Dr. Jekyll and Mr. Hyde

KÄRLEK

Tänk efter innan du läser,

för du måste avgöra om du ska låta det vara,

eller ge efter för nyfikenheten.

Och ta del av en lärdom som skulle få fan själv att häpna.

Välkommen, min vän.

Mitt namn är dr Henry Jekyll, och det här är min berättelse.

Eller ska jag säga bekännelse?

Jag föddes 1846 i en förmögen familj,

och efter en dyrbar utbildning följde jag min far in i läkekonstens dammiga värld.

Jag är en högt respekterad och framstående läkare.

Men likt många fina herrar har jag förträngt mina känslor

för att kunna inta min rätta plats i samhället.

Bara jag känner min sanna natur.

Omvärlden ser bara en fasad av mitt rätta jag.

Som andra har jag lärt mig att spela min roll

till fulländning.

God morgon, mitt herrskap.

Det gläder mig att ni finner mig intressant nog

för att komma till en av St Marys öppna föreläsningar.

Dagens ämne är...

människohjärnan och de mänskliga känslorna.

Emellertid skulle jag vilja avvika från det utannonserade programmet

och framlägga några av mina nya teorier.

Låt oss skärskåda sanningen.

- Mår du lätt illa? - Nej.

Dr Jekyll,

vi har uppmärksammats på att ni föreläst om teorier

som är era egna.

Och inte sjukhusets vedertagna praxis.

Är det så?

- Ja. - Kan ni förklara varför?

Det finns inget att förklara. Jag uttrycker bara en ny synpunkt.

Är inte det riskabelt?

Riskabelt? Varför?

Ni är son till sjukhusets grundare,

en inflytelserik man.

Lekmän kan fästa för stort avseende vid dylika

personliga synpunkter.

Om de inte är nyckfulla fantasier.

- Mitt arbete är ingen fantasi. - Må så vara.

Ändå kan ni inte mena allvar med er senaste ansökan.

Min forskning kan inte fortsätta utan styrelsens samtycke.

Ni ansöker alltså om en patient?

Det är monstruöst.

En mänsklig försökskanin?

Så skulle jag inte uttrycka det.

Hur skulle ni uttrycka det?

Jag kallar det framsteg.

Jag är ledsen.

Från och med idag upphör finansieringen av er forskning.

God eftermiddag, Henry.

God eftermiddag.

Då var det klart. Kom och se mig om en vecka.

Tack.

Ursäkta mig, sir.

Vad är det med dig?

- Jag är arg. - Jag ser det.

Över vadå?

Sjukhuset nekade min ansökan.

Nåt annat var otänkbart.

Jag ville få en chans.

Chansen att leka Gud?

Chansen att förändra folks liv, kanske för alltid.

Och då skulle du injicera nån stackare med dina hopkok?

Vi är läkare, vetenskapsmän.

Och det finns en hårfin gräns mellan förstånd och galenskap.

Vi gör en bild av oss själva och sen tror vi på den bilden.

Vi skapades i Guds avbild.

Vi är inte låga, instinktiva varelser.

Vi är upphöjda väsen.

Moralen kommer från en högre makt.

Jag har inget gemensamt med en hustrumisshandlare.

Gatorna i den här bedrövliga delen av stan är en skam.

Vart vi än vänder oss baxnar jag över förfallet vi ser,

den absoluta fattigdomen.

En sak vill jag göra klar -

när jag blivit vald som parlamentarisk ledamot

i det kommande valet,

svär jag att befria oss från härvan av synd och svält.

Vad ser vi omkring oss?

Kvinnor som säljer sig för mat.

Barn nedsjunkna i misär.

Kan vi tillåta oss detta i ett civiliserat samhälle?

Knappast.

Vad heter du?

Mabel, sir.

Bor du här?

- Ja. - Hörde ni det?

Det hon kallar hem.

- Ned Chandler, vad gör du? - Jag jobbar, ser du väl.

Inte på mitt rena bord. Gå nån annanstans.

- God kväll. mrs Bradley. - God kväll.

Kom in, Mabel.

Dr Jekyll är inte hemma, förstår jag.

Han är ute ikväll.

- Var är mr Poole? - Han läser.

- Sporting Life inne på toa... - Ned!

- Vad är det med honom? - Han jönsar sig alltid.

Kan jag stå till tjänst?

Jag hoppades kunna hjälpa dig.

Din husbonde säger att ni behöver en ny husa.

