FEUD

Det sägs att barndomens platser verkar mindre när man ser dem igen.

Det är inte sant. Det ser ut precis som när jag lämnade det.

Behåll växeln.

Bryt! Underbart.

Mina damer och herrar, Joan Crawford som sätter allt första gången.

-Nästa scen! -Ska jag inte göra om det, Bob?

-Det behövs inte, den satt direkt. -Är du säker?

-Absolut! -Bra gjort.

-Första dagen är alltid spännande. -Det är min femte dag, men visst.

De är som kaniner. De har hållit på sedan vi kom hem från middagen.

Ni ska upp tidigt, miss Joan. Ni måste vila.

Hur ska jag kunna sova när regissören och min kollega håller backanal?

-Ta en sängfösare. -Jag dricker inte på den här filmen.

-Jag behöver tänka klart. -Jag kan sjunga en vaggvisa.

Jag ringer receptionen. Gå och lägg dig, Mamacita.

Det kvittar vad de gör privat-

-men om de festar som tonåringar försämras deras arbete.

Och det påverkar mig. Det tänker jag inte tåla.

Nej, jag går helt enkelt dit-

-och ber dem artigt att tänka på nästa dags arbete.

Jag uppmanar dem att fatta mer ansvarsfulla beslut.

Ska jag hålla mig vaken?

-Ge upp, Bette. Du kan inte. -Hur klarade hon allt på en tagning?

Man kan tro att du beundrar henne.

Varför inte? Joan är en stjärna för att hon är konstnär.

I sängen!

-Är inte rivaliteten bara en fasad? -Vilken rivalitet?

Efter allt du har varit med om ger du nu Joan Oscarsrollen.

-Det är storsint av dig. -Den heter "Hysch hysch, Charlotte!"

-Jag spelar Charlotte. -I så fall...

Då vill jag gratulera till insatsen i "Allt om Margot Channing".

Joan spelar skurken. Skurkar har alltid större roller.

-Sluta reta henne! -Ingen retas.

Hoppas att frukosten var god.

Låt mig sminka ögonbrynen, Joan.

Ögonbrynen är mina, liksom munnen. Sätt igång med ögonfransarna.

Nej.

Nej.

Ja.

"Varför skulle jag inte berätta att hans älskade flicka"-

-"har en sjaskig affär med en gift man?"

"Din vidriga, tragiska kärring."

Snygga till mig, Mamacita.

Här kommer kusin Miriam, sminkad från topp till tå!

Välkommen!

Jag ville se till att min look klarade luftfuktigheten.

-Är du med i den här scenen, Bette? -Nej.

På nätterna sitter hon påklädd-

-som om hon fortfarande vore ung och väntar på jubel.

Jag minns själv att jag en gång förväntade mig sådant.

Klarar du dig? Jag kan sova över.

Jag har klarat mig själv i flera år. En natt till dör jag inte av.

Låt henne inte göra så!

Bryt!

-Vad hände? -Inget. Vi tar om det direkt.

Om du har någon åsikt kan du framföra den till mig.

Okej. Scenen är inte nödvändig och du visar att Miriam har fuffens för sig.

Men man måste tro att hon är ett helgon.

Det här är min scen. Jag har jobbat väldigt hårt med den.

Kan vi bara filma nu? Vi kan fundera på redigeringen sen.

-Kan du göra det riktigt iskallt? -Bra idé.

Okej, omtagning!

Jag måste fundera på din kommentar. I min husvagn.

Varför är hon med under min scen och pratar om min prestation-

-medan du bara sitter där? Var fan är din stake?

Bette får säga vad hon vill. Hon är en av producenterna.

Va?!

Jag gjorde henne till medproducent för att få henne att skriva på.

Jag vill inte ha den! Vad fan...

Gå, Mamacita. Lämna oss i fred.

-Gjorde du henne till producent? -Titeln är meningslös.

-Bette behöver bara lite makt. -Jag har förberett mig dygnet runt.

Inget har förändrats.

Jag måste jobba väldigt hårt för att bli tagen på allvar.

Jag började inte på teatern, som miss Bette Davis.

Jag började på nattklubbarna och kom hem med whisky på klänningen.

Jag är för alltid befläckad och måste bevisa att de tar fel.

Jag kan inte göra det på "Charlotte", för det tillåter hon aldrig.

Släpp ilskan. Ni kan inte bråka.

Jag är inte arg på henne, jag är arg på dig!

Jag var dum som trodde att du hedrade mig-

genom att sätta mitt namn först.

Men bakom ryggen på mig lovade du henne det hon förtjänade.

Producent.

Nå, Bob...

Tycker du att jag också förtjänar det?

Pressa mig inte, Joanie.

Vet du vad jag kommer att njuta av?

Jag kommer att njuta av när du upptäcker-

-precis hur meningslös Bette tycker att titeln är.

Var är Joan?

Hon fångar murmeldjur för att fylla på perukförrådet.

Man måste fånga dem på natten.

Varför säger du så? Det är inte snällt.

Det är jobbigt för en kvinna att tappa håret.

Hennes femin... femininitet.

-Du borde vara snäll. -Det är ett skämt, Victor.

Sluta dricka, du blir en mjukis.

