1883

Vi rörde oss mot Doan's Crossing och Red River...

...och nästa tillfälle för tragedi att slå till mot de som fanns kvar.

Mor säger att smärtan förbleknar och de goda minnena återkommer.

Det är säkert sant.

Alla människor på jorden får känna den smärtan tills de orsakar den.

En dag dör även jag och krossar hjärtan.

Men det händer inte idag. Idag lever jag-

och jag är förkrossad.

Vi borde försöka anlita en cowboy och en kock av dem.

Man tar inte nåns kock. De blir argare än om man stjäl boskapen.

Och jag vill inte hamna i eldstrid nu.

Vi får anlita en kock och en cowboy när vi kommer till Doan's.

-Hur är det med henne? -Som man kan förvänta sig.

-Är du hungrig? -Nej.

-Vart ska du? -Jag behöver vara ensam.

-Varför det? -För att jag fick min månatliga.

Döden finns överallt. Den följer oss som en strykarhund.

Den väntar på att sluka oss som överblivna rester.

Men smärtan den orsakar är så akut och allomfattande.

Det är svårt att förstå hur den kan gynna oss som art.

Vilket syfte har smärtan?

Jag kan förstå lusta och skräck...

...och kärlek.

Hur dessa förbättrar våra liv och sätter nytt liv till världen.

Men sorg...? Om jag inte var så uppslukad av den...

...skulle den böja sitt huvud inför mig.

Jag vet hur du känner det. Många kommer att säga det-

-vare sig det är sant eller inte. Jag vet inte.

Men det är sant när jag säger det.

Jag har suttit precis där du sitter och tänkt samma tankar.

Att jag inte vill leva utan dem.

Det finns ingen mening. Det händer ofta än idag.

Men här är jag än idag och lever vidare utan dem.

Varför?

Tja, mina anledningar är nog annorlunda än dina...

Jag har ingen kvar som älskar mig.

Men det har du.

Jag ska berätta en hemlighet.

Jag ska berätta varför jag ännu denna dag drar efter andan.

Jag är på väg till havet.

Havet?

En apachespejare berättade en gång för mig...

...att om man älskar någon byter man själ med dem.

De får en del av din och du en del av deras.

Och när din älskade dör...

...dör en liten del av dig med honom.

Det är därför det gör så ont.

Men den lilla biten av honom lever fortfarande kvar inne i dig-

-och han kan använda dina ögon för att se världen.

Så...jag ska ta med min fru till havet.

Jag ska sitta på stranden så att hon får se det.

Det var hennes dröm.

Och då får jag se henne.

Det är min dröm.

Men tills dess...skulle hjorden verkligen behöva sin cowgirl.

Vart ska du nu?

Tillbaka till arbetet.

DOAN'S CROSSING VID GRÄNSEN MELLAN TEXAS OCH OKLAHOMA

Vi håller kvar hjorden här uppe.

Håll dem kvar!

Om du behöver nåt från handelsboden så kan jag skaffa det.

Stanna här och håll barnen i närheten.

Det finns lika många tjuvar som handelsmän där.

Det är min makes saker.

-Jag måste sälja dem. -Jag kan sälja dem åt dig.

Tack.

-Sälj inte geväret. -Jag kan inte använda det.

Jag kan lära dig. Det kommer du att behöva.

Jag undrar om de har kor. Jag skulle gärna vilja ha lite mjölk.

Den kommer att surna.

Med tanke på hur vagnarna skakar är det smör framåt eftermiddagen.

Kan du handla lite kaffe också?

Kan du ta John? Jag vill tillbringa lite tid med Elsa.

Okej, kom här, min son. Sådärja!

-Låt inte handelsmännen svindla dig. -Jag hade tänkt att svindla dem.

Det kan jag tro.

-Rid med mig. -Jag måste passa hjorden.

Det är det första gräs de sett på en vecka, de klarar sig.

Jag tar med henne till handelsstationen. Behöver du nåt?

Jag skulle inte säga nej till en bit choklad om de har det.

-Om det finns så köper jag det. -Det uppskattar jag.

Kom nu.

Vad är det?

-Vad är det?! -Du är det. Det är ett fritt land.

Jag kan titta på vad jag vill och med tanke på dina kläder-

så har du inget emot det.

