The Murder of Rachel Nickell

Pappa?

Ja?

- Är du här uppe? - Ja.

16 JUNI 1993

Pappa, kan du hjälpa mig rita mamma på det här pappret?

Alex, titta på mig.

När du såg skurken, var han framför dig som jag

eller var han på den eller den sidan?

- Han var framför mig. - Han var framför dig?

- Ja. - Såg mamma honom?

- Jag tror inte det. - Inte? Såg du honom först?

Ja, jag såg honom först.

Hade han en väska?

Ja.

- Var den öppen? - Han öppnade den.

- Vad tog han ut? - En kniv.

- Vad gjorde han? - Knuffade mig.

- Knuffade han ikull dig? - Ja.

- Skurken stack sina saker i henne. - Vad stack han i henne?

En kniv. Där är hans kniv.

Såg du det?

- Ja, jag såg kniven. - Såg du hela tiden?

Jag såg… Ja, jag såg allt.

Min son bevittnade mordet på sin mor.

Men ingen kunde ha vetat hur lång tid det skulle ta

att hitta den som gjorde det.

ETT ÅR TIDIGARE

SÖDRA LONDON

Vad har du?

- Jag har en kamera. - Varför?

För att ta bilder på dig.

Gos.

Vi gillar inte dem, eller hur?

Rachel och Alex var en enhet.

Han stod i centrum för Rachel varje dag.

Hon drogs inte alls till det glittrande.

Hon njöt verkligen av livets små saker.

Njöt av tiden med de hon brydde sig om.

Det var någon som kunde göra de små sakerna roliga.

Kan inte bärga mig.

Sov.

Ge Molly en fin klapp. Lägg dig och klappa henne.

På den tiden jobbade jag som kurir fem dagar i veckan

och reste över hela landet.

Så jag var ute och gjorde min motorcykel redo för dagen.

Och trots att vi redan sagt adjö dök de båda upp.

De kom ner för trapporna och vinkade hejdå.

Det är mitt bestående minne. Av deras leende.

Stående på trappan, hand i hand.

Alex är helt avslappnad och Rachel ser underbar ut.

15 JULI 1992

Det var deras rutin att besöka Wimbledon Common.

Den har alltid setts som en säker plats.

Och Alex behövde lika mycket motion som hunden.

Annars hade de båda klättrat på väggarna.

Den dagen råkade jag vara i London.

Jag hade skickats till utkanten.

Det var före mobiltelefoner.

Så ett par gånger om dagen ringde jag för att kolla läget.

Senare på morgonen stannade jag, hittade en fungerande telefon

och ringde numret.

En man svarade i telefon.

Och mina nackhår reste sig.

Jag visste direkt att något var riktigt fel.

Han sa: "Jag är polis."

Jag frågade var Rachel var.

Han sa att det skett en olycka.

Jag sa: "Är hon död?" Han sa att han inte kunde säga.

Och det sa allt.

Jag frågade var Alex var.

Han sa: "Alex är säker på sjukhuset."

Han sa: "Stanna där. Vi skickar en polisbil."

När jag la på kollapsade jag på golvet och bröt ihop.

André, jag är precis på din mage.

Pausa.

Hej, jag…

Jag vet inte vad du säger.

Vi gillar det.

- Gillar ni det? - Ja.

Allt jag trodde om verklighetens stabilitet försvann.

Jag var i ett tillstånd som bara kan beskriva som gränsande till galenskap.

Femtonde juli 1992

fick jag veta att en kropp hittats i parken av någon ute med en hund.

Det är vårt jobb att hantera dessa situationer professionellt.

Att backa från vad du ser som en medmänniska.

Jag gick genom gräset

och svängde höger till en liten glänta.

Det var verkligen den värsta brottsplatsen.

Det såg ut som en frenetisk attack.

Offret hade attackerats, släpats

knivhuggits 49 gånger i och runt halsen och bröstet.

Och hon låg med händerna framför ansiktet

som om hon försökte skydda sig själv.

Det var monstruöst.

Detektiverna berättade att Rachel hade attackerats bakifrån.

Hon hade blivit knivhuggen flera gånger och att hon blivit sexuellt ofredad.

Att Alex hittades fastklamrad till sin mors kropp.

Att de behövde slita bort honom för att ta hand om honom.

Alex hade förts till sjukhuset.

När jag kom dit

ville de att jag talade med en psykolog innan jag träffade Alex.

Psykologen sa att barn är tåliga.

De kan ta sig igenom det värsta.

Han sa att de måste få veta, säkert, att den här personen inte kommer tillbaka.

Alex kom utburen av en sköterska och han såg väldigt dämpad ut.

Han hade sår under ögonen. och blåmärken på kinderna.

Och han hade en intensiv blick i ögonen.

