FEUD

Dateline i Hollywood i Kalifornien. Man förbereder något storslaget...

Oscarsgalan.

Årets gala är en riktig nagelbitare.

Favoriterna är "Lawrence av Arabien" och "Music Man".

Men de riktiga problemen i River City och det alla pratar om-

- är frågan om vem som utses till Bästa kvinnliga skådespelare.

Här är skönheten Lee Remick, som spelar Jack Lemmons supande brud.

Har du bytt vinet mot rosorna?

Anne Bancroft, som förde Annie Sullivan till vita duken-

i Arthur Penns "Miraklet" -

- uträttar själv mirakel i sin senaste Broadway-triumf.

Golden Globe-vinnaren Geraldine Page promenerar med vovven.

Gör Oscar som Globe och ger Tennessee Williams musa det finaste priset?

Med sin nionde nominering kommer Katharine Hepburn inte-

- att göra en lång dags färd mot kusten.

Hon tänker hoppa över festen och gömma sig i Connecticut.

Men alla som satsar smart sätter pengarna på Bette Davis.

Det är en ära att bli nominerad igen.

Vad säger ni om att er motspelare, Joan Crawford, har snuvats?

- Definiera "snuva". - Nästa fråga.

Oavsett vem som vinner-

- blir det historiskt när Frank Sinatra är värd för Oscarsgalan.

1963 års Oscarsgala.

Det var då allt tog en obehaglig vändning.

Det var förstås ingen solskenshistoria fram till dess-

- men det var på Oscarsgalan det året som...

...det inte fanns någon återvändo för Bette och Joan.

Jag tror att de kunde ha satt fiendskapen åt sidan-

- men många tjänade på att de låg i luven på varandra.

Studion, PR-folket och förstås krönikörerna.

Det har jag erfarenhet av.

Skrupellösa journalister gjorde allt de kunde-

- för att så split mellan mig och min syster.

- Joan Fontaine är din yngre syster. - Inte så mycket yngre, men ja.

Råder det ingen fejd mellan er?

En fejd innebär fortsatt fientlighet mellan två parter.

Jag minns inte ett enda tillfälle då jag har varit fientlig.

Du vägrade tala med henne när du vann din Oscar 1947.

Du syftar på fotot av mig i Photoplay Magazine.

Jag vände inte min syster ryggen på fotografiet.

Jag såg bara inte att hon var där.

Det är svårt att föreställa sig vilken press en Oscarstatyett ger.

Vilket för oss åter till Bette och den andra Joan.

Det började med nomineringen.

Joan blev förstås sårad för att hon blev snuvad.

Men tyvärr kunde inte kära Bette erbjuda någon tröst.

Men Joan är en riktig kämpe.

Hon lät inte en sådan detalj tvinga bort henne från rampljuset.

När nomineringarna tillkännagavs marscherade hon iväg till akademin-

- och krävde att få träffa Wendell Corey, akademins VD.

Joan Crawford är på väg hit och saktar inte ner.

Jag kan lova dig att rösträkningen är oantastlig, Joan.

Price Waterhouses anställd är hederliga.

Jag tror säkert att allt sker korrekt under ditt styre, Wendell.

Jag önskar alla de värdiga nominerade lycka till.

Jag vill erbjuda min hjälp. Jag kan presentera något i år.

Antingen "Bästa film" eller "Bästa regissör". Välj själv.

Det var snällt av dig.

Men jag kräver ett och annat.

Jag skulle uppskatta om akademin betalar för hår och smink-

och står för bil och chaufför.

Det gör vi inte för presentatörer.

Det ska ni göra för mig.

Jag tror att om Bette hade sagt till bara en journalist-

- att det var tråkigt att Joan inte fick uppmärksamhet-

så hade allt lugnat ner sig.

Nu framstod hon som känslokall och likgiltig.

Men egentligen var hon nervös. Extremt nervös.

Jag har ett samtal till mademoiselle de Havilland från mademoiselle Davis.

Ja, det tar jag gärna.

- Bette! - Livie!

- Vad är klockan där? Väckte jag dig? - Nej, inte alls.

Jag höll på att läsa något som kallas ett manus.

- Finns det något för mig i det? - Bara om du vill spela ligist.

Bara titeln ger mig rysningar.

"Cellskräck." Det låter vedervärdigt.

Vedervärdigt! Om du inte tar det, gör jag det.

Jag tvivlar på att det ger dig en fjärde Oscar.

- Jag har inte vunnit den tredje än. - Det gör du. Om bara några veckor.

- Jag kommer att heja på dig. - Du ska ju bredvid mig.

Du tror väl inte att jag reser så långt för en prisutdelning?

Det tror jag visst.

Om du bara visste vad media skriver om mig.

Om dig och Joan, menar du?

- Står det i franska tidningar med? - På alla språk.

De vill bara se er bråka.

- Sluta erbjuda dem det. - Jag vet. Jag vill vara snällare.

- Men hon gör mig så arg! - Det känner jag igen.

Men två ord... "Inga kommentarer".

Det är lätt sagt. Min Joan är mycket värre än din.

Helt omöjligt.

Vet du vad min förbannade syster sa till media?

Att jag bröt nyckelbenet på henne när vi var barn.

Kan du föreställa dig det?

Och media bara suger i sig.

Monster...

Du måste komma, Livie.

Media kan inte skriva om mig om en annan kvinna stöttar mig.

- Någon som Joan, menar du. - Vad skulle jag annars mena?

Bette var aldrig lätt att tas med, men hon har respekt för mig.

Vi hade båda två Oscarstatyetter.