Bra. Då så...

här är hon.

Hon är skitig om händerna.

Det skulle du också vara om du tvingats leva på gatan.

På gatan?

Flickan behöver en plats om hon ska bättra sig.

Vi pratades vid, och hon verkar pålitlig och arbetsam.

Har du jobbat för herrskap förr?

- Nej, sir. - Poole.

Du gör mig en personlig tjänst om du antar henne.

Jag har uttalat mig offentligt om att jag ska jobba med de hemlösa.

Jag förstår.

Om sir Danvers godkänner henne, hur kan vi vägra?

Tack, Poole. Jag uppskattar det.

Tror du att lord Hedley gifter sig med människan?

Jag är rädd för det. Jag skrev äktenskapsförordet i morse.

Så vulgärt.

Nåt borde göras åt det.

Det är en lönande marknad för min farbror.

En advokat tjänar pengar där han kan. Han moraliserar inte.

Men en amerikanska. För pengar!

Det är sista skriket, kära du.

De har pengar, vi har titlar.

Du verkar tankfull ikväll, Henry.

Gör jag? Det var inte meningen.

Henry plågas fortfarande av sjukhusstyrelsens beslut.

Gör du? Din stackare.

Jag tycker att det är löjligt.

Varför ska de hindra dig? Han gör ingen illa.

Föreläsningen var fascinerande. Eller hur, Sarah?

Jo, mamma. Fast jag förstod inte ett ord av det.

Det låter höra sig.

Exakt vad har de satt stopp för?

De tillät inte att Henry lekte Gud.

Är det allt?

De borde tala med min man.

Han leker Gud hela dagen lång.

Jag leker inte Gud. Jag tror...

Snälla du, fortsätt.

- Det är oväsentligt. - Uppenbarligen inte.

Fortsätt. Berätta för oss.

Nåväl.

Jag tror att vi har två varelser inom oss.

Ett högre och lägre jag, mörker och ljus i en ständig kamp.

- Gott och ont. - Grundinstinkter.

- Jaha. - En dubbelhet.

Du går för långt ibland.

Menar du att vi alla är lika?

- Jag menar att... - Djävulen lurar i oss alla.

Livet formar oss.

Vi är summan av våra upplevelser.

Men i botten av vår förfinade existens

är vi fortfarande det vi en gång var.

Vi förtränger våra begär, vi räds vår egentliga natur.

Och vad är vi egentligen?

Djur.

Förlåt mig. Ska jag plocka upp dem?

Låt dem vara. Gå nu.

Hur ska denna kunskap hjälpa oss?

- Om jag kan separera våra naturer... - De goda och onda.

..mörkret från ljuset, och behärska dem,

så kan vi frigöra oss från världens fördärv.

Hur tänker du åstadkomma det?

Med en kemisk förening som injiceras

för att tygla den mörka sidan av oss.

Vår lust att ljuga, bedra och mörda skulle sluta att existera.

Det var alltså därför du begärde en patient att få experimentera på.

Det är barbariskt.

Gud gav människan en fri vilja att välja mellan gott och ont.

Om vetenskapen tar det valet ifrån oss

så tas det gudomliga från oss.

Och om Gud inte existerar?

- Hädelse. - Det är rena struntpratet.

Det är löjligt att påstå att vi alla är lika.

Alla har inte kriminella böjelser. Vi är inte alla djur.

Håll med om att skillnaden är himmelsvid

mellan min dotter och din tjänsteflicka.

I deras härkomst.

God natt.

Jag lyssnade med intresse på det du sa. Jag kanske kan hjälpa dig.

Jag har en bekant i styrelsen för hospitalet.

Det är möjligt att han kan ge dig den patient du behöver.

Om dina experiment är framgångsrika

väntar jag mig ett officiellt erkännande.

Naturligtvis.

Vi låter det bli vår hemlighet.

Sir Danvers tillit sporrade mig.

Mina upptäckter var ofullständiga,

men varje dag lärde jag mig mer om vilka ämnen som behövdes

för att börja med ett nytt försöksobjekt -

en människa.

Chansen att nå större insikt i dubbelheten jag försökte kontrollera.

- Vatten? - Vad gör han?

Ingen har tillträde till herrns arbetsrum. Det är privat.

- Vad gör du? - Ingenting.

Försvinn!

Vänta. Ge mig nyckeln.

Mitt hjärta sjönk när jag såg det ynkliga resultatet av mitt senaste experiment.