Du skulle se hur den vackraste kvinna som någonsin har levat-

behandlade mig förr i tiden.

Jag minns då att jag tänkte: "Skönhet falnar. Vänta bara."

Och det gjorde den.

Jag såg henne i "Humoresque", avvisad av John Garfield-

-när hon marscherade ut i havet med vartenda hårstrå på plats.

Skönhet, värdighet och död i en enda, utsökt pose.

Hon marscherade ner i havet, in i döden, utan att bli blöt i håret.

Tja...

Det betydde mycket för mig.

Ska jag bädda upp, miss Davis?

Jag önskar att jag hade fått uppleva att komma in i ett rum-

och knocka folk utan ett enda ord.

Du har varit i branschen för länge.

Du vet inte hur kvinnor har det, med ständig granskning och konkurrens.

-Måste vi gå igenom det nu? -Fan ta dig, Bob.

-Okej, berätta då. -Nej, berätta du, store regissör.

Har du blivit nobbad av en kvinna på grund av ditt utseende?

Säkert inte. Dina framgångar har nog räckt.

De knullade dig trots din ölmage och ditt medelåldershäng. Eller hur?

Det är inte jag som bestämmer reglerna.

Under min första provspelning med Jack Warner-

-gömde jag mig bakom dörren för att höra hans reaktion.

Såg han min talang, min humor, min intelligens-

och mitt djärva angrepp av scenen?

-Men han brydde sig inte om det. -Vad sa han?

Att jag saknade sex appeal. "Vem skulle vilja knulla det där?"

Jag var 22 år, och ingen hade någonsin gjort det.

Du borde sova.

Kom...

Gissa vem han sa att han önskade jag såg ut som.

Joan Crawford.

Varför skulle jag inte berätta att hans älskade flicka-

-har en sjaskig affär med en gift man?

Din vidriga, tragiska kärring!

Hur kunde jag veta att det skulle sluta med mord?

Bryt! Fantastiskt, Joanie. Nu vänder vi kameran mot Bette.

-Går det bra? -Ja. Det är bara så varmt.

Det här är inte som soundstagen.

Bob! Var ska jag stå nu?

Jag behöver inte dig. Scriptan kan läsa dina repliker.

Det är vår scen. Ska jag inte ge dig något att agera mot?

Det har du redan gjort. Lägg dig och vila.

Nej!

Nej!

-Lucille... -Hela produktionen...

...är väl ett försök av dig att förödmjuka mig?

Du, Bob och hela teamet lämnade mig ensam vid plantagen.

Mamacita letade upp en telefon för att ringa en taxi.

-Det visste jag inte. -Jag tror dig inte!

Den påstådda alliansen i Los Angeles tänkte du aldrig leva upp till.

Jag var dum som skrev på för filmen och trodde att du går att lita på.

-Jag vill hjälpa dig att skina. -Gör du mig en tjänst?

För du är ju en större talang!

Jag vill inte ha din hjälp. Du är överskattad.

Jag har elva Oscarsnomineringar.

Man blir inte belönad för sin talang, Bette.

Man blir belönad när de ser hur man svettas.

De ser inte karaktären.

Dig ser de inte alls på grund av allt smink.

Du ska få ett tips.

När man känner sig oattraktiv ska man inte göra sig ännu fulare!

Jag är karaktärsskådis.

Jag har sagt det jag skulle. Nu går jag och lägger mig.

Joan...

Hur kändes det att vara världens vackraste kvinna?

Det var underbart.

Det härligaste man kan tänka sig, men det var aldrig nog.

Själv, då?

Hur kändes det att vara den duktigaste kvinnan i världen?

Jättebra.

Men det var aldrig nog.

-Från mr Aldrich. -Tack, chauffören.

Han kom åtminstone ihåg att skicka en bil den här gången.

Här i Los Angeles kanske det går bättre.

-Måndagens schema. -Få se...

"Kom till 20th Century Fox"-

-"inspelningsplats 7, scen 42, klockan 06.00."

Scen 42...

Ja, det är min scen med mr Cotten.

Förförelsescenen, den är bra. Och Bette är inte med i den.

Vad nu?

Manusrevisioner? Varför då?

Var är min monolog?

Allt har redigerats bort! Det är hennes verk.

Bob är i maskopi med henne. Bilen ska linda in det.

Jag vill inte till Brentwood. Kör mig till sjukhuset Cedars-Sinai.

Jag mår plötsligt väldigt dåligt.

Enligt läkarna är det andningsbesvär.

Skitsnack! Hon fejkar. Hon är arg för att vi tog bort repliker.

Jag gjorde samma sak på Warner's. Hon får inte komma undan med det.

Jeremy och jag vill tala med dig.

-Hälsa på mr Aldrich, B.D. -Hej, mr Aldrich.

-Och hennes lekkamrat, Jerome. -Jeremy, faktiskt.

Han talar med brytning.

Vad är det, B.D? Jag hanterar en kris.

Det gör du alltid. Skriv bara under formulären här.

-Varför? -Jeremy och jag ska gifta oss.

Var inte löjlig! Du är 16 år.

Och väldigt mogen! Det är er förtjänst.

Fjäska inte för mig.

Ditt brittiska uttal imponerar inte. Jag har spelat Elizabeth två gånger.