X-Men '97

Detta har hänt...

Kanske ett liv utan X-Men väntar oss?

Ska vi lämna dem?

Har vi inte kämpat för att äntligen få leva våra liv?

- De behöver oss. - Vår son behöver oss mer.

Sen jag läste Gyrichs tankar har jag haft onda aningar.

- Vad fånig jag låter. - Inte alls. Du låter som en mor.

Samhörighet är en ömtålig skatt. Vi offrar så mycket för att bevara den.

Bara för att sen se den krossas på ett ögonblick-

som förändrar ens liv för alltid.

- Jean? - Ta mig till X-Men.

Fire Made Flesh

Hon har svårt att tänka, att se minnesbilder.

Som om medvetandet blev till igår.

Jag ser ett tillhåll av förvirring och smärta. Ett slags labb.

Sen, en flykt. Desperat. Ensam.

Till slut en riktning... och hopp.

Ett hem?

Hur är det, älskling?

Jag mår bra, Scott.

Men vem hon är och var hon kom ifrån förblir ett mysterium.

Det här blir inte alls förvirrande. Vilka röstar för att kalla henne "Jean Doe"?

Vi tvingas ständigt att ompröva vår natur.

Vänner, blott ord kan ej förklara, men den Jean som ligger här-

verkar vara den riktiga Jean Grey.

Vad menar du med "den riktiga"?

Jag isolerade hemoglobinegenskaper i bådas genetiska markörer-

och kol-14-daterade dem på cellnivå.

Och på engelska?

Jean Doe är äldre. Hennes ålder stämmer.

Till skillnad från din.

Vår Jean är alltså en klon.

- Omöjligt! - Jag kan försäkra att det stämmer.

Jag har ju minnen. Hennes är fragmentariska.

Dina prover kan ha mixtrats med av en illvillig person.

Eller hur, Scott?

Scott?

Beast, dubbelkolla proverna.

Nog med prover! Jag är Jean Grey, som var bland de första i X-Men.

Hur ofta har jag inte kämpat vid er sida och riskerat livet?

Ni vet vem jag är.

Vi måste bara vara säkra.

Storm hade trott mig.

Det är ingen fara.

Snälla, inte nu.

- Jag kan ta honom, Jean. - Han mår bra.

Jag är hans mamma, vad proverna än säger.

Jag vet. Ingen påstår nåt annat.

Men nu när professorn och Storm är borta, och med Magneto här, har alla det tufft.

Du måste tro på mig. På det liv vi skulle bygga ihop.

Det liv du och jag har satt till världen.

Det är klart jag tror på det. På oss.

Du har aldrig kunnat ljuga för mig, men du har alltid trott på mig.

Jag vet inte vad jag ska tro nu.

Gå bara.

Vi borde ha gett oss av. Det är inte för sent.

Jean. Jean Grey.

- Är det du? - Hallå? Vem där?

Svar.

Tidsbandet ser grymt ut. Är det klart snart? Framtiden kallar.

När jag löst Jean-överskottet kan jag göra modifikationerna för din tidsresa.

Bishop, i din framtid hade Magneto aldrig tagit över X-Men, sa du.

Det här då?

Tiden är ingen historiebok. Den skrivs ständigt.

Backar några sidor, skrivs om, hoppar fram...

Himmel och pannkaka! Scott, hämta Nathan.

- Vad är det, Hank? - Vetenskapsmän har signum.

Jag vet vem som klonade Jean. En man så ondskefull-

att han bara kan beskrivas som "sinister".

Jag förstår inte. Vem är du?

De flesta kallar mig Mister Sinister.

Men du kan kalla mig pappa.

Du! Försvinn!

Så rörande att se en mor med sitt barn.

Du och din son är ämnade för så mycket mer. Jag ska visa.

Aldrig. Du har bara orsakat oss smärta.

Du kidnappade och experimenterade på oss bara för att skapa...

Du vill åt vår son. Nathan!

Ja. Det var därför jag skapade dig, odlade dig.

Då är det sant att jag inte är Jean Grey?

Kom till mig. Bara jag kan lotsa dig och din son till ert kungliga öde.

Du rör inte min son!

Alla dina celler tillhör mig.

Dina tankar, din kropp. Du har inget val.

Det är dags att vakna, min drottning.

Att kämpa emot tjänar ingenting till.

Jag har fullkomlig kontroll över dina tankar.

Mamma är upptagen.

Berätta om dina mörka begär.

Jag ska visa dem mitt inferno!

DÖRRARNA ÖPPNAS

Gambit borde nog hållit igen lite. Men korten kan inte tyglas.

En returmatch, då? Vi kollar vem som bokat in sig.

Magneto och Rogue står visst på tur.

Och hela dagen imorgon.

Värst vad Rogue tränar med nya chefen.

Så står det inte. De har patrull.

Gambit ska nog leta upp Rogue nu.

Ta't lugnt med honom. Du gjorde honom allt bra nervig.

In i duschen. Jag tittar till rödtotten.

Den ena i alla fall.

Och kvar står Morph.

Han är som besatt av mig.

Förintar mig.

Mutanter...

Ser du det där?

Hallå? Är det du, Gambit?

Logan? Blev det för många rödtottar?

Jag kan hjälpa dig om du inte kommer åt.

Vilken lustigkurre du är.

Som om jag inte visste.

Som om inte alla visste.

Mon dieu , det är inte sant.

Stick tillbaka till träsket och din tjuvaktiga ohyra.

Jag har hittat en riktig karl.

En hjälte.

Lögnare!

Nej... Inte du.

Inte igen!

Jean? Nathan?

- Nej! - Det här bådar illa.

Det blir en anmärkning, min gosse. Du fick barn med fel fru.

Du klarade inte ledarrollen. Det blir underkänt. Fy på sig!

Du övergav mig, Bishop. Var är ditt hem?

Vilken tid hör du hemma i, bror?

Nej! Du är inte på riktigt!

- Du är misslyckad! - Se inte på mig sådär.

Det här är inte min son. Mutantfreak.

Vad var det där?

Kära nån.

En av oss är på fel våning.

Det är som värsta skräckisen. Herrgården är hemsökt.

Det slapp jag helst se.

Neråt. Genast!

- Vad tusan är det som händer? - Förstår du inte? Vi är i helvetet.

Sinister har visst en förkärlek för Dantes Inferno-

men kan han påverka vår verklighetsuppfattning så pass?

Nej, det här är J... Klonen!

Se upp, Roberto!

"Akta dig för Jabberwock." Lewis Carroll är inte min grej.

Hjälp, tack!

Usch. Du luktar bränt hår.

Ladda mig, Cyclops!

Dags för exorcism, töntar!

- Ingen orsak. - Ingen orsak.

Brinn, mutanter!

Nu räcker det!

Jean?

Jean.

Patetiskt. Vad ser han i dig?

Sinister styr dig. Du behöver inte göra så här.

Vem då? Jag? Vem är jag?

Säg mitt namn, Scott.