Clarice

I tidigare avsnitt...

Angela Bird, Tess Laughty, Sandra Bishop, Rebecca Clarke-Sherman...

De var inga slumpmässiga offer för en seriemördare.

De var visselblåsare. Rebecca skulle berätta deras historia.

Rebecca sökte en dr Marilyn Felker.

Hon var chefsläkare för Lockyer Labs studier som kvinnorna deltog i.

-Vi vill prata om er syster. -Vi är tvillingar...

Vi har inte talats vid på flera år.

Vet ni var hon kan vara?

-Hon ledde en studie i Ghana. -Vi letar fortfarande efter henne.

Sir?

Hjälp mig, sir!

Jag kan inte röra benen. Hjälp! Sir!

Om du skriker igen injicerar jag ryggbedövningen högre upp.

Då slås dina lungor ut så att jag måste intubera dig.

Nicka om du förstår.

-Varför är jag här? -Du blev inte inbjuden.

Är det nån mer här?

Personal, alltså?

Du är den nödvändiga personalen.

Jag kom hit.

Var det ikväll?

Det är... Det är natt.

Jag kom...

Jag kom för att...

...för att träffa dig, för att fråga om Marilyn.

Men...

Men...

Du är...

Du är Marilyn.

Och hon är Luanne.

Gjorde du så här mot din syster?

Vi är 1,5 km från flygplatsen.

Dulles stänger aldrig.

Varför har ingen från FBI sökt dig här?

Jag... Jag vet inte.

-Vad är det där? -Inte tillräckligt för att döda dig.

Men om du gör motstånd... så gör jag det.

Duktig flicka.

Duktig flicka.

Duktig flicka...

Duktig flicka...

Vad i helvete, Clarice?

-Det är Esquivel. -Esquivel? Hej...

-Förlåt. Är Clarice med dig? -Nej.

Jag ville följa upp en grej. Hur så?

Jag har precis skickat fem nödlarm. De är heliga mellan oss.

-Jisses... -Jag kommer.

Hur hittade hon dig?

Säg det. Du sa att jag var ospårbar.

-Sövde du ner henne? -Vad skulle jag ha gjort?

Bli inte tyst nu!

-Du har gjort bort dig, Marilyn. -Ingen skulle komma åt mig, sa du!

Vad vet Starling?

Jag gav henne nåt så att hon pratar, men du måste få ut oss.

Mig och Luanne. Nu.

Det var överenskommelsen. De hittar oss snart!

Ta reda på vad hon vet om journalisten. De kan vara på väg.

Jag måste ut! Luanne måste ut.

Ta reda på vad FBI vet, hitta journalisten.

Då ska jag få ut er båda.

Vad? Va...?

-Esquivel. -Mapp. Vad händer?

-Har du inte hört nåt? -Krendler?

Inte än. Han har en familjeangelägenhet.

Det är på riktigt. Starling kanske fortfarande är på bio, eller nåt.

Hon utreder mord och konspiration och drar sig undan-

och slappar med lite biogodis?

Hon jobbade när vi gick mot baren. Hon ringde tullen vid sjutiden.

Hon kom in på mitt kontor och sa att Felker kunde vara kvar i landet.

-Hon loggade inte in nåt uppdrag? -Ingen som fick ett samtal eller nåt?

-Vi grälade. -Så allvarligt att hon inte kom hem?

-Hon är inte sån. -Hon är inte ute på dejt, eller nåt?

Hon är som oss andra, utan privatliv.

-Mitt privatliv är utmattande. -Okej. Vem har hon pratat med idag?

Vi hörde Felkers syster Luanne tidigare.

Om Clarice trodde att systern var i fara hade hon återvänt.

-Ensam? -Hon utredde Bill ensam.

Hon jobbade ensam på BSU. Det är trygghet för henne.

Felkers hus. Starling sa att det kändes kusligt.

-Hon kanske åkte tillbaka dit. -Vad jobbig hon är.

Jag följer med. Jag vill inte ha fler försvunna ungdomar ikväll.

Jag vill inte se dig på ett mjölkpaket.

Din mor får ju se mig varje morgon.

Mandy. Förlåt. Jag fastnade på jobbet.

-Det är ingen fara. -Och bilen gjorde den där grejen...

Det är ingen fara.

Vårt bord är inte färdigt än.

-Är allt bra? -Ja...

-Jag är nervös. -Jag också.

-Men det är fortfarande vi. -Det känns annorlunda.

-Det är inte roligt. -Jo, det är det faktiskt.

Du firar dig ut från helikoptrar, du var med om Waco...

...men varje gång vi pratar om separation får du näsblod.

Du är en psykologs dröm.

Luta huvudet framåt.

