ordningen och gör narr av mig inför eleverna.

- Påstår han... - Det är du!

- Han lägger häftstift på min stol. - Har ni sett det?

Inte riktigt... Egentligen inte...

- Hur vet ni då att det var han? - Jag hade en dold videokamera!

Där ser ni!

Inte?

Där är han!

Vänta! Där! Just när jag ska sätta mig.

Jag vet inte hur han bär sig åt, men det finns inget häftstift innan-

- men sedan finns det där. Är det slumpen? Knappast!

- Bernie... - Försök inte! Snorungen är skyldig!

Ni kan gå nu, mrs Parr. Jag beklagar det här.

Släpper ni honom igen? Han är skyldig!

Det syns på hans självbelåtna lilla min. Han är skyldig! Skyldig, skyldig...

Dash, det här är tredje gången i år som du skickats till rektorn.

Vi måste hitta ett mer konstruktivt utlopp för din energi.

- Fick jag ägna mig åt sport, så... - Du vet varför det inte går.

Jag lovar att vara långsammare! Jag ska bara vara bäst lite grann...

Dashiell Robert Parr, du älskar att tävla och visa dig på styva linan.

- Du får inte utsättas för frestelser. - "Gör ditt bästa", säger du. Visst!

Varför får jag inte det?

Just nu vill folk att vi ska anpassa oss-

och då måste vi vara som alla andra.

Pappa säger att vi inte ska skämmas för våra förmågor. De gör oss unika.

- Alla är unika, Dash. - Vilket betyder att ingen är det...

Vart ska du, Rydinger?

Hej, Tony!

- "Får jag bära dina böcker, Tony?" - Lustigt...

Han tittade på mig!

Kom nu, Violet!

Typiskt!

Mamma?

- Nu gör du grimaser igen. - Inte alls.

Jo, det gör du.

- Måste du läsa medan vi äter? - Ja...

Mindre munsbitar, Dash!

Bob, kan du hjälpa vår köttätare skära köttet?

Dash, har du nåt att berätta för pappa om skolan?