Och hon visste att jag inte brydde mig så mycket om en till.

Jag var väl aldrig hennes konkurrent och utgjorde inget hot.

För henne var jag Melanie Wilkes när hon var Scarlett O'Hara.

Jag var förstås också Melanie Wilkes.

- Hennes tredje Oscar. - Du är usel på matte, Joanie.

Hennes tionde nominering och åttonde förlust.

Men hon är favoriten.

Den här staden älskar verkligen att dela ut titlar.

Och de vill ge henne ett tredje pris, men vi ska förhindra det.

- Hur då? - Det blir lätt.

Just nu gör sig 655 av dina jämlikar sig redo-

- att rösta om Bästa kvinnliga skådespelare.

Om vi kommer åt hundra av dem så är det klart.

Påverka akademiledamöter att rösta emot henne?

- Varför inte? - Då verkar jag missunnsam.

Därför måste du vara oantastlig.

Låt mig påverka dem. Du ska bara tala väl om alla.

Ta fram telefonboken. Det här har Jack Webb lärt mig.

Snäll snut, elak snut.

Jag sprider ryktet om Davis. Du lyfter de övriga nominerade.

- Vem är hennes största konkurrent? - Kärringen Hepburn får inget pris.

Hon har aldrig kommit på galan. Jag snackar lite skit om henne med.

Remick är inget hot. Hon framstår som TV-aktris.

Främja Page eller Bancroft. Hollywood borde stötta Broadway.

Om en av dem får det blir hon extra besviken.

- Du avskyr henne mer än jag. - Jag finner henne vulgär.

Och hon tycker att vi är hycklare.

- Är vi inte det, Hedda? - Jo, givetvis.

Men jag vill inte bli dömd för det. Inte av henne.

Hyckleri är ett sätt för sedligheten att hedra dygden.

Det har du alltid förstått, men det har inte hon.

Enda skälet till att detta Babels torn får stå kvar-

- är för att vi verkar ha ett samvete. I 30 år har jag varit det samvetet.

Jag offrade allt för det.

Min skådespelarkarriär, äktenskapet och min dröm om att få många barn.

Vad har hon offrat? Ingenting.

Då ringer vi några samtal.

Hej, Chuck, det är Hedda. Jag älskade dig i "El Cid".

Män i läderkjol är underbara.

Tack så mycket, Doris. Det var rart av dig-

men jag väntade mig inte det i år.

Men visst var det bra att Geraldine Page blev nominerad?

Ja, hjärnskakning. Hon sparkade henne rakt i huvudet.

Joan kunde ha anmält henne för misshandel.

Jag har sett miss Bancroft spela den på scenen, och vet du vad?

Hennes Annie Sullivan verkade ännu mer blind på vita duken.

Varför ska hon ha tre? Den senaste använder hon som dörrstopp.

Till badrummet! Otroligt, va?

Stackars Oscar måste se på när kvinnan går på toaletten.

Anne Bancroft är fantastisk. Ha det bra, Carrie.

Det är meningslöst. Hopplöst. Hon har redan vunnit.

- Joan... - Inte i dag eller under galan.

Jag har konkurrerat med den där jävla kvinnan hela min karriär.

En ständig strid. Om män, roller och tidningsomslag.

Och jag förstår inte varför. Jag var den största stjärnan.

Mina motspelare var mer attraktiva. Mina filmer drog in mer pengar-

- men ändå tvingades jag alltid känna mig underlägsen.

Jag har kämpat i åratal för att bli-

- en bra ambassadör för Hollywood och en del av lokalsamhället-

- medan hon pekar finger åt branschen från sitt sunkiga hem i Connecticut.

Men så fort de får chansen-

- nominerar de henne i stället för mig.

- Det är så jävla förnedrande! - Du har fått nog med iste.

Nej, jag menar det, Hedda.

Något inom mig gick sönder när de tillkännagav nomineringarna.

Inte för att jag räknade med det eller för att jag vill ha mer jobb.

Det var mer än så.

Det självförtroende jag hade kvar bara försvann.

Hon dränerade mig på det!

Varför sa jag att jag skulle vara presentatör?

Hur tänkte jag? Jag kan inte visa mig ute längre.

Joan... Du ska gå på prisutdelningen.

Vi kan återställa ditt självförtroende.

- Hur skulle det gå till? - Det ska jag tala om.

Visst blev hon nominerad, men det säger jag, att den kvinnan-

- ska inte lämna scenen med priset för Bästa kvinnliga skådespelare.

Det ska du göra.

Nej, du behöver inte resa dig.

- Hallå? - Gerri?

- Är det miss Geraldine Page? - Ja. - Rip! Sänk ljudet!

Det här är Joan Crawford.

Jag ringer från Hollywood i Kalifornien.

Det är för fan Joan Crawford!

Gerri?

Miss Crawford... Hur kan jag stå till tjänst?

Jag vill bara tala om att jag inte blev ledsen.

Ledsen? Varför skulle ni bli det?

När du blev nominerad för "Ungdomens ljuva fågel".

Den gamla filmdrottningen som snodde omkring.

Vi vet vem den baserades på.

Nej, miss Crawford. Mr Williams skrev rollen. Jag bara...

Jag blev faktiskt smickrad, Gerri.

Det blev näst intill perfekt. Men jag dejtar inga män under 40.

De har inte nog med pengar för att hålla mig nöjd.

Vad vill hon?

Ville ni något, miss Crawford?

Jag ville bara gratulera dig, Gerri.

Du har gjort fantastiska roller och bara fått fem nomineringar.

Det var roligt att du fick uppmärksamhet.