FEUD

Jag försöker bara förklara hur det är, Jane. Om inte...

Så roligt, miss Crawford!

- Jag ska spela grannen intill. - Så nära.

Kan jag få er autograf? Mormor har älskat er sedan hon var liten.

Ibland måste man ge den en käftsmäll.

Jag har funderat på en sak, Bob...

Vi måste packa grannflickans väskor. Hon ska flytta.

Jag hinner inte hitta någon annan.

- Jag ska godkänna motspelarna. - Hon är ingen motspelare.

Just det, och det blir hon aldrig.

Vad är det?

- Ville du prata? - Ja. Sluta med presenterna.

Jag är för upptagen för att köpa något tillbaka.

Okej, bara vi inte bråkar. Vi måste stötta varandra, Bette.

Vår regissör tar inte hand om oss, så vi måste ta hand om varandra.

Vad nu? Du anlitade den förbannade regissören.

Nu går jag rakt på sak. Aldrich är en kvinnotjusare.

Han tycker om unga blondiner.

Flickan som spelar grannen. Jag såg henne. Hon utgör inget hot.

Inte nu, men vad händer när han börjar ha sex med henne?

Plötsligt får hon fler repliker än du.

Jag bad honom att byta ut henne mot någon mindre uppseendeväckande-

men han vägrade.

Du har förstås fler scener med henne, så jag kanske överdriver.

Vet du vad, Bette? Jag ville bara säga-

- att det du gör med den här rollen är otroligt djärvt.

Bette? Vart ska du? Det är dags för din stora scen.

- Jag sjukanmäler mig. - Du ser inte sjuk ut.

Du äcklar mig.

Jag trodde att du hade respekt för Crawford och mig.

Men du vill inte höra våra åsikter, och det gör mig spyfärdig.

Crawford vill bli av med grannen, och jag med.

Du tänker med fel huvud.

Hon är inte skådespelerska. Titta bara på henne!

- Hon provspelade bra. - Hon ska bort.

- Jag går inte med på det. - Då sjukanmäler jag mig.

Jag glömde min handväska.

Fan också!

Det går nog bra. Är det en spegel?

Du skymmer ljuset.

Har ni sett "Hemkomsten"? Den handlade om Vietnamkriget.

Berätta om hur fejden uppstod.

De behövde inget skäl att avsky varandra. Det var kemiskt.

Men det blev som värst på 40-talet när de var i 40-årsåldern.

Bette var på väg upp på Warner, men på MGM höll Joans på att falna.

Bryt! Ursäkta...

Kan någon be en producent att komma till scenen? Jag förstår inte...

Vi är alltså på smekmånad...

Vi rekryteras av brittiska Secret Service för att stoppa nazisterna.

Är det någon som förstår det?

Kan någon förklara det för mig?

Efter Garbo och Shearer ville Joan ha roller med värdighet.

Hon var trött på rollerna som slampa som hade gjort henne till stjärna.

Hon kämpade hårt för att få spela Marie Curie.

Låt mig spela akademikern, annars går jag härifrån.

Då kan du börja gå.

Två veckor senare skrev Joan på för Warner.

- Tack, pappsen. - Lägg av med det där, Joan.

Det funkade kanske på fetknoppen på MGM, men nu jobbar du för mig.

Skål då.

Warner fick den förra glamour-bruden till utförsäljningspris-

- men han tyckte ändå att han betalade för mycket.

Ställ in alla mina möten i eftermiddag.

Crawford hade bara ett syfte.

Att agera knölpåk för att puckla på Bette Davis.

Bette var en riktig drottning. Oscarsnomineringarna haglade.

Hon var besvärlig, dyr och alldeles för mäktig för att vara kvinna.

Joan var Jacks budskap till Bette. "Du är inte den enda tiken här."

Och Joan var inte för stolt för att slicka i sig resterna.

Du har aldrig talat om ditt ursprung. Kanske var det därför som far...

Snart gjorde hon sin comeback.

En roll som Bette aldrig skulle ha tackat nej till-

- om hon hade insett att hon kunde ha fått en Oscar.

- Vad är det? - Bette Davis kräver att få träffa er.

Fan!

Jag vet att du ger Crawford mina roller för att ta makt över mig.

- Du tog ju illa vid dig. - Jag ville inte spela tonårsmamma.

Då har du lärt dig din läxa. Nästa gång litar du på pappsen.

Tycker du inte om manuset som du har fått nu?

Där jag spelar en åsidosatt hustru som försöker göra abort-

och sen dör på kuppen?

Okej, låt bli. Crawford älskar det.

Ursäkta, jag ska på lunch.

- Med Lana Turner? - Nix.

Judy Garland? Ava Gardner?

Joan Crawford.

Stackars Bette.

Joan fick de bästa rollerna för medelålders kvinnor-

och nu fick Bette spela slampa.

Vilken håla!

Och det var Jack Warner som tjänade miljoner på dem båda.

Det skulle han nog alltid göra.

Det är väl typiskt?

- Där är min stjärna! - Jag avskyr frukostscenen.

- Jag älskar den! - Det är för förklarande.

Nej, hon visar Blanche att hon har stulit rampljuset.

Jag behöver en bättre text.

Det är en bra scen, och Joan gillar den.

Det har jag inte sagt. Jag håller med Bette.

Texten visar inte hur kvinnor går varandra på nerverna.

