Euphoria: A Look Back

-Ingen av oss insåg... -Jag heter Jacob Elordi.

-Angus Cloud. -Storm Reid.

...vilken genomslagskraft "Euphoria" skulle ha.

Jag är tolv år gammal och jag är Ashtray.

Jag hade inte den blekaste. Det är rätt galet.

Vi var faktiskt bara barn i början.

-Är du rädd på riktigt? -Ja, bitch!

När man skapar ett verk vet man inte vad som kommer att hända.

Sam är expert på att provocera som filmskapare.

Man vill att det ska vara gripande. Alla kommer att tycka olika.

Det är skönheten i det.

Jag känner mig så lyckligt lottad som har fått skapa nåt så stort.

Jag har varit ett fan av "Euphoria" sen starten.

Hur mår ni, Coachella?

Vi ville få till det och se till att vi verkligen la manken till.

Jag är otroligt stolt över vad vi lyckades uppnå med serien.

Jag är otroligt tacksam att ni finns och för alla minnen vi har skapat.

Tack så mycket.

Tänk om han kunde återvända till början?

Berätta hur "Euphoria" kom till.

Det var nog 2016.

Jag fick ett samtal om ett israeliskt programformat som hette "Euphoria".

Det handlade om ungdomar som misskötte sig, i brist på bättre beskrivning.

Vi köpte programformatet

och letade efter nån som kunde göra sin egen version av det.

Det fanns en chef på drama-avdelningen som hette Christine Kim.

Hon kände till att Sam hade skrivit om manus till HBO-filmer.

Jag hade ett möte med chefen för drama på HBO, Francesca Orsi.

Och vi pratade bara om all skit vi ägnade oss åt när vi var tonåringar.

När mötet närmade sig sitt slut sa hon: "Skriv om det."

Absolut, svarade jag.

Jag inspirerades av vissa upplevelser,

folk från barndomen och situationer man hamnar i

när droger är ens främsta drivkraft i livet.

Sen skrev jag ner allt.

Vi hade chansen att visa att dagens tonåringar

måste hantera mycket som vi inte behövde leva med.

Och så blandar man in droger, sociala medier och smartphones.

Då föll bitarna på plats.

Missbruk är vanligt att skildra, men att storyn utspelar sig i high school

och att en elev kämpar med missbruk kändes ganska banbrytande.

Vi kunde bara ha utforskat det på HBO.

De tyckte att det lät spännande och gav serien grönt ljus.

Jag heter Zendaya och spelar Rue, och vi är på premiären för "Euphoria".

Efter premiären fick vi ganska bra recensioner.

Vi hade ett antal tittare, men det var inga stora mängder.

Serien var också väldigt kontroversiell då.

Vill du tända på?

Jag tänkte: Helvete, det här kan gå åt vilket håll som helst.

SVÅRIGHETERNA MED ATT SKILDRA GEN Z

När "Once Upon a Time in Hollywood" hade premiär

fick Leonardo DiCaprio frågan vad han kollade på just då.

Jag har precis sett "Euphoria" som är fantastisk.

DICAPRIO HYLLAR KONTROVERSIELLA SERIEN "EUPHORIA"

Efter att han hade sagt det

fick serien högre tittarsiffror för första gången.

Det var en spännande tv-serie som vissa hade sett eller hört talats om,

men den hade inte slagit igenom än.

Men när han sa det där nådde serien helt nya höjder.

Nåt förändrades.

Att sända en serie är ett mirakel i sig, så jag blev glad av den ljumma kritiken.

Skådespelarna kan tillskrivas en stor del av äran.

Jag heter Jacob Elordi och är 193 cm.

Hej, jag heter Nika King.

Storm Reid.

Jag är tolv år gammal och jag är Ashtray.

Provspelningsprocessen var omfattande för att hitta rätt skådespelare.

Vi var ute efter nya ansikten och folk som inte hade skådespelat förut,

men som hade en slags naturlig karisma.

-Ser mina vårtgårdar konstiga ut? -Nej.

Du tittar inte ens.

Det blev väldigt många omgångar av provspelningar.

Mamma, jag tänker förgifta dig i sömnen.

Sydney Sweeney provspelade först för rollen som Maddy.

Tror du att de flesta är typ 100 % straight eller...

Sen bad vi henne att spela in en video som Cassie.

Herregud! Sluta, mamma!

När jag provspelade visste jag inte vad för slags person Cassie var.

Jag pratade med Sam och märkte att jag brydde mig mycket om henne.

Det var så allt började.

Varför är alla så dramatiska?

När jag träffade Alexa under hennes provspelning

så minns jag att hon hade en unik personlighet.

Den första scenen jag fick göra var den på nöjesfältet

inför en stor grupp människor.

Jag borde inte vara här eftersom jag är klädd som en hora

och ingen gillar mig.

Jag vet inte vad som flög i mig, men jag var uppladdad.

Jag såg alla i ögonen och sa det jag skulle säga.

Om de har nåt att säga får de säga det rent ut.

Jag tyckte om karaktären så mycket

och plötsligt fanns det oändligt många valmöjligheter för henne.

-Så vacker du är. -Det vet jag inte.

Maude Apatow... Man kan se hur mycket hon kritiserar sig själv

i varje scen, vilket ger hennes karaktär ännu fler lager.

Har hon ett dåligt inflytande?

Jag kommer ihåg att jag var så nervös och osäker.

Jag önskar att jag hade slappnat av mer.

Då hade jag inte slösat en massa energi.

Vad fan glor du på?

Jacob Elordi kände vi inte till sen innan. Han kommer från Australien.

