Silo

Här är dina vitaminer.

- Vad fick du till kvällsmat? - Soppa.

Du får alltid soppa.

- Borgmästaren. Hej. - Hej, Tony.

- Vad får vi ikväll? - Svamp.

- Svamp? Gillar jag svamp? - Det gör väl alla?

Jag hämtar brickan sen, ma'am.

Okej. Tack, Tony.

Du är väl trött på att höra det

- men du får höra det ändå. - Jag vet. Kör.

Kom ihåg att allt är lugnt i Silon

- tack vare dig. - Tack vare mig.

För att du återvände.

- Ja. - Vi ses i morgon.

Hej då.

God natt.

Där har vi dig.

Hur har du sovit?

- Bra. - Ja?

- Ja. - Bra.

Vi behöver gå igenom detaljerna till rådsmötet imorgon.

- Okej. - Mycket spännande.

Men vi kan ta det efter ditt veckomöte i kafeterian.

Jag vet att du inte gillar de där framträdandena,

men folket behöver få se dig.

Ja. Folket behöver få se mig.

Borgmästaren! Borgmästare Nichols!

Där är hon! Juliette!

Oroa dig inte för dem. Du är populär.

Damerna, nåt som kan intressera.

SHERIFF

Får jag se?

Får du vidröra den, menar du?

Nej.

Hur mycket?

Jag tänkte mig snarare ett byte.

- Vad är det där? - En leksak.

Den tillhörde nog henne eller hennes bror.

Jag känner nån som tog den från hennes fars hem.

Jag vill gå.

- Jag vill gå. - Okej.

BASERAD PÅ BOKSERIEN SILO

Dörrar öppnas. Lämna rum för avstigande.

Vid ombordstigning, gå mot mitten av vagnen.

Kliv undan. Dörrarna stängs.

Hallå?

Är det mr Jones?

- Ja? - Det här är kongressledamot Daniel Keene.

Hur står det till?

Vet du vad, kongressledamot?

Sätt mig på din "ring inte"-lista, så röstar jag på dig nästa gång.

Om du ringer igen,

röstar jag på vem som helst som kandiderar mot dig.

Ska bli.

Hej.

Gjorde du som jag sa?

Vad sa du då?

Att om du inte gör som jag säger, slår jag dig på strupen.

Det vill jag ju inte vara med om.

Jag tog två tåg, två taxi, återvände…

Här är lite sött te.

- Mycket is. - Ja, det kallas iste här.

Men jag är inte härifrån. Inte du heller.

Vad pågår, Charles?

Du är ledig men har inte permission.

Borde du inte bära uniform?

Borde du inte vara i telefon och smöra för pengar?

Wow.

Du har varit i flottan för länge. Om mamma och pappa levde…

Skulle de krafsa frenetiskt…

…för att komma ur sina kistor.

Trodde du att det var en dejt?

- Vadå? - Den där reportern.

Helen Drew.

- Hur vet… - Du gav henne en Pez, sa hon.

- Det var en kul grej. - Jaså, var det?

Hon sa också att du lyckades dra in New Orleans i samtalet.

Skickligt.

Hon var avfärdande om kåren. Jag trodde att jag hade förklarat.

New Orleans var en stor sak. Jag hade stor del i den.

Vi gjorde saker ingen tänkt på…

Just det, jag glömde. Du uppfann borrar.

Hur vet du vad vi sa?

Hon jobbar på en story.

Jag kunde inte hjälpa henne. Jag rådde henne att tala med dig.

Jag sa att du inte var helt värdelös.

Om du kom med i Thurmans Iran-kommitté.

Där vill alla vara med.

- Står hon inte i skuld till dig? - För vad?

Du sa bra saker om henne.

Jag var kongresskandidat, hon senator.

Båda representerar vi Georgias väljare.

Visst sa jag bra saker om henne.

Men hon vet troligen inte mitt namn.

Varför skulle minnas hon det?

Vi har nåt i USA som kallas partisystem.

Vi tillhör inte samma.

Du borde försöka komma med i den där kommittén.

Vad är det som pågår?

