FEUD

När jag tar på mig kläderna händer något med mig.

Något... skrämmande.

HELT CHOCKERANDE

DET GÅR ÖVER ALLA GRÄNSER

Herregud, nej!

"Strait-Jacket" avslutas med ett crescendo av spänning!

Ohyggligt. Skrämmande.

Joan Crawford i ett omskakande porträtt.

Låt mig vara!

- Släpp mig! - Lyssna på mig!

Kalla mig Lucille. Jag försöker inte ta min dotters man.

Carol och Michael ska gifta sig, och ingen får stoppa det!

Genialiskt utformad för att chockera och skrämma.

"Strait-Jacket" kan vara mer skrämmande än du klarar av.

- Mor! - Han är borta.

Berätta... Herregud!

Från författaren till romanen "Psycho" -

regissören till rysaren "Homicidal" -

- och stjärnan från "Vad hände med Baby Jane?" -

- samarbetar i en skrämmande och spännande klassiker.

KÄNSLIGA TITTARE VARNAS

Direkt från Hollywood, spänningsmästaren William Castle!

God afton, mina mordiska marodörer.

Jag är William Castle, regissör till dagens film.

Akta er! "Strait-Jacket" är det mest realistiska porträttet-

av yxmördare i filmens historia.

Det ges extra liv genom en legends starka framträdande.

Mina damer och herrar, filmens stjärna: Miss Joan Crawford!

Få inte panik nu, men en galen kvinna går lös!

Nej!

Nej, snälla!

Miss Joan Crawford!

Tack. Jag hoppas att ni tycker om vår lilla film.

Och köp gärna en uppfriskande Pepsi Cola från ståndet.

Innan föreställningen börjar ska ni få något som beskydd.

Mina damer! Kom.

- Vad fan är det här? - Vill du slå igenom eller inte?

Hemma igen. Dags att sova.

- Jag behöver ett glas. - Har ni inte druckit nog på planet?

Du är inte min vårdare, utan betjänt. Glöm inte det.

- Jag klarar inte mer, Mamacita. - Efter New Mexico är det klart.

New Mexico? Herregud! Varför tackade jag ja?

Ja, varför gjorde ni det?

Inga erbjudanden på nio månader.

Jag var tvungen att göra det för att betala elen.

Titta, miss Joan. Blommor.

- Från vem? - Mr George Cukor.

Han gratulerar er till era senaste framgångar.

Vilket skämt!

Han är fem år äldre än jag och populärare än någonsin.

Han vinner priser, medan jag säljer mig till William Castle.

Men filmen går bra. Folk vill se er.

Folk vill se blod och äckel och huvuden som huggs av.

De kommer inte för att se mig, din idiot!

Herregud... Förlåt mig, Mamacita.

Förlåt mig... Förlåt!

Ni är galen! Men ni gör det!

Nästa gång ni kastar något mot mig lämnar jag er.

Då har ni ingenting!

God natt.

Gå försiktigt uppför trappan. Ni är packad.

Biobesöksstatistik, mr Warner.

Varför har du en vakt? Tror du att jag tänker döda budbäraren?

- Jag är ingen väktare. - Det är Bart, vår trainee.

Han glömde sin kavaj, så han fick låna en vid grinden.

Dina föräldrar är nog stolta.

Vad fan? Drog "Strait-Jacket" in 2,5 miljoner?

- Är det inte bra? - Jo, om man är Harry Cohn.

"Cellskräck" blir nog ännu bättre.

- Den är visst bra. - Det är Paramount.

Snabbt, Biff... Vad är det folk gillar med filmerna?

- Mamma säger att de är förnedrande. - Just det, förnedring.

Man tar någon före detta stjärna som var för vacker för att knulla oss-

och tvingar henne att lida.

Att svärta ner idolerna. Det tycker publiken om.

- Eller hur, Bob? - Bart.

Fan också! Jag gav upphov till genren! Haggsploatering.

- Vet ni vem som hittade på ordet? - New York Times.

Nej, jag!

- Kalla hit Bob Aldrich. - Är ni säker?

- Om jag är säker? Vad...? - Ni bannlyste honom.

- Byt kavajer. - Sir?

Ta av dig din kavaj och ge den till Bart. - Du tar hans.

Visa nu Bart hur man ringer Bob Aldrich-

- och gå sedan till grinden och säg att du är den nya väktaren.

Då så...

- Det var trevligt att träffas, Bart. - Nöjet är på min sida. Tack.

Håll det kort. Hon måste orka med Albuquerque.

Korsar hon öknen till fots?

Hedda, raring... Jag har inte en lugn stund i dag.

Jag måste få till en öken-look och bli av med nackspärren.

Sen ska jag ge mig av igen och spela Lizzie Borden.

Är det inte roligt att hälsa på fansen från kust till kust?

Har cirkuselefanten roligt?

Hedda? Vad är det? Har du hoppat över lunchen?

- Ska jag be Mamacita att koka ägg? - Nej, sätt dig bara hos mig.

Hedda... Mår du bra?

Förra veckan pratade jag med Francis Marion-

- och beklagade kärlekshistoriens fall-

- när min arm blev lam och hängde som en kokt nudel.