Som någon gammal i en väldigt ung kropp.

Jag plockade upp honom och repeterade det psykologen sagt.

Att det skett en olycka, att mamma är död och inte kommer tillbaka.

Och han bara stirrade. Han ställde inga frågor.

Men det var tydligt att han sa: "Det vet jag redan.

Det är något du inte behöver förklara för mig."

Alex, vänd dig om och vinka till mig.

Vinka.

Han frågade aldrig var hans mor var. Inte en enda gång.

Polisen spärrade av området

strax efter kvinnans halvnakna kropp hittats av en förbipasserande.

Enligt polisen mördades hon i en våldsam attack

som bevittnades av hennes tvåårige son.

Nyhetsredaktören ringde och sa, "Vi har precis läst

att det skett en dödlig knivhuggning på Wimbledon Common.

Du måste dit med ett team nu."

Wimbledon som plats är väldigt välbärgad. Väldigt vackra hus.

Wimbledon Common är 450 hektar parklandskap

precis på gränsen till centrala London.

Mordet skedde mitt på ljusa dagen.

Polisen är säkra på att mördaren skulle vara väldigt blodig.

Eve Richings, Sky News.

Det var påtagligt hur skakade poliserna på plats var.

En förbipasserande hittade henne halvnaken

och fastklamrad vid kroppen var en liten pojke.

Polisintendent Bassett, som var ansvarig utredare

var den som gav den första briefingen.

Den lilla pojken var täckt i lera och blod.

Blodet kan ha kommit från modern.

Jag var polisinspektör och under utredningen

var jag John Bassetts högra hand.

När vi kom till platsen

Kunde jag se att hon lidit fruktansvärt under attacken.

När vi tittade noga på hennes kropp var den i en onaturlig position.

Hennes kläder hade slitits av.

Det fanns fukt i och runt hennes kropp.

Det tyder på att det kan finnas en sexuell aspekt.

Det var skrämmande att nån som kan begå ett sånt brott var på fri fot.

Har du nån som gör nåt sånt kommer det sannolikt hända igen.

och pressen är stor att fånga honom innan han gör det igen.

DAGEN EFTER MORDET

Polisen sökte en andra dag genom Wimbledon Commons 450 hektar

efter ledtrådar till mordet.

Wimbledon Commons storlek

insåg jag direkt skulle bli svår att arbeta med.

Normalt har du nog tio till femton poliser när ett mord skett.

Här var vi runt 40.

Det var uppenbart från början att det här skulle bli stort.

De identifierade den mördade mamman som Rachel Nickell.

Hennes kropp identifierades idag av pappan till hennes lilla son.

Att se bilder på Rachel Nickell.

Att se hur hon såg ut.

Hon liksom lyste av livskraft.

Folk kunde föreställa sig själva i det livet.

De kunde minnas när de var 23

eller minnas när de var nya föräldrar.

Vi fick en kärlekshistoria genom bilderna de släppte.

Det var omedelbar anknytning.

Jag hade aldrig upplevt det förut och jag har aldrig haft det sen dess.

Vi var oskiljaktiga. Vi kände att vi bara klickade helt.

Det är upplevelsen människor drömmer om att ha.

Att bli störtförälskad och att känna sig komplett med någon.

Så vi kände oss välsignade som fick det.

När Rachel blev gravid var det en chock.

Jag var 25 och Rachel var 19.

Hon var på väg att bli klar med studierna

få en karriär, ett bra jobb.

Men ögonblicket Rachel såg att jag var hängiven

visste hon att vi kunde klara det.

Så vi körde på.

Första gången du lyfter upp ett barn

och ser det andas.

Det är övernaturligt.

Helt övernaturligt.

Man måste tro på magi om man sett ett barn födas.

Rachel var en naturlig mamma.

Hon var makalös.

De två var så passionerade för varandra. De var så tillfreds med varandra.

Det är en mänsklig reaktion. Du önskar det hade hänt dig istället för dem.

Detektiven föreslog att vi hämtade lite saker från lägenheten.

Jag kastade ner Alex favoritsaker i en väska.

Hans favoritnalle, shorts och T-shirtar, hans pyjamas,

och fårskinnet som de sovit på varje natt sen han föddes.

Vi bodde aldrig där igen. Det kändes som ett utrymme som hade kränkts.

Rachel Nickells pojkvän,

den unga mamman som mördades på Wimbledon Common igår,

vädjar om hjälp att hitta mördaren.

Jag var inte förberedd när jag gick in i rummet.

Det måste funnits hundra journalister där.

Det var kameror, teleobjektiv,

tv-kameror som alla pekar mot dig som en fiendebataljon.

Alla ville se hur Rachels partner var.

Nån måste veta nåt