Har du tilldelats det som planeras?

Om så vore, kunde jag inte säga nåt till dig, jävla civilist.

Jag var med i armén.

I ingenjörstrupperna.

Nu är jag kongressledamot.

Jag har nog rätt att veta om min lillasyster ska bomba Iran.

Jag måste gå.

Jag som bytte tåg och taxi för två minuter med dig?

Beklagar. Det var för riskabelt

- att säga nåt i telefon. - Säg vad som pågår.

Det gör jag ju.

Kom med i kommittén och säg så mycket du kan till reportern.

Du glömde en sak.

Efter allt jag har gjort och uppoffrat

för att få veta, var det ändå meningslöst.

Kanske inte.

Vad menar du?

- Hej. - Hej.

- Vad hände? - Jag…

Jag hade en dröm.

- Jag vet inte. Jag… - En dröm?

Jag var utanför luftslussen…

…med Bernard, och vi var…

Vi var utanför luftslussen och…

- Juliette. - Jag vet inte…

- Du. - Nej. Det är nånting…

Det är nånting jag måste göra.

- Jag måste göra nåt. - Vad?

Jag vet inte. Jag måste…

Jag vet inte, men han var precis där.

Okej. Sluta.

Vi gör övningen.

Om jag fick prata med Bernard.

- Det går inte. - Jag vet.

- Se på mig. - Okej.

Följ min andning. Sakta.

Andas in i tre sekunder. Håll andan.

Och andas ut.

Bra. En gång till.

Andas in i tre sekunder.

Fortsätt andas. Bra.

Bra. En gång till.

Bra. Du klarar dig. Fortsätt andas, bara.

Du var där inne i tre minuter.

Tre minuter i en brinnande behållare innan dörren öppnades

och dina vänner fick ut dig.

Allt syre var borta efter 30 sekunder.

Din dräkt var ingen vanlig putsningsdräkt.

Den var isolerad.

Den skyddade dig.

Bernard hade inte samma tur.

Elden gjorde hål i hans dräkt, och giftet kom in.

Vi kunde inte riskera en begravning på farmen.

Trapporna evakuerades.

Ingen släpptes in i centralschaktet.

Det tog sex bärare sex timmar att få ner honom till förbränningsugnen.

Bernard kan inte hjälpa dig.

För jag såg honom kremeras.

Enligt min fru minns du nånting om honom.

Det är en sak du måste göra.

Nej, det går inte. Jag minns inte.

Jag hoppas att mer av ditt minne återvänder.

Det gör jag verkligen.

Jag hoppas särskilt att du minns varför du höll min fru och son gisslan

under vapenhot.

Vem är du?

Vem är du? Nå?

Jag är Robert Sims.

- Jag är domare i Silon… - Nej, nej. Jag vet.

Du har sagt det där.

Jag känner inte dig.

Jag känner inte dig. Jag känner ingen.

Jag ser mig i spegeln och vet inte ens vem som blickar tillbaka på mig.

Och…

Jag trodde att jag kanske mindes nånting.

Men det är borta.

Men du tänker säga att det bara var en dröm?

Jag vet inte.

Ta fram den föregående filen.

Just den.

Allt det där ska tas bort.

Okej.

Vad sa du till henne?

Att Bernard dog av giftet.

Tack.

Ser man på, New Orleans hjälte.

En av New Orleans hjältar.

Vi var 500 arméingenjörer i det projektet.

Men kongressledamot Keene var nyckeln, va?

Du kom på idén att ersätta vallar med tunnlar,

och uppfann en borr som inte störde jordlagret ovanpå.

Du har visst läst min kampanjlitteratur.

Din kampanj var välskriven.

Anna är författaren i vår familj.

Alltså, inte pressmeddelanden. Jag skriver lagförslag.

Hon putsar till dem.

Om de accepteras skrivna med färgkrita behöver hon inte mig.

Vad kan jag göra för dig, kongressledamot?

Blir det vedergällning mot Iran?

De sprängde ett kärnvapen i vår nations huvudstad,

självklart blir det vedergällning.