Det var en hjärtinfarkt. Jag har tydligen ett fel.

Enligt läkaren dröjer det inte innan det händer igen.

Ställ dig upp, Hedda.

- Vi sätter oss bekvämare. - Tack.

Varför har du inte ringt mig?

Jag använde tiden till att fundera.

Om det är ute med mig och mitt livsverk sammanställs-

- är jag då nöjd med en massa skvaller?

Hur kan du säga så?

Du har gett många karriärer fart. Även min.

Jag tänkte inte på de karriärer jag har hjälpt, utan krossat.

Kommunister, fikusar, horor, otrogna och knarkare.

De som har förbannat mig, stämt mig, begått självmord.

Och det kändes...

...bra.

Jag har bidragit till vår moraliska ekonomi.

Du har varit en riktig motkraft-

- mot den våg av oanständighet som sköljer över vår kultur.

Men ändå kan jag inte sluta skvalpa mot din dörr.

- Vad menar du? - Någon har en pornografisk film.

Du påstås ha varit med i den i din ungdom.

Det är löjligt. Det måste vara någon som liknar mig.

Jag vet att Louella är nyfiken, så det är hemligt.

Vilka svin!

- Kan jag stämma dem? - Inte om det finns en film.

Gör det det, Joan?

- Varför frågar du det? - Jag får reda på det i så fall.

Det får jag alltid.

- Skulle du skriva om det? - Det är mitt jobb.

Jag ger dig chansen att ge din version.

Genom att själv gå ut med skammen kan du vinkla det som försoning.

Det är inget dåligt sätt att sluta för någon av oss.

Det perfekta sista scoopet för mina läsare.

Jag beklagar verkligen din dåliga hälsa, Hedda.

Och jag beklagar att den har försvagat din förmåga-

att skilja sanning från lögn.

Då så, Joan.

Men kom ihåg att det alltid är bättre att samarbeta.

Fan också! Jag tror att jag drack för mycket.

Då så... Nu ska vi prata.

- Prat får inte upp den. - Jag syftar på dig.

Du är butter och har varit det länge. Du bär tofflor fram till lunch.

- Och du slog sönder Sinatraskivorna. - Jag mådde inte bättre för det.

"4 för Texas" var dålig redan innan Sinatra förstörde den.

- Varför gjorde du den? - Jack Warner ogillade idén.

Jag ville inte att det svinet skulle få rätt.

Vet du vad jag tror? Det handlar inte om din senaste flopp.

Det handlar om din senaste hit.

Bob Aldrich nådde sin största framgång med en kvinnofilm.

- Det har gjort dig osäker. - Harriet...

Du måste sluta gå runt och sura. Det är inte bra för dig.

Bestäm dig för vad du vill göra och gör det sen-

- även om Jack Warner tycker att det är en bra idé.

- Vart ska du? - Det är Carson på tv.

- Bra att du kom till insikt, Bobby. - Vad menar du?

Jag skickade med dig flera bra manus för ett halvår sen.

- Du har väl valt ut ett? - Nej, det har jag inte.

Du skojar, Bobby! Menar du det?

Du tycker att jag överdriver, men jag ska förklara en sak.

Goldwyn är slut, Mayer är död. Selznick är en macka från infarkten.

Men Jack L. Warner driver fortfarande Warner Brothers.

Och hur många bröder ser du i rummet?

- Du är den ende. - Just det.

Jag är den sista jävla dinosaurien, med tjära upp till bröstkorgen.

- Vad pratar du om? - Jag pratar om slutet.

Lägg av! "My Fair Lady" är den största hiten på fem år.

Vad händer när jag inte har en uppföljare?

Jag måste erkänna att jag är orolig, Bobby.

Jag brukade skapa kulturen, men i dag är jag vilse i den.

Jag går mot slutet av mina dagar. Det vet jag.

Men jag vill hindra solen från att gå ner ett tag till.

Visst...

Jag behöver ett mirakel. En till förbannade "Baby Jane".

Den heter: "Vad hände med kusin Charlotte?"

Det är en bra titel.

Den påminner om "Vad hände med Baby Jane?"

Okej, berätta.

Den handlar om en åldrande kvinna i en kuslig plantagebyggnad.

Hennes kusin från stan kommer dit och driver henne till vansinne.

- Mordet sker med yxa. - Fantastiskt!

Som kusin Charlotte: Bette Davis. Och som stadsbon: Ann Sheridan.

Nej, det måste vara Crawford. Crawford och Davis tillsammans.

Det är mitt enda villkor. Jag jobbar inte med dem igen.

- Inte? - De avskyr varandra!

Och de går aldrig med på det.

Om vi är på väg bort så är de redan borta.

De ska göra din film, dessutom för mindre pengar.

Och det ska du med.

Se till att de skriver under. Förstått?

- Jag förstår, Jack. - Tack.

Ut härifrån nu.

Joanie!

Bette!

- Ännu en skräckfilm? - Inte riktigt.

Sa inte du att vi inte ska upprepa oss?

- Det är annorlunda. - Du får döda städerskan.

Charlotte är inte som Jane.

Charlotte är ett offer, men en kämpe.

- Berätta om Miriam. - Miriam...

Elegant, beräknande, men med viss värme.