Vem fan är det?

Jag skulle snart åka hem och "Euphoria" var sista provspelningen på schemat.

Det är dags att nån träder fram, annars slår jag sönder jäveln.

Han hade nästan gett upp på skådespeleriet och bodde i sin bil.

Han var så jävla skicklig och engagerad från stunden han gick in.

Våldtog du henne, din jävel?!

Jag blev helt röd i ansiktet på grund av nervositet.

Tydligen gillade han det.

Kom igen...

När jag körde hemåt ringde min agent mig.

Han sa: "Kan du åka tillbaka till castingen?"

Jag svängde runt med bilen på direkten.

Jag gör det för Rue!

Och allt löste sig på nåt vis.

Det var en rolig utmaning att upptäcka alla nya talanger

och få dem att passa ihop som en grupp.

Det kändes vettigt att se vad som fanns ute i världen,

så vi samarbetade med Jennifer Venditti som upptäckte folk på gatan.

A24 kontaktade mig och sa

att Sam ville använda sig av min rollsättningsfilosofi.

Jag kom på idén att upptäcka folk på gatan.

Jag är 17 år gammal.

Vissa behöver bara få ett kok stryk. Fattar du vad jag menar?

-Jag placerade scouter överallt. -Två tummar upp.

En dag såg en av kvinnorna som jobbar för mig två killar

och gav dem mitt visitkort. Hon sa, typ:

"Om det låter intressant borde ni komma hit."

Dagen därpå kom Angus till mitt kontor.

Jag heter Angus Cloud och kommer från Oakland i Kalifornien.

Oakland i USA. Fattar du?

I det första klippet med honom som jag såg

hade scouten bett om hans namn och längd.

Okej, jag heter Angus Cloud och jag är runt 180 cm.

Jag tänkte: Perfekt, han får rollen.

Hunter... Det var svårt att hitta rätt skådespelare till den rollen.

Sen började jag höra av mig till folk i modeindustrin som jag kände,

och hennes namn hade dykt upp.

-Där ser du! Jag är fan oövervinnlig. -Du är helt jävla galen!

Alla insåg direkt att hon var Jules.

Rue, jag har världens bästa nyheter.

Jag hade aldrig riktigt skådespelat förut.

Jag var typ bara mig själv.

Jag förstod snabbt att de ville ha det så.

När jag fick rollen tänkte jag: Herrejävlar! Ja!

Men direkt efter blev jag livrädd

för att jag faktiskt måste göra det.

Sam hade föreställt sig att Zendaya skulle spela Rue.

Hennes team var lite bekymrade över att materialet var så provocerande.

En fas i min karriär hade precis tagit slut.

Jag tänkte... Shit, jag måste vara en skådis nu.

Jag visste inte vad jag skulle göra härnäst och ingen trodde riktigt

att jag kunde göra det jag trodde att jag kunde. Inte ens jag visste det.

Sen läste jag manuset till "Euphoria" och kände att jag måste vara med.

MAJ 2019 - EN MÅNAD FÖRE PREMIÄREN AV "EUPHORIA"

Före "Euphoria" var Zendaya en skådis på Disney Channel.

På Met-galan 2019 klädde hon ut sig till Askungen.

Det kändes som ett avsked till tiden hos Disney.

Många barnskådisar lägger mycket tid på att bli av med en viss image.

Det som gör en framgångsrik som barnskådis kanske inte

leder till samma framgång som vuxen.

Man döljer känslor och spelar på ett mer nyanserat sätt.

Jag ber så mycket om ursäkt för att jag bad dig att dra åt helvete, Rick.

Jag menade att mamma kan hitta nån bättre

och jag avskyr att se dig sitta i stolen där pappa satt.

Jag skickade pilotavsnittet till henne. Hon ringde och var väldigt känslosam.

Hon sa: "Jag har sett pilotavsnittet nu."

"Jag har alltid känt att jag hade det i mig, en sån här skådespelarinsats."

"Men jag har aldrig haft nåt bevis, förrän nu."

Ett rörande ögonblick. Det var nog så alla som medverkade tänkte,

från ensemblen till jag själv.

Alla ville bevisa nåt.

Det kommer att bli en bra kväll. Nu tjänar vi stålar.

Ärligt talat var jag livrädd

under en stor del av inspelningen av säsong ett.

Precis som du tar emot pengarna med...

Jag trodde på det vi ville förmedla med serien och att det kunde funka.

Men det var oerhört svårt.

Statisterna går och... Varsågod!

Jag ville inspireras av...

Kanske inte våra egna minnen från high school...

Utan mer den kollektiva upplevelsen vi har som kultur.

Ett av våra motton under säsong ett var: Skit i verkligheten.

Det handlar om hur high school känns, inte hur eller vad det faktiskt är.

Jag tror att vi försökte hitta vår identitet under första säsongen.

Vi experimenterade mycket.

Bryt!

Det fanns många tonårsprogram som jag tyckte bara imiterade varandra,

eller inte var tillräckligt modiga.

Vi ville skipa rättvisa för den generationen

genom att visa hur vi tror att de tänker.

-Fan ta hela den familjen. -Verkligen.

Jag ser tusen versioner av mig själv

och inte nog med att jag ser bra ut, jag mår bra också.

Samma här, bitch.

Hon kliver ur bilen här, och den andra bilen kör.

Hon kan inte se den stora pickupen som åker mot henne.

Vi eftersträvade en riktigt koksad, manisk energi i första säsongen.

I säsong två blir det lite mörkare.

-Rue! -Jag klarar inte av det. Förlåt, mamma.