3%

God morgon.

Är det här Processen äger rum?

En souvenir från Processen.

Ni kan gå in.

-Byt om. Lämna era tillhörigheter här. -Som på gamla goda tiden.

-Allvarligt? -Det är din storlek. Är det nåt problem?

Den är åtminstone ny. Jag har alltid velat ha rött.

Man skapar sitt eget värde.

Tryck på knappen.

Stick innan jag sätter dig i stolen!

Du är ett avskum, Joana. Hur kan du leva med dig själv?

Hur kan du sova efter allt du gjort?

Du blev invald i Processen för att vara den som blir dess fall.

Vi ska klara det tillsammans.

Det är värt att göra allt för Offshore.

Du är förrädaren i familjen.

Stal du min kub?

Vad skulle de göra om de visste att du inte är Rafael?

Är du en Álvares? De klarar det alltid.

Välkommen.

Medan vi har ansvaret för er…

…lovar jag er att ni kan känna er trygga.

Jag hopps att ni visar samma respekt

för befälhavare Marcela och våra soldater som hålls fångna av Snäckan.

Jag tror att denna diplomatiska handling kan skapa fred för gott.

Vi ses i Offshore.

Ät inte räkorna som de serverar.

-Vad är en räka? -Ät den bara inte.

Håll tyst, Rafael.

-Jag ville bara bryta isen. -Vi får inte glömma varför vi är här.

Låt dem inte lura dig.

Imponerande, va?

Vi är inte här för att beundra utsikten.

Det har du rätt i.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

KAPITEL 01 MÅNEN

TVÅ VECKOR TIDIGARE

Marco, vi har fått ett meddelande. De har svarat.

Hörde jag rätt?

Vi har tre timmar på oss. Alla måste samlas. Var är Joana?

Har du långt kvar?

Det tar tid att läsa en bok.

Tänker du stirra på mig medan jag läser?

Låt mig läsa.

-Kom igen! Det är inte alls bekvämt här. -Du får inte plats, Joana.

Inte? Vad menar du? Har jag gått upp i vikt i Snäckan?

-Hur länge har du stått där? -Det är krismöte nu. Vi har fått svar.

Jag förväntade mig det värsta, men inte det här.

Inget förvånar mig när det gäller dem.

Men att bjuda dit oss? Det är konstigt.

-Det perfekta stället att döda oss på. -Det är ett diplomatiskt besök.

De vill att vi släpper Marcela. Resten får vi veta när vi är där.

Och det skulle inte vara en fälla? De kan omprogrammera våra hjärnor.

Ta det lugnt.

De kanske vill förhandla.

-Vi har två timmar. Vad ska vi svara? -Vi har övertaget. Snäckan växer.

-Det är inte värt risken. -Eller så är det precis tvärtom.

De förväntar sig inte att vi kommer, inte heller att vi gör slag i saken.

-Vadå? -Planen.

-Vi har förberett oss i månader. -Pratar du om "planen"?

Det är vår bästa chans. Hellre vara inbjuden än göra intrång.

Vi ska göra likadant mot dem

som det Grundande paret gjorde mot oss: pulsen.

Vi kan förstöra deras teknik.

Visst, Joana. Men hur ska vi stjäla en generator

under ett diplomatiskt besök med allas ögon på oss?

Genom att inte ta hela den.

Bara två delar. Kom så går vi ner.

Första delen består av ett plasmabatteri.

Håll försiktigt, Joana.

Ta en titt.

Här är andra delen:

en supraledande turbin, generatorns hjärta.

-När den exploderar uppstår en puls. -Just det.

-Kan bomben tillverkas med de två delarna? -Det är ingen bomb. Ingen ska dö.

Jag gömmer plasman i benet. Det är bara där de inte kommer att leta.

-Och turbinen? -Den får inte plats där.

Om hälften av oss går

kan de andra stanna och skicka iväg turbinen.

ÅRE:s kylskåp skickas till Offshore för påfyllning.

Vi kan gömma turbinen i ett av dem.

Har jag förstått er rätt?

Vi ska gömma plasman i Marks ben

och invänta turbinen i kylskåpet genom att låtsas förhandla?

-Sen monterar vi dem och detonerar? -Precis.

Men hur tar vi oss därifrån?

Pulsen förstör all elektronik, även u-båtar.

Vi kan få den att detonera när vi är på väg tillbaka.

Är ni säkra på det här? Det finns mycket som är oersättligt.

Sjukvårdsutrustning, labb, vaccin, medicin…

Åratal av forskning kommer att gå förlorad.

Bägge sidor kan inte alltid tjäna på det.

-De får börja om från början, som vi. -Ja, men tekniken kan hjälpa Inlandet.

Det viktigaste är att folk slutar drömma om Offshore

och fokuserar på livet här och nu.

-Snäckan har plats för alla. -Offshoreborna kan dra åt helvete.

-Det håller jag med om. -Jag också.

Det är riskabelt.

Vi har Snäckan, så varför attackera Offshore?

Vad är det? Är det inte så vi gör? Varför får jag inte säga min åsikt?

Jo, visst, Glória.

Tänk på Inlandsborna. De ser upp till Offshore.

Om de får veta att vi attackerade dem kommer de att attackera oss.

-Ingen ska få veta. -Precis.

Det är viktigt att ingen får veta nåt, och att vi håller ihop.

Vilka följer med, vilka stannar?

-Jag följer med. Vem mer? -Jag.

Jag stannar.

Jag vill inte lämna Snäckan, framförallt inte när Marcela är här.

Om planen går i lås behövs en större struktur. Det ordnar jag.

Vad fan, jag följer med. Ni verkar inte förstå hur farligt det är.

-Jag följer också med. -Det är bättre om du stannar.

Varför då?

Jag behöver hjälp, och Snäckanborna litar på dig.

-Jag kan följa med. -Vi behöver din hjälp här.

Okej, jag följer med för att minimera skadan.

Vi behöver en hel del som inte går att återställa.

Ni kanske inte inser det, men allt där är inte så hemskt.

Ja, och det är därför vi ska åka dit,

montera de två delarna och detonera pulsen.

Låt dem inte lura er.

Välkomna till Offshore. Hoppas att resan har gått bra.

Trevligt att träffas. Vi heter Denise och Igor…

-Var är Nair? -Hon kunde inte komma. Följ efter mig.

Ni ska få se Rådhuset. Den här vägen.

Minns du att jag hanterade större delen av din process?

-Ja, det är svårt att glömma. -Det har du rätt i.

Ezequiels process var inte bara tuff för kandidaterna.

-Jag har inte så goda minnen heller. -Stackars dig.

Hej. Hur mår ni? Det här är en välkomstgåva till er.

Ni kommer att bli väl omhändertagna.

Verônica heter jag.

Joana…

Det här är en välkomstgåva till er.

Här finns ingen ledare.

Alla beslut i Offshore fattas i rådet, som representerar folkets intressen.

Bestäms allt det hemska som Offshore gör mot Inlandet gemensamt?

Känn er som hemma.

Jag kommer strax.

-Jag skulle inte dricka det. -Tror du att de tänker förgifta oss nu?

De hade gott om tid att döda oss på vägen hit.

De omprogrammerade min hjärna. De kan göra vad som helst.

Okej.

Ursäkta att jag stör. Detta är ett av våra bästa viner.

Säkert att du inte vill ha?

Nån annan?

Är det bara ni? Jag trodde att min syster skulle komma.

Är det bara du? Jag trodde att rådet skulle komma.

-Vi vill prata med Nair. -Hon bjöd hit er för att jag bad henne.

-Jag lovar, allt är sig likt här. -Dina löften säger inget.

Jaså?

Det är det bästa ni kan få.

Sen Marcela greps har jag gjort på mitt sätt.

-På ditt sätt? Har du mördat rådet? -Nej, rådet finns kvar.

Men de är långsamma. Ni kan prata med mig istället.

-Vi kan komma överens fort. -Vad vill du ha?

Jag vill att Marcela och soldaterna från Snäckan kommer tillbaka.

Det är viktigt för Offshoreborna att de är här och välbehållna.

Utöver det…

…vill jag ingå ett fredsavtal med er.

-Så att du kan sabotera för Snäckan igen? -Det var ingen fred. Nu menar jag allvar.

En definitiv fred.

-Det här leder ingenvart. -Jag vill inte kriga mer, Rafael.

Kriget fick oss att begå hemska handlingar.

Nästan oförlåtliga.

Det vet du mycket väl.

Jag också.

Jag har varit fånge.

De har försökt hjärntvätta mig.

Men för att kunna gå vidare är vi tvungna att kompromissa.

Kan vi framföra våra krav nu?

-Jag är så nyfiken. -Att Processen upphör.

-Den har inte ens börjat. -Inte bara den här, utan för gott.

-Menar du allvar? -Folk lider på grund av den.

En illusion kan inte skapa en bättre värld.

En illusion?

Ser du inte?

Vi bjöd hit er av en anledning. Offshore är på riktigt.

-Det är offren också. -På det här sättet kommer vi ingenvart.

Jag kan inte lova och vill inte att Processen upphör.

Ett av mina krav är i själva verket att Snäckan godtar den.

-Vilken kass förhandling. -Okej. Då går vi.

Ni behöver inte svara nu.

Njut av naturen så pratar vi mer imorgon.

Vänta…

Vi vill också ha vaccin, läkemedel och utrustning härifrån.

Vi kan hjälpa er att etablera er sjukvård. Vad ni än behöver.

-Allt är möjligt i fredstider. -Vi vill ta med det när vi åker härifrån.

-Ska ni ta med läkemedel… -Så mycket vi kan bära.

-Vadan denna brådska? -Vi tänker inte…

Som läkare vet hon bäst. En sjukdom avvaktar inte.

Okej…

Denise kan följa er till sjukhuset, men självfallet bara…

Bara…om vi fortsätter förhandla.

-Okej. -Men först vill jag…

…vara optimistisk och utbringa en skål.

Att vi faktiskt har samlats här är en seger i sig.

Skål!

-Är det bara jag, eller var det… -Märkligt.

Iara? Hur mår du?