Det finns en bra avsikt, men utförandet är alldagligt.

- Jobba på det och försök ordna det. - Vi väntar spänt på omarbetningen.

Bra sagt, "väntar spänt".

- Har man sett. De kommer överens. - Förra veckan ville de döda varandra.

Bette är helt fantastisk. Hon kommer att vinna alla priser i år.

Hedda!

Kommer ni verkligen bra överens? Ni kan berätta för mig.

Vi har ju sagt att vi stormtrivs ihop.

Så mycket skit såg jag senast när jag tömde tarmen.

Vilket år var det?

1932.

Vet du vad som är bra med whisky? Den blir bättre med åldern.

Brudar bara surnar.

Jag har hört att de två slynorna kör hårt med dig.

Det vanliga. Bette vill ha fler närbilder och Joan vill zooma ut.

Men de är fantastiska. Du borde ha parat ihop dem tidigare.

Nej, tack. Två världskrig räcker.

Jag vill diskutera en sak med dig.

Jag har hört att ni ligger efter tidsplanen, och det ogillar jag.

Bara en dag. Men vi har just börjat, jag tar igen det.

Jag tänker inte släppa filmen så som jag sa.

Jag tänker utöka premiären på ett sätt som ingen har gjort.

En landsomfattande premiär. 400 biodukar.

- Fick jag dig? - Ja.

- 400? Är du galen? Varför? - Du har rätt. De är fantastiska.

Det slår för fan gnistor om deras scener.

Det slår gnistor om dem!

Efter "Psycho" är skräck framtiden, och vi kan erbjuda det.

Så här ska vi göra...

- Det måste snackas. - Vi ordnar PR.

- Ni får full tillgång till oss. - Det krävs mer än så.

Du måste se till att de fortsätter bråka.

Jag sprider deras namn i tidningarna.

Men om du gör det här får du respekt i stan.

L'chaim, bubbeleh.

Bra jobbat, Bobby! Kom, så tittar vi vad de gör.

Det handlar inte bara om moral, utan även om respekt.

Sedan jag avskedade grannflickan vet alla att jag blev pressad.

Alla vet att Crawford och Davis styr och ställer.

Jack Palance och Lee Marvin hade aldrig gjort så här.

Det behöver de inte. De är män.

Det gör dem mindre beräknande och hänsynslösa.

- Är det inte bra att de är sams? - De gaddar bara ihop sig.

Det är som Hitler och Stalins pakt. Warner kanske har rätt.

- Han vill sprida skvaller om dem. - Det är ju hemskt!

Vi kan få mycket publicitet inför premiären.

Och om de bråkar med varandra kan jag styra dem.

Våga inte! Det är grymt! De behöver trygghet och stöd.

Inte av varandra. Jag kan stötta dem båda.

Var inte dum. Du kan inte tillfredsställa två kvinnor.

Vad fan menar du med det?

Det kan du väl fråga din lilla strudel, Gretchen?

Var får du det här ifrån, Harriet?

Skvaller ställer till det, Bob. Och det sprids snabbt.

Det är en liten stad. Alla får reda på allt.

- Till och med din fru. - Det är skitsnack.

Kanske det. Men det är lika sårande.

Tänk på det innan du börjar sprida skvaller.

Hej, Bill.

Roger! Hej.

Så vacker du är, Nancy!

Hur står det till, Barbara?

Hej, Bob.

Det är verkligen spännande att få regissera sådana legender.

- Jaså? Är det allt? - Ja. Du får snofsa till adjektiven.

Nu blandar du ihop mig med Adela Rogers St. Johns.

Jag vill ha något snaskigt. Ingen vill läsa om att de är sams.

Båda är professionella.

Vet du vem du påminner om? Inte John Ford.

Han tar kontroll över inspelningen och det som skrivs.

Han vet hur en slipsten ska dras, så därför är han fortfarande stor.

Men du har släppt tre kalkoner. Vill du regissera för televisionen?

Filmen kan göra dig relevant igen.

Jag har för mycket värdighet för att vältra mig i skiten.

Då hoppas jag att värdigheten betalar din gasräkning.

Okej, vänta...

Det här har du inte hört från mig.

Skvaller. Min specialitet.

Det handlar om... Crawfords tuttar.

- Jag är idel öra. - Crawford har stora tuttar.

Davis har klagat på att de är för fasta.

- Fasta? - Falska.

- Bär hon lösbröst? - Ja.

Davis är en riktig konstnär. Hon kan inte spela mot dem.

Hon är rädd för att ramla på dem och slå ut en flisa ur en tand.

- De är tydligen stenhårda. - Toppen!

Ja... Det är toppen.

Miss Crawford!

Kan ni kommentera miss Davis kommentar i Hoppers spalt?

Ja, men det låter jag inte mina barn läsa i en familjetidning.

Då så, Blanche Hudson! Den stora, duktiga filmstjärnan!

Din förbannade skådespelerska...!

- Jag måste prata med dig, Bob. - Jag är mitt i en tagning!

- Har du läst Heddas spalt i dag? - Ta en paus!

- Nej. Nämner hon oss? - Oss?

Nej, inte oss. Men mig.

Ska jag läsa upp det?

"Kvinnan är galen. Jag har alltid misstänkt att brösten var falska."

"Och nu vet jag säkert. Hon har storlek 90DD."

- Ska hon få hålla på så? - Jag har inte sagt något sånt.