-Varför är det bara du som... -Räkna till tio.

-Du har stövlarna på. -De har alltid gett oss tur.

-Världens knäppaste skilsmässopar. -Ja.

-Pappa? -Hej, Reesey.

Pappa?

-Du är inte läkare. Du är sheriff. -Jag hjälper till.

Jag är rädd, pappa.

Jag vet inte var jag är.

Du har varit hemifrån förut.

Minns du när mamma skickade bort dig till sin kusins ranch?

Du brukade skriva brev till mig.

-Gjorde jag? -Minns du inte?

Men du hade...

Jag hade gått bort vid det laget.

Du har utstått en hel del.

-Vad handlade de om? -Du kommer att minnas.

Förbaskade flugor.

Är din far sheriff?

Du yrade.

Det spelar ingen roll vad han var.

Så han är död?

Till skillnad från nån som gillar chokladkakor och vill att du ringer.

Slutsiffror 0-1-2-1.

De letar efter dig. Det ljög du om.

Nej, jag sa att jag inte visste.

-Vad gör du? -Journalisten. Clarke-Sherman.

-Var är hon? -Vi letar fortfarande efter henne.

Är hon i FBI:s förvar?

Vi kan hålla på väldigt länge.

Berätta allt hon sa om mig och de medicinska försöken.

Ni skrämde upp henne rejält. Hon sa inget.

Det tror jag nog. Du hittade ju mig.

Vad skrev jag till dig om ranchen?

Att din mors kusin var en trevlig kvinna.

Det var mer.

Du kommer att minnas.

Mamma kunde inte försörja oss när du dog.

Hon skickade iväg mig.

Är det sant att du har min gamla Pinto?

Ja. Ingen ville ha den.

Startmotorn krånglade redan innan jag blev skjuten.

Men du ville ha den.

Därför att den var din.

Folk behöver familjen, Clarice.

Fåren och hästarna var min familj på ranchen.

Breven du skrev kanske handlade om det.

Vi hittade bevis hemma hos dig.

Det är omöjligt.

Giftet som dödade Wellig. Det var lätt att hitta. För lätt.

Du skulle inte lämna kvar gift under diskhon.

De la dit det, Marilyn.

De använde dig till studierna på Lockyer.

Du är förbrukningsbar. Visste du att medicinen orsakade fosterskador?

Du försöker psyka mig.

De sätter dit dig. Vilka är de?

Ett företag? En person?

Det finns inga bevis. Du ljuger.

Det finns inget "de".

Jo, det finns ett "de", Marilyn.

Och de dumpar alltid tjejerna.

De dumpar alltid tjejerna.

Det här kan bli ditt liv, Clarice.

Mitt liv...är inte så märkvärdigt.

Inte som din systers, va?

Du klev rakt in i det när Rebecca började höra sig för.

Vilka är hennes...omständigheter?

Hon kan se och höra.

Men hon kan inte göra nåt annat.

Det är det mest humana.

Du har visst tänkt en del på det.

Du vet ingenting om det.

Jag vet att du har tagit hand om henne.

Vi är systrar.

Familj...

De här människorna har journaler. Jag läser. Jag bryr mig.

Det där är Abigail. Vegetativt tillstånd.

Hennes familj förmår sig inte hjälpa henne. De ser henne inte.

Det där är Adam. Han var sportagent.

Hans familj skickade ett sånt där dumt finger. Han är ju bäst.

Det där är Andrea. Andrea var dubbelt osynlig-

-för hon hade dålig hy innan hon blev påkörd av ett tåg-

-och hennes familj vill inte se hennes gropiga ansikte.

Det här är Anthony.

Anthony var mest osynlig av alla, för han var ett crackbarn.

Föräldrarna hatade honom och lämnade honom i en stekhet bil.

Har du lagt dem i alfabetsordning?

Ja! Jag är den enda som håller dem vid liv och bryr mig tillräckligt.

-Vad gör du? -Klockan tickar.

Nej... Sluta!

-Jag måste motivera dig att prata. -Sluta!

Eftersom du är så envis måste jag försöka på det här sättet.

Sluta, jag vet ingenting!

Marilyn Felkers hem

Det stod ett annat foto på bordet förut. Marilyn med sin syster.

Vad gör prickskyttar förutom att se saker?

Dödar människor?

-Tog Starling det? -Hon skulle aldrig förstöra bevis.

-Vad är det? -Ingenting. Du är insiktsfull.

-Du har nåt mellan tänderna. -Jaså? Jag bryr mig inte.

Jag förstår nog vad Starling pratar om.

Jag gillar inte att vi hittade det så lätt.

Inte i ett sånt här prydligt hem.

Det måste ha varit ditlagt.

Jag ringer in Krendler.