-Jag har mycket emot det. -Så vad ska du göra åt det då?

-Jag gillar den här. -Får jag se?

-Du har dyr smak. -James!

Tänker du skjuta mig, lilla flicka?

Det kan du ge dig fan på.

-Det är svårare än du tror. -Nej, det är det inte!

-För mig kommer det rätt naturligt. -Vänta...

-Jag bara skojade och hon drog vapen! -Hon tyckte väl inte att det var kul.

Alright...alright!

Jag stoppar tillbaka den.

-Jag stoppade ned den! -James.

-Jag tänker inte se mig om efter dig. -Du kommer inte att hitta oss.

-Vi är på väg till Fort Worth. -Då är det bäst ni rör på er.

-Vad är det med dig?! -Ge mig den!

Man siktar inte på nån om man inte tänker använda den.

Jag tänkte använda den.

Rid tillbaka till lägret. Och vänta på mig där!

-Kort stubin på den jäntan. -Ja, inte är den lång, inte.

Vissa cowgirls är värre än killarna. Som om de aldrig haft en mor.

Jag är hennes mor.

-Får jag bjuda på lite lemonad? -Nej, det är bra, tack.

Vad sägs om lite whisky?

Du ser ut att behöva det.

-Gör du mig sällskap? -Vännen...

Jag har gjort dig sällskap sen klockan tolv.

-Is... -Min make köpte ett block i januari.

Vi har ett isskåp i brunnen.

Ett 50-kilosblock håller till juni om man håller stängt.

Det här är det sista och jag tänker inte slösa bort en enda bit.

Ursäkta. Tack så mycket.

Barn kan få en att känna så. Mina gjorde synnerligen det.

Hur var det?

-Inte värt ritten. -Det är det aldrig.

Om man har stjärnor som filt...

...och marken till säng...

...en bra häst och ett öppet landskap-

är det allt en cowboy behöver.

Och det verkar räcka även för en cowgirl.

-Oregon? -Japp.

Men när jag väl är där, hur fan tar jag mig tillbaka?

Sätt vagn och häst på tåget-

-så kommer du varthelst du än vill åka.

Varför kan de inte laga sin egen mat?

Det är inte mycket de klarar själva.

-Vilken väg tar ni? -Genom South Pass...

...svänger av vid Salt Lake och sen västerut.

-Ni kommer inte att klara vintern. -Vi klarar den.

Hur är det med kött? Har ni det?

-Det finns knappt nåt vilt i Kansas. -Vi har 50 boskap.

Vad ska du annars ta dig för?

Du köper proviant.

Jag tar 150 i månaden plus resan hem.

-Det är avgjort. -Det är min vagn och mina regler.

De äter vad jag lagar. Gillar de det inte får de klaga hos nån annan-

-för jag vill fan inte höra nåt gnäll.

Det är din vagn och dina regler.

Det kommer att kosta omkring...600 att proviantera.

Varför så mycket?

Det här är sista handelsboden innan Wyoming.

Men Abilene då?

Det jävla Abilene...

Där finns bara luder och mördare. Jag sätter inte min fot där.

Jesus...var med mig.

De kommer att bygga en skola här nästa år.

I tio år fanns det inte en levande själ här-

-och nu ska de bygga en skola. Det är utveckling, det.

Jag vet knappt längre vad det ordet betyder.

Det gör ingen!

Miss Carol?

Miss Carol, jag behöver proviantera!

Skriv ned vad du tar så kommer jag strax!

Skriva ned vad jag tar...?

Alright!

-Du får 35 dollar för rubbet. -Taget.

-Alright. Kontanter eller inbyte? -Kontanter.

Så vacker.

-Från Frankrike. -Vad gör du med den?

Om man inte har pengar och saknar kaffe, bönor eller en gryta-

-så byter folk bort allt, och ju längre från betongen man kommer-

desto värdelösare blir vackra saker.

-Hur mycket för den? -50 dollar.

50 dollar? Det finns ingen jävla betong här.

Men om jag tar den till betongen är den värd 50.

Vet du...

Här är 15 dollar.

Behåll de 35 så är vi kvitt sen.

-Ska vi till Oregon med alla dem? -Det är planen.

Vem lärde dem att spänna för en vagn?

Med de här är det ett pågående arbete.

-Ja, de är inte riktigt där